Det är inte farligt att dö, det är själva livet som är det!!

Fredag kväll och här sitter jag!!Slutade jobbet klockan 13 idag, har nu en ledig helg att se fram emot.......eller inte.........Blev iaf glad när chefen ringde idag och erbjöd mig högre procent, det gjorde mig nöjd, i dagens läge blir man ännu gladare när det runt omkring varje dag meddelas att det varslas. När jag kommer till jobbet så har jag liksom fullt upp att tänka och ena hjärnhalvan får vila några timmar, när jag väl är hemma igen är det åt helvete, eller redan då jag sätter nyckeln i bilen och åker hemåt Jag stannar så ofta till vid Josefine, går in och gråter och pratar med henne, berättar om vilka jag jobbat med och hur alla mår, att hon inte ska vara ledsen om hon ser mig gråta för det gör jag jämt. Skulle mina tårar vara pengar skulle jag kunna försörja hela jordens befolkning. ringde och pratade lite med svärmor, vi behöver varandra hon och jag, vi börjar med att gråta... sen kan vi tala.. Hon sa , men jag tycker du ska skriva en bok om tiden med Josefine, ja vem vet en dag kanske jag gör det... eller också ska jag skriva en bok som heter "Det är inte farligt att dö, det är farligare att leva" *ironisk bok.* Den skulle börja så här..... min älskade mamma gick mkt hastigt bort nov 07 , vår älskade Josefine gick bort nov 08, jag har haft 3 lungkolappser som ledde till operation på thorax i uppsala, efter den operation fick jag en stor nervskada som de ska lägga in en neuropacemaker så jag kan fungera utan lungkramp, Micke har diskbråck (bra för tillfället) min pappa har cancer och katten är död!!!!! men jo tack annars är det bra.....Men jag säger inte som Tony Rickardsson, jag är inte bitter....för jag är inihelvete bitter och förbannad ,och jag tänker vara det så länge jag tycker att det behövs..så det så........... ja vad kan man säga....säger som jag säger, det värsta har redan hänt, att Josefine inte finns med oss längre, inget ,inget kan någonsin, aldrig bli värre. Micke slutade också tidigt idag, vi åkte ner till Vildanaden och käkade*mys*sedan for vi över till Magnus och Maria och fortsatte med deras kök. Idag kom tapeterna upp, riktigt fint, ungdomarna har bra smak, bänkskivorna satte Micke dit igår, han är duktig älsklingen min, han lär Magnus så han kan rusta till oss sen när vi inte orkar själva. För övrigt så har jag den goaste son man kan önska, lite virrpanna är han *fniss*men det har han efter sin far!!!! men det värsta är att han har ju sin gohet efter sin far med.... hm...så vad har han efter mig??? ja skulle vara uppnäsan då.....haha....
Var rädda om varandra en dag finns ingen morgondag.................................

Plötsligt är ett lov ingenting....

Ja så är det sportlov, ett lov som vi alltid tillbringade med Marie här, Josefines vän sedan 9 år tillbaka,(bor i sågmyra) i vått och torrt höll de ihop ,längtade alltid lika mkt till varje lov. För övrigt avskydde Josefine lov iaf när hon inte hade något planerat, skolan var ju hennes största nöje, älskade sina lärare och kompisar. Varje dag for hon till skolan med ett stort skratt, varje dag kom hon hem farandes med ett ännu större skratt, berättandes något tok som varit i skolan, för tok det var det jämt när Josefine var med, alltid hände det något. Åh vad jag saknar allt....saknar tjejjernas skratt från rummet när jag lagt mig, älskade att ligga och lyssna till deras skratt och pladder, planerade allt, hur deras liv skulle bli, var de skulle bo och vad de skulle jobba med.......Allt tog slut den där natten i November när någon bestämde att nu ska inte Josefine få vara med längre, hennes liv tog slut, och alla vi andra får fortsätta, känns så fördjävligt hon den vackraste och godaste av alla bara försvann, som att blåsa ut ett ljus, det som marar för mig dag och natt är att vi inte ens kunde få höra hennes röst eftersom hon var kopplad och nedsövd i respirator. Hon var lätt vaken ibland och såg då mest förvånad ut och lite ledsen ibland, vi satt där timme efter timme, dag och natt, sov någon timme i vilrummet, det sista josefine sa till mig var natten då hon hamnade på iva (vi var inneliggande på vanlig avdelning då)hon sa mamma när vi kommer hem måste vi komma ihåg att gå till banken och hämta ut mitt leg(hon och Micke hade precis fixat ett)sen sov vi en stund innan hon väcker mig igen och säger mamma, förlåt att jag väcker dig ,men vettu jag har jätte ont i bröstet och jag skojjar inte......tom då, när hon var så dålig var hon rädd att inte jag skulle få sova, min älskade lilla ängel, det var så hon var, satte alla andra före sig själv, så omtänksam så det gjorde ont i en många gånger, hon sa jag skojjar inte, för vet ni vad......det är första gången under alla hennes år och många sjukhusvistelser hon har klagat så jag förstog direkt att nu var det illa, en timme senare var vi påväg till iva, efter ytterliggare en timme ligger hon nedsövd i respirator, och det var där och då jag innerst inne förstog att det här fixar hon inte.........nu vet inte jag hur jag ska fixa resten......vet inte hur jag ska orka eller bära mig åt, tårarna droppar så snart lägger väl hela jäkla datorn av...... en gång var vi en otroligt lycklig familj....blir vi det igen?????Den som lever får se.....................Va rädda om varnadra i morgon kan det vara för sent................

Minnet vill inte fungera

Ja så har ännu en helg bara försvunnit och några dagar till har gått, det är ju för övrigt det enda jag vill ska hända.....att tiden går, men jag upplever det bara som så att tiden går, och jag står bara still och tittar på i min vaccum ballong. Fredagen jobbade jag kväll tror jag...jo det gjorde jag, minnet, helt sjukt, jag glömmer saker hela tiden, nu ikväll tex när jag slutade jobbet så gick jag ut på parkeringen stog där som ett fån och undrade var har jag ställt bilen?? ja inte där jag trodde iaf, (fick små le fast jag inte var glad) åt en tjej som stog ute och rökte skrattade och sa att nu har jag nog jobbat för länge så jag har glömt var jag ställt bilen......hmmm. Men det här med minnet har väl att göra med hela situationen, hjärnan strejkar väl och försöker avskärma sig från livet, det gör jag med! Igår var vi och grattade svärmor som fyllde 73 (Inger) är så glad att jag har dig och du har varit den bästa och alltid funnits för Josefine, när vi träffades började vi med att gråta förstås, men jag hade köpt med gula tulpaner för det sa alltid Josefine, när farmor fyller vill hon ha gula tulpaner!!,så nu min lilla ängla skatt fick jag komma ihåg det själv, men det mindes jag iaf. Det har för övrigt snöat hela helgen så micke åkte ner och skottade lite så dina lyktor lyser lilla hjärtat, mamma och pappas älskade lilla stora trollunge, vad allt ska vara kämpigt. För övrigt har Micke jobbat med Magnus och Marias kök i helgen, det blir så fint.

Man undrar var har hela livet tagit vägen?

Ja det kan man undra sitter här och tittar och gråter som vanligt av alla kort, men det är nog min terapi verkar det som, fast inte sjutton känns det bättre...
Våra fina underbara barn, inte kunde vi för allt i världen tro att livet skulle bli som det blev de där lyckliga ögonblicken då vi vi fick våra guldklimpar. Magnus alltid den goa storebror som så gärna ville ha en lillasyster, för det hade ju bästisen Niklas fått.. Glädjen blev naturligtvis stor då Magnus ett år senare blev storebror han också. Vilken lycka det var att se dem så här tillsammans. Jag kan inte för mitt liv begripa att Magnus kommer aldrig mer att ha en lillasyster, inte fysiskt iallafall, jag tänker mycket på hur det blir den dagen vi blir gamla, sjuka eller lämnat jordelivet, vem ska då Magnus ha att vända sig till?? Syskon det är iallafall en trygghet, man vet att de liksom alltid finns där, syskon kan bråka och älska på samma gång, man behöver inte göra sig till man har liksom ett osynligt band till varandra....förhoppningsvis, visst finns det syskon som inte tål varandra, det är såklart beklagligt. Ja nu har jag varit sentimetal och det var väl dagens terapi syfte. Nu ska vi ner till banken på ännu ett jobbigt ärende, lämna in papperna för bouppteckningen är klar, det känns med sjukt som allt annat. Kram alla min vänner och till er jag inte känner, var rädda om varandra, syskon, föräldrar och alla runt omkring er!!!!

Hur ska något kunna bli bättre!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hur ska något kunna kännas bättre efter 3 månader..... det är vår älskade lilla dotter som lämnat jorden, det är igen katt det handlar om, ja ioch för sig är han med död sedan 3 veckor. De som jämför en katts död med en människa är den som aldrig varit i närheten av några problem varken sjukdomar eller sorg.....De är förvissa lyckliga i sin ovisshet, men de kan väl bara hålla käften!!!!!!!!!!Fy vad arg och elak jag låter men det gör mig så matt, sen har jag blivit ilsk men det är väl sorgen som gör sitt till, tycker allt är orättvist, sen finns de de som säger att vem har sagt att livet ska vara lätt???? Ja inte f.. har jag sagt det iallfall!!!(tänker i övrigt på dig Marie som varit här de flesta sportlov, puss till dig)
Kram alla mina vänner och till er jag inte känner......

Alla hjärtans dag helg!! Mina hjärtegull!!

Alla hjärtans dag igår. Träffade Magnus och Maria och umgicks lite med dem, god mat och lugn kväll, så tänker man återigen, första alla hjärtans dag utan Josefine, det är ju så, alla dagar är nya dagar,hon fattas ju jämt, i varje sekund i varje andetag. Hon fick ett rött ljus på sin grav. Grav ja ,det är helt jäkla sjukt att man ska behöva titta ut gravsten till sig egen dotter, känns fruktansvärt men är ju ett måste, vi vill ju att hon ska ha det fint hos sig, fast egentligen är det ju här hemma med oss hon är....och ändå inte. Hur som så är iaf gravstenen beställd, den kommer till våren. Vi ska ha lite middag idag här hemma med Magnus och Maria och lilla pappsen. Engelbrektspanna och vitlökskroketter, gillas av alla. Tittade lite på melodifestivalen igår och måste säga att jag blev nog lite hårdrockardrabbad, sån bra låt med bandet Heat, gillar när det är lite hårdrock med slåeende texter..very good!!Fast Josefine gillade ju Måns, han är ju så söt som en chokladbit!!Nu ska jag fortsätta med lite mat..Kram alla mina vänner och till er jag inte känner, var rädda om varandra och livet.....det går inte i repris....

Du är inte här, men jag
kysser din kind
En kyss som jag sänder
med smekande vind
Öppna ett fönster, ställ
det på glänt
Den vind som Du känner
är kyssen jag sänt

Min stora dag!!!!!!!!!

Josefines stora dag var en dag på kolmården ihop med delfinerna och deras skötare, stilftelsen min stora dag är en stiftelse som hjälper sjuka barn och ungdomar att förverkliga en dröm, Josefines dröm var att få jobba med delfiner,det fick hon uppleva den här dagen för två år sedan. Detta minne som vi kommer bära med oss och vi är så glada att Josefine fick uppleva detta.

Kom att tänka på det här med glädje, ordet glädje betyder så mycket olika för varje männsika, nyss kom vi från min systers barn Noa som idag fyllde 7 år, glädje för honom var paketen idag, precis som det ska när man fyller 7 år, stora killen. Just vid kalas och andra träffar så kommer det alltid att saknas någon, en stol kommer för alltid vara tom, och inget kan någonsin fylla det tomrummet igen. Fick kramas lite med min syster dotter Matilda iaf, hon är min alldeles speciella lilla vän, 17 år förstås, men ändå min!!!!! Hennes glädje är just nu pojkvännen, alla åldrar har liksom sin glädje ålder, hm äh man ska inte fundera så mycket. De som tycker att min blogg bara handlar om min sorg och vår Josefine, de säger jag så här till.....denna blogg skriver jag för att själv få utlopp för mina tankar, och den är frivillig att läsa men jag gör det för min egen skull....Det är mycket jag har börjat rannsaka, jag har börjat säga ifrån på ett annat sätt tänker tillåta mig att vara lite ego.....har även pratat med min läkare idag ang lungfan, en remiss skickad till ackis (uppsala akademiska) ja ja får se hur det går, ingen ide att fundera inget blir aldrig som man tänk sig iaf.....Tack min vän Lotta...............du vet!!!!! kram till alla mina vänner

och till er jag inte känner..........................

Sol, gråt och semlor!!!!!

Jobbade eftermiddag idag, hade en riktigt jobbig förmiddag, avskyr att vara själv här hemma med alla tankar som bara tar över allt, kommer inte ifrån tankarna hur mycket jag än vill, de bara maler på hela tiden. Vädret är ju helt underbart, så vackert ute. Tog en promenad på fm och snön gnistrade i solen och som vanligt när något är riktigt vackert så bara gråter jag, det känns på något sätt så konstigt att jag upplever allt fint eller trevligt så känns det bara ledsamt och orättvist att inte Josefine får vara med och ta del av det som sker. Kommer aldrig, aldrig att se någon mening med att hon inte finns hos oss, det finns ingen mening med allt som sker så är det bara....helt jävla meningslöst...Josefine älskade djur stora som små, hon älskade sin lilla Pellan hennes egna lilla kanin, hon var så rädd och undrade jämt hur gammal vi trodde Pellan kunde bli, hon var så rädd att den skulle dö, och nu blev det i stället hon som lämnade Pellan. Frida är vår katt som finns kvar och det var också den som sov bredvid henne varje natt, hon sitter fortfarande och väntar bredvid Josefines säng på kvällarna. Änderna i rättvik såg Josefine som sin stor mamma, alltid kom hon farandes med bröd till dem. Varje morgon stog de utanför förtältet och tjattrade tills de fick sin brödfrukost. En hel djurvärld har nu mist sin bullmamma. Fast hon hade det mesta hon ville ha så fanns alltid en önskan om en egen hund, vi hade bestämt sedan tidigare att hon skulle få en hund när vi kommit igång med allt, det skulle hon få som som en morot för att orka med allt som blivit, tyvärr hann vi aldrig få ge henne sin alldeles egna hund. Såhär i efterhand så var det nog tur för då skulle vi ha en vovve som bara sörjde sin matte, och hundar känner ju verkligen av hur männsikor mår så denna hund hade säkerligen blivit mkt sorgsen. Jag hoppas hon har fullt med djur omkring sig där hon är för det var hennes liv att få känna sig behövd av djuren, vår lilla skatt.

För övrigt hade jag en trevlig kväll på jobbet och fick träffa lite glada människor, åt den första semlan idag, en gullig jobbarkompis bjöd laget runt, och tänk när jag åkte från jobbet gjorde jag det med ett leende, älskar mitt jobb och är så glad för det....Sov gott min lilla änglaskatt vi saknar dig dag som natt. Kram alla mina vänner och till er jag inte känner/Lena

Engelbrektslopp och tankar!

Tänk att det är så skönt att få gå till arbetet, vad gjorde jag utan det? Gillar när det är full fart och tankarna trycks undan en stund, sen räcker det att jag går ut och låser upp bilen för hemfärd, då är de snabbt där igen....tankarna......

Saknar så mycket av allt..Tänk Marie att när du gjorde ditt bästa vän kort med Josefine och dig på, vad glad hon var över det,inte kunde vi då tro att det var det sista kortet på er båda tillsammans eller att det var sista gången ni träffades den där sensommardagen i Rättvik. Jag kommer aldrig att kunna flytta på det kortet som står på hennes sängbord..

Ja sen är det Engelbrektslopp i helgen och för en gångs skull har man "sluppit" läst om snöbrist, de enda var att de inte ville ha mer snö, tänk att det alltid ska gnällas över nått *fniss*. Jag jobbar iaf på söndag från kl 09.00 till 20.00, annars hade jag ju helt klart ställt upp och tagit en tur med Gunde Svan !!!!nu är det fredag kväll och jag ska se arme wifes, en serie i min smak, orkar inte se dansanta människor på fyran, jag är tråkig jag vet...känns som jag kommer vara det resten av livet......Kram iaf alla vänner och till er jag inte känner.....

Tre månaders saknad!!

Vår underbara älskade lilla ängla skatt, våra hjärtan blöder av sorg och saknad finns inga ord som kan beskriva hur vi känner, lilla gumman nu har du varit ifrån oss i 3 hemska fruktansvärda månader, och det värsta är att det spelar ingen roll hur lång tid det går, du kommer inte tillbaka, den insikten gör mig helt panikslagen.

Idag hade vi besök av en ny liten männsika Isak 2 veckor, (barn till en av Josefines assistenter) så underbart fin och det jag tänkte på var gumman hur mycket du skulle vilja hålla den lilla, när jag höll honom rusade alla minnen i mitt huvud de 18 åren med dig min ängel, så liten du var, vägde 1700 men så underbart fin, den näpnaste lilla dockan man kunde önska. Nu sitter jag här med tårarna rinnande och bara vill lägga mig och vakna ur denna mardröm, orken tryter och jag/vi vet inte hur vi ska kunna få någon energi igen. Ljuset min älskling ska alltid brinna här hemma för dig!!

Så liten plats en människa tar på jorden.

mindre än ett träd i skogen.

Så stort tomrum hon lämnar efter sig,

en hel värld kan inte fylla det......Älskar dig och saknar dig så....

Himlen är oskyldigt blå!!

Kände för att skriva med kärlekens färg idag! Vilken fin dag, solen lyser från en klarblå himmel, lyser ned på de härliga vita träden. Det är så konstigt när jag upplever något som är riktigt fint så blir jag i stället ledsen....Det är som att jag inte tillåter mig själv att tycka att något är vackert eller bra, kanske för att allt i min värld bara känns svart och det svarta trycker undan det som egentligen borde få ta överhanden det vita och det bra, gud va jag surrar men men ni kanske fattar, eller inte, jag förstår mig inte ens på mig själv!!!!

Så många jobbiga tankar, hur ska vi göra i sommar, hur ska vi göra med Rättvik, hur ska vi göra med huset, hur ska vi göra med husvagnen, hur och vad FAN ska vi göra med livet???

Jag är ledig nu ett par dagar och att vara ledig från jobbet gör bara allt ännu värre, mina tankar vilar inte en minut, jag har så svårt att fokusera på något, har så svårt att vara själv, fastnar liksom i gråten hela dagen. Men som sagt idag lyser solen, och jag ska försöka ta mig i kragen och gå ut...idag får man ju faktiskt gratis ljus terapi:)

Alla känslorna kommer på en och samma gång!!

Ja så var det då söndag igen, en ny månad. Själv har jag haft en sån skit helg, allt känns bara drygt, när jag vaknar på morgonen så känns det så tungt att ha en ny lång dag framför sig, man ska glädjas åt varje ny dag säger de som vet......jag gör det inte........nu.

Micke håller på att ska hjälpa putte (Magnus) och Maria att rusta köket, vi var med dem till Bauhus igår, de köpte bänkskivor, listor och lite annat smått, det kommer bli så fint, blyertsgrått kök, älskar mina små turturduvor. Maria hade varit och köpt balklänning i fredags,oj vilken fin, men men allt klär ju en skönhet, är så glad att Magnus har henne. Hon har verkligen det där extra, är som en extra dotter till oss. De hade hand om Josefine mycket, hon älskade att vara hemma hos dem, ut och käka, shoppa,bowla de hade alltid något för sig med henne. Var ner till graven och tända ljus för lill stumpan, det stog skrivet kram vid henne i snön:) har mina misstankar vem det var som skrivit! och det gjorde mig glad! Idag ska jag jobba kväll till kl 22, så jag önskar er alla en trevlig söndag kväll...