Kärlek, känslor och kyla!

Brr kallt –13 men så är det ju vinter också. Som det sig bör i december. Jag började min dag med ett besök hos Ingela, jo hon hade en tid ledig, jag tog den direkt;) Vi pratade och pratade, oj vad klockan sprang iväg, det var så skönt för hon hade lite lugnt i butiken på fm.. Jag tänkte så, när jag åkte ner tidigt, folk har ingen lust att ut direkt på morgonen i kylan…Bara jag förstås;) Det är härligt att tala med Ingela, jag förstår då att jag är inte knäpp, utan det är så här, i livet efter dåtiden.

Bara det här att någon fattar vad man går igenom, hur man tänker och hur man är, och inte är. Någon som förstår att det aldrig aldrig kan kännas bättre, utan det är bara tiden som kan göra så vi kan leva med det. Bättre kommer det aldrig någonsin att bli, hur skulle det kunna bli det? Någon vi älskat är borta och kommer aldrig mer igen…hur ska det kunna kännas bättre??? Ingela vet, hon förstår och kan visa mig lite vägar att ta…Hon har inte mist sitt barn, men hon har mist en älskad tjej som är dotter till hennes älskade man…Hon har verkligen fått skåda sorg och förtvivlan från alla håll. Tack Ingela, för att du är min vän, min klippa, jag är alltid lättare i hjärtat när vi skils, trots våra jobbiga samtal och gråt, så skrattar vi ju ändå också, mitt i allt elände;);)

I dag skulle lilla gumman varit iväg på skoldisco. De hade alltid det på kvällen innan avslutning. De sparkade liksom igång jullovet så. Hon skulle glatt har yrat runt här och tagit fram de fina julkläderna som vi förmodligen skulle ha varit och inhandlat. Jag hade hjälpt henne med håret och hon skulle sitta här fnittrandes och bubbla som vanligt.

Nu är det inte så…istället får mina tårar droppa mot bordet…Det här är sjukt, så in i helvetes sjukt, det får inte vara så här. Vem är så ond, att man ska behöva gå igenom sådana här svårigheter, som att mista sitt älskade barn? Sen kan folk vara troende, urrrrk jag kräks!!!

Tror mer på Hans och Greta än på att ngn skitgubbe sitter i himlen och väljer vilka han ska ha till sig. Ja tankarna är nog så fruktansvärt jobbiga och enformiga, de vill inte släppa greppet en sekund. Jag tror också att för att det lider mot jul känns så väldigt väldigt mkt, Saknaden är så stor, den blir påtaglig när alla runtomkring ska vara glada,alla har förväntningar inför jul. Jag /vi bara finns…inget mer!!!