lördag 31 oktober 2009

Alla helgons dag!

DSC00295

Ja det var nog bra att vi skippade kyrkan. Syster och hennes svärmor var dit, fick representera oss! Både syster och jag bara grät sedan när vi pratade. Min gamla engelska lärare, Karin Lundell var det som tändade Josefines ljus i kyrkan. Det räckte att komma till Josefine och se alla ljus, saker och brev hon fått från så många, många som saknar henne. Tårarna flödade i skymningen.Tack till er alla, som hälsat på hos Josefine idag, det värmer! Sen måste jag bara få säga vilken godhjärtad vaktmästare vi har i Norbergs församling, T, alltid lika ödmjuk och omsorgsfull. Betyder så mkt.DSC00296

Mamma lilla mamma, också så älskad och saknad. Aldrig mer blir något sig likt utan dig och Josefine. Jag hoppas ni har det bra, och att tiden hos er inte är lika lång som här, för oss!!!Älskar och saknar er alltid!!

Jag viskar en bön i natt.
För dom som inget har.
För dom som gick in i natten, utan att hitta tillbaks.
Jag viskar en bön i natt.
För alla dom som väntar.
För dom som har tappat hopp.
För alla där ute som längtar.
Alla sover nu, alla utom jag.
Jag hör änglars steg på vårat tak.
Vi har haft sån tur, som många goda år.
så många chanser, som en männ'ska kan få.
och mitt hjärta har fyllts av stillhet och frid.
något tändes i natt, som räcker ett liv./ P.J

SAVE0006x

fredag 30 oktober 2009

Någonstans är vi alltid tillsammans...

kärlek på våren[1]

Vår lilla vackra ängel i bland molnen, så älskad, så fruktansvärt saknad, av alla du hade runt omkring dig.....Idag som alla andra dagar brinner ljuset för dig. Ljuset som du alltid spred omkring dig. Är det då så konstigt att våra dagar blivit så mörka.....ingen lyser längre, som du alltid gjorde. Älskade saknade ängla skatt!!!

2002_1019_062010AA

torsdag 29 oktober 2009

Dagar som går, kommer aldrig tillbaka!

DSCN1620 Ja så var det helt plötsligt de sista dagarna på oktober då..Fattar inte var dagarna tar vägen. Det har varit en jobbig vecka, höstlov, då inget är som det ska då heller..Det händer så mkt runt oss hela tiden, vi hinner liksom aldrig andas känns det som. Livet har många överaskningar kan jag säga, och i vårt fall sällan glada.Har varit lite mkt i veckan men inget jag lägger ut här. Sen är ju jag en grubblare. Allra helst nattetid då det känns som jag måste lösa hela världens problem. Visst är det konstigt att nattetid, då växer allt och blir så stort, även det minsta problem. Jag önskar jag kunde ta ur hjärnan och lägga den i skafferiet ett tag;) den gör iaf inte så stor nytta, bara full i dryga tankar. Men det är ju klart, då skulle jag ju bli av med alla minnen också....det vill jag inte, ja,ja den får väl sitta i ett tag till då:)Jobbar heldagar nu torsdag och fredag  det är skönt, tankarna hinner inte jäklas så mkt då. Vi funderar på att grejja ngt här hemma, men den lusten hinner aldrig komma eftersom livet rör på sig hela tiden, svårt att finnan ngn motivation. Det är många frågeteckan nu i vårt liv. Sedan vill jag bara säga....Pappa kom hem för vi längtar efter dig...

tisdag 27 oktober 2009

Till minne av Josefine Pettersson

Alla vi här på dig tänker.Högt uppe i himlen du blänker.Vi saknar dig så.Klart vi ses i det blå.Men ändå vill vi bara ha dig här.För du var oss så otroligt kär.Så du vet så tänker vi alla på dig.Hoppas du ler och ser ner på mig.Du saknar säkert din mor, far och bror.Men du har ju nu träffat din älskade mormor.Vila i frid med stjärnan bredvid/ av Denice Backman, nov 08.

eoyedewr(1)[1]

Den här jättefina dikten fick vi på Josefines begravning. Denice ville inte att vi skulle läsa upp den, men den är för alltid bevarad, och jag gråter alltid när jag läser den. Denice är alltså min goda vän Evas tös, och syster med Robin och Rasmus. Robin som var Josefines första dejt:) De är uppväxta tillsammans. Nu hade jag inget kort på Denice..Men hon har alltid funnits med,först i bakgrunden, sedan nu när hon var äldre så var det hon och Josefine som mest chattade med varandra, killarna drog på andra öventyr;)Josefine gillade att prata med Denice, de diskuterade mkt hundar och djur som både Josefine och Denice tycker om, förresten kom Josefines kanin, Pellan från Denice, hon hade mamman och pappan::)

josefine robin3SAVE0023SAVE0042

Robin och Josefine....

Ja som alla förstår sitter jag och går igenom den stora mängden brev och kort som kom till oss efter Josefines bortgång, fina omtänksamma brev som återigen blir våta av mina tårar!!!

måndag 26 oktober 2009

Höstlov i år!

SAVE0024

Förra året vid den här tiden låg vi på iva. Josefine hade gjort lite framsteg och de trodde att hon skulle fixa det. Nu blev det inte så. Gråter vid tanken på att det nu är höstlov. Gråter av tanken att så många år har Marie från sågmyra tillbringat höstlovet här hos Josefine.

2003_0223_211542AA

Gråter av tanken att nu finns det bara ett stort tomrum och en tystnad som får nackhåret att resa sig på mig. Vi har alla fina minnen, men kan liksom inte glädjas åt dem än, det kanske kommer. Men just nu är alla minnen bara jobbiga.Senast igår pratade jag och Micke om hur vi ska kunna ta oss vidare, det känns som en omöjlighet. Allt vi tar oss för, känns det liksom att vi gör bara för att få tiden att gå. Gå vart då? Vi väntar ju inte på ngt. Bara på dagar som ska ta slut. Men herregud människa gå och prata med någon du sitter fast, tycker säkert många, utan att våga säga det! Neeeej jag ska inte prata med någon, det är som det är,thats it!!Det känns extra hemskt nu när årsdagen närmar sig, jag vet att vi kommer kastas tillbaka i tiden och åter uppleva varje jävla minut. Tack mina nära vänner och släkt för att ni finns,det har verkligen visat sig vilka som ärmina riktiga vänner.De som stått pall när allt har rämnat. De som inte gjort det, sörjer jag inte, har tryckt på delete knappen. Tänk om jag ändå kunde göra det med min hjärna också!DSCN0035 2006_1231(003)

söndag 25 oktober 2009

Kärlek!

SAVE0027 Vaknade till en tung dag, det här vädret trycker ner en i skorna helt. Jobbade lång pass igår, så idag var jag ledig. Dagen har ändå rullat på. Var över och köpte hem lite bebismat till Karlsson. Bebis och bebis, vad han växer, han kommer bli stor som ett lodjur, fast just nu är han nog mest ett odjur, iaf för Frida. Han har helt tagit över makten här hemma, Frida har inget att sätta emot. Vi måste dela på dem emellanåt så Frida får lite ro. Hon den gamla tanten, orkar ju inte med såna busungar längre. Hon fräser så vi tror hon ska storkna. Tufflan. DSCN1210 På em åkte vi över till gullisarna, Magnus och Maria. Vi bjöd dem på mat, käkade sallad och pizza, som vi beställde. Magnus har ju börjat som brandman nu  igen och denna vecka har han jour, och får hålla sig hemma . Jag är ju förstås orolig när han vill ha det som yrke, livrädd att ngt ska hända, det är jag alltid....Hm, han borde bli florist i stället;) eller kontorist;) Ja ja, man får lära sig, så är det. Jag vet ju att allt har blivit så mkt värre sedan vi miste Josefine. Magnus är ju liksom det enda vi har kvar...Livrädd...jämt! Såg i affären att det är så mkt halloween spektakel som säljs, jag kan ju inte förstå att det har blivit så populärt, gillar inte det, och har aldrig gjort. Som jag sagt ingen kyrka för oss på lördag, finner ingen anleding att gå dit. Micke och jag delade den uppfattningen direkt. Han där uppe, som vissa tror på, han har inte gjort annat än jävelskap emot oss, så ingen ska komma och fundera varför vi inte går dit...Never, never, Josefine fick den vackraste begravningen, det gjorde vi av kärlek till henne, inte för att vi är troende. Änglar kanske finns, det tror jag, men de har inget med gud att göra!..Säger som pappa, han har skitit i det blå skåpet lite för många gånger, ja inte pappa alltså;) men hans uttryck över allt som han är förbannad på!  Vi fick låna en ängel som spred sitt ljus i vårt liv!!!!001-14980~Now-I-Lay-Me-Down-Posters[1]

fredag 23 oktober 2009

Blandad kompott!!

2004_0609_044948AA

Ja denna vecka har gått i föreläsningarnas tecken. I tisdags hade vi föreläsning om dokumentation, personligen gav det mig absolut noll..En jurist som står och pratar om lagar...När jag behöver veta en lag, så googlar jag på det, enkelt. Det han pratade om kan ingen människa ha koll på...I går var det dags igen, denna föreläsning handlade om kognetiva hjälpmedel och det gav mer. Det är ju detta vi arbetar med, att försöka få våra brukare/omsorgstagare att bli mer självständiga. En fika med Lotta innan satt fint, och var trevligt förstås;)

Annars så i går förmiddag var jag först en sväng till Ulla, var ett tag sedan vi sågs. Dels har hon varit sjuk, sedan har hon varit hos sin dotter Helena och hjälpt henne i ordning i Linköping:) Vi tittade på kort därifrån och åter igen tänker jag, detta fick vi och Josefine aldrig uppleva. Första egna lyan. Tänk när lilla gumman fyllde arton och hon fick sitt eget konto och sin egen bankdosa. Hon var så glad och hon hade redan börjat titta på möbler som hon ville ha. Vi pratade mkt om det här med flytt. Hon ville bo själv och ha hjälp av assistenter. Men hon ville nog bo hemma varannan vecka. Det hon alltid pratade om var, vart hon ville bo. Det var vid tingshusparkens radhus, de där färgglada, hon sa alltid, där vill jag bo!!Varför fick det inte bli så??? Jävla liv.....

3264[1]

I går kom även inbjudan till kyrkan, på allhelgona. Som såklart resulterade i förtvivlan och gråt. Vi går inte dit, tänker inte utsätta oss för det. Vi vet att vår ängla skatt är borta, utan att höra prästen läsa upp hennes namn. Lilla gumman hon förstår nog oss precis, att vi inte orkar gå dit, det är vi övertygade om.

Sedan bara måste jag berätta något roligt. Jag vet att jag inte ofta har ngt roligt att berätta, men livet är ju inte roligt nu heller, så...Men hur som, så var det mkt, mkt roligt i går kväll:) telefonen ringer och det är Lena:):)Jag känner mig lite morsk idag och vi är ut och åker, tänkte komma och titta till er och se Karlsson. Oj vad glad jag blev, fram med pannan på med kaffe. Kändes så bra att få krama om henne ordentligt, var ju så längesedan. Jag ser det som ett gott tecken. Nu får vi bara hoppas att det fortsätter att gå framåt. Ett steg i taget, jag hejjar ivrigt på! Jag bara förundras..hur kan människor klaga så mkt på skitsaker, när vissa får kämpa för att kunna leva!! Alla behöver vi tänka till lite innan klagosången skallrar. Jag har iaf slutat lyssna, klagar inte heller för skitsaker, livet är för kort för det....

blinkie3_mony[1]

torsdag 22 oktober 2009

Styrkan finns i vårt inre!

SAVE0041

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka
att skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst eller
att alltid lyckas
Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
att ta del av den
att falla till botten och slå sig hårt
att alltid komma upp igen
Att vara stark är
att våga hoppas när ens tro är som svagast
att se ett ljus i mörkret
att kämpa för att komma dit./ okänd

Image11GYGY[1]

En tanke till dig Lena, hoppas vi ses snart!!! Tänker osökt på dig också, när det gäller styrka….

onsdag 21 oktober 2009

tisdag 20 oktober 2009

Frosten en försmak av vinter!

SAVE0039

(Josefine börjar lekis –96)

Sitter och tittar ut här över åkern och skogen, det är alldelens vitt av frost. Två rådjur går och krafsar lite vid åkerkanten, letar väl efter ett och annat äpple. Ja nog bor vi rofullt allt, lite väl lugnt vissa dagar, sådana här då jag börjar jobba vid middagstid, ensam hemma. Funderar på hur livet är ändrat, så fruktansvärt ändrat. Oj vilken fart det var på mornarna när Josefine skulle iväg. Väckte henne vid 06.30 för att hinna med alla morgonbestyr, mediciner skulle ges, pumpen skulle göras i ordning. När klockan var som nu 08, kom skolbussen. Jag fick en puss och kram, och jag ropade ha en bra dag efter henne, när hon susade upp över vägen för att invänta bussen. Min stora flicka.Alltid lika lycklig över att en ny dag börjat, en ny skoldag.fille_chat3[1]

Om jag inte jobbade då hon åkt iväg, så körde jag igång med att fixa allthär hemma. Jag njöt då njöt av lugnet och tystnaden, att få göra allt, när jag var ensam en stund. Nu då?….får inget gjort, för jag vill inget göra….tystnaden, hatar den. Finns liksom ingen energi, snart ett år!….vad är ett år?? ingenting…
SAVE0030
Mina älsklingar som små knattar, älskar er……..

fredag 16 oktober 2009

Alla känslor på samma gång!

2006_11170002 

Fy vilket rusk väder det har varit hela dagen, vräkt ner, tur det inte var kallare då hade vi väl fått en meter snö i stället..Nej tack..För övrigt tycker jag som många andra att det är en jobbig tid som ligger framför oss. Mörkret som kan kännas skönt att få kura in sig med, känns nu bara för jobbigt.  Denna helg förra året vill jag slippa tänka på då vi hamnade på iva, men likt fan så är det det som finns i skallen på mig….vill inte höra talas om dessa datum, inte om något…Hatar, är ett starkt ord, men oktober och november är raderade i min hjärna, vill inte ha dessa månader…Så nu har vi mars i stället:) oj vad skönt det känns:) Låtsas ja det har jag blivit en mästare på, låtsas ofta, är jag ännu bättre på..Ni fattar inte vad jag menar, jag vet…det gör inte jag heller!! Jag har haft en trevlig jobbar dag trots allt, jag har alltid trevliga jobbar dagar fast på olika ställen. I mitt jobb så är ju ingen dag den andra lik, denna dag var lite drygare än vanligt, men vad gör det när man har så trevliga och härliga jobbarkompisar.

Ja alla inom omsorgen är mina jobbarkompisar;) har massor;) När vi haft det stökigt runt oss och jag och min jobbarkompis känner oss trötta och sötsugna, så där som man blir just när man inte har något sött att sätta tänderna i….Då ringer jobb telefonen…Hej sätt på lite kaffe så kommer jag med nybakad rulltårta…..Oj vilket fart det blev på oss. In kommer Lotta med en underbart god rulltårta som vi slukar, tack Lotta!!!’

nalleljus Är jag glad eller är jag glad???? Jo jag är jätteglad att få ha den förmånen att jobba med dessa härliga tjejjor..Vi har så trevligt, så man har aldrig bråttom hem..Har ju ingen längre här hemma, som väntar otåligt på mig. Lilla gumman vad tomt det är att komma hem och inte mötas av ditt skratt, ingen telefon som ringer på jobbet bara för att du vill berätta om något roligt som hänt i skolan, som du bara bubblar av glädje av att få berätta. Livet har blivit så tyst

2006_11170023Micke väntar nog på mig han med;) men inte lika otåligt! Men han väntade idag med tända ljus och lite fredagsmys, jag uppskattar det, min trygghet i livet,  och den bästa pappan jag kunnat valt till mina barn:)Att sedan livet jävlas med oss kan vi tyvärr inte råda över!!!

tisdag 13 oktober 2009

Ny morgon!

image 

Åh va jag hatar dessa mornar. Trivs jättebra med mitt jobb, men jag vill gå och jobba när jag vaknar, gillar inte att vänta in em. nej …direkt…dagtid då mår jag bäst. Dessa tomma mornar göder min ångest. Är ju så att jag är en mkt morgonpigg person, på gott och ont, mest ont när jag är ensam hemma. Njuter iaf av den vackra begonian jag fick av min Micke  igår. En färgklick i vår gråa vardag.Det tyckte han att jag behövde, det gör jag verkligen, tack Darling, färg är bra för själen. I dag för ett år sedan började den jävligaste resan i vårt liv. Denna ångest storm, finns med mig nu varje minut varje timme varje dag. Det har startat igång en våg av känslor och frågetecken inom mig.

…Jag funderar över allt. Måste vi gå till kyrkan allhelgona helgen? Vi orkar inte gå in i den igen..orkar inte höra de läsa upp Josefines namn, vi vet alldelens för väl att hon är borta, utan att lyssna på ngn som läser hennes namn. Jag vet varken ut eller in hur vi ska göra med ngt alls…Det enda jag vet  är att  Karlsson vaknat och han klättrar på mina bara ben..ajaaj ,fan vad ont det gör;) 

DSCN1236

Om missarna är riktigt trötta kan de numera sova bredvide varandra utan att Karlsson härjar med Frida hela tiden..Lägger upp bilder Lena, så du kan kolla tillväxten, jag hoppas så att du snart är stark nog att komma hit!!! Du vet jag hämtar dig gärna;)

DSCN1222

måndag 12 oktober 2009

Tankar som finns!

Kopia%20av%20girlfluetcat[1] 

Helgen avklarad! Måndag idag igen, det är ju så att veckorna består ju bara av måndag och fredag;) så det går alldelens för fort….Säger som alla andra, vad tar tiden vägen. I lördags var jag ledig iaf, då var vi ut och fikade och fyllde på ett tomt kylskåp. Jag var en  sväng på Nisses i Vås, tvärvände då jag såg att halva affären redan var full med julsaker…Orka, orka säger jag bara. Jag tycker det är åt helsike, var finns känslan? Jul idag, är bara ett kommersiellt jippo. Därför kommer dessa tankar till mig idag. Jag har alltid varit en sann jul älskare, den känslan får jag nog aldrig tillbaka. Jag var det, i livet före…  

Två kommer alltid att fattas, två som älskade julen lika mkt som mig. Mamma och Josefine, det var vår högtid! Förra året den första julen utan Josefine då struntade vi i allt, vi orkade inte låtsas, jul med tindrande ögon, hur skulle vi kunna ha det. Josefine hade varit borta en och en halv månad då..Vi åkte till Tällberg, bodde på klockargården. Vi var där hela julen.Men det är konstigt när jag tänker tillbaka på dessa hemska dagar, så är det fullt av luckor, det känns inte som vi varit där. Luddigt känns det bara. I år vet vi inte hur det blir, jo vi vet att julen vill vi inte vara med om iaf.Men den kommer vaken vi vill eller inte. Frågan är bara vad ska vi göra?? Magnus tycker det känns jobbigt han med, inge roligt hemma utan Josefine tycker han, hans traditioner har ju också grusats. Nu har han Maria och det är bra, jag vill ju att de ska få känna en härlig julstämning. Men vi, jag och Micke kommer nog aldrig kunna fira jul igen. Vad ska vi fira??? Vi får invänta eventuella barnbarn, först då kan vi nog känna glädje igen, julen är ju barnens högtid…

Men det har alltid varit min/vår högtid med, Magnus och Josefine är uppväxta med härliga jular, med början redan första advent. Paketkalendrar och julkalendern som vi alltid skulle se innan avfärd till skolan. Magnus flyttade, men jag och Josefine fortsatte med dessa mys mornar, då vi tändade ljus och kollade på kalendern. Det känns bra iaf, dessa minnen, men det gör så ont i hjärtat nu…Kanske känslan kommer igen…någon gång…den som lever får se…det med!!! Oj vilket långt julsnack det blev, ja ja skriver ju ner det som kommer från fingrarna och det är väl just det här jag går och grunnar på….Hur livet kan ändras, hur känslorna kan förändras framförallt hur jag förändrats…Som sagt måndag morgon och tankarna yrar i mitt huvud som alltid…..Kram till alla. Den största till Micke som bara finns när jag som mest behöver det…alltid…Som tror på oss, och att det kommer en framtid, en ny framtid, annorlunda men ändå…..en framtid!!!

DSC01060

fredag 9 oktober 2009

Livets dike!

Att livet kan vara så förbannat svårt. Jag befinner mig just nu så långt ner i diket som jag kan. Livets dike! Jag vet inte om det är alla datum som närmar sig. Det är dessa datum jag fasat för, om det är därför jag mår så in i helvete dåligt….med stora ord… DÅLIGT… Det känns som jag kastats bakåt, äts upp av ångest. Mina känslor och min förtvivlan är desamma som för ett år sedan…..snart…Snart kommer de datum jag fruktat för en längre tid. Dessa datum som kommit alldelens för fort, känns det som. Detta blandat med min “lungfan” gör att livet för tillfället inte är värt ett skit…Ja, jag vet jag vet att jag har mkt att glädja mig åt, men inga ord hjälper mig nu. Arbeta fungerar och tur är väl det! Men så fort jag kommer hem???? Jag vill bara lägga mig under en filt, och få vakna upp ur denna jäkla mardröm…..Det enda jag kan säga är, hur kan livet vara så förbannat svårt???

SAVE0007
Du som älskade livet!

Vår lilla flicka, du som gav oss så mycket kärlek och stor lycka. Hur kan livet vara så orättvist, vem bestämde att du ifrån oss skulle ryckas?

Vart vi än i världen, eller i universum, oss vänder, så kan ingen tala om för oss, meningen med att något sådant här händer.

Likt en fjäril som vecklar ut sina vingar, likt denna fjäril, så går vi vidare i livet, på darriga ben och vinglar.

tisdag 6 oktober 2009

Så är det!!

vaderfen069[1]

Ja, det var skönt att vara igång att jobba igen. Pratade med Uppsala igår och dr ska ringa mig om ngn vecka för att prata vidare om behandlingsalternativ, om det är ngn ide att fortsätta, nästa fas är ju att lägga elektroden i bröstkorgen…Men får väl se vad han tror, oddsen minskar. Försöker att inte tänka på besvikelsen, men den finns där och jag tycker, att varför kan allt gå åt helvete….Vänner runt mig pratar om sina höstfester, Halloween och andra fester. Då bara måste ni med säger en del. Jag har blivit bättre på att säga nej, jag måste det för att orka med mig själv. Det spelar ingen roll hur lång tid Josefine har varit borta, för oss kommer det alltid att kännas som igår. Jag vet att det är av välmening när de säger, ni behöver komma ut….För oss är det nog, att orka jobba……En del förstår, andra inte. Men huvudsaken att vi själva känner och kan göra det vi känner att vi fixar. Ingen som inte haft svår sorg, eller ångest, vet inte hur jävligt det är. Allt detta kommer ta sin tid, det kommer aldrig att gå över, men ngn gång kanske vi kan leva med det. Tack Ingela för du berättar att vi inte är onormala, att det är så här. Du ger mig hopp om en framtid..Tack! För övrigt har hösten varit riktig fin. Micke vill igång med ngt projekt här hemma nu, men vi har lite svårt att hitta motivation. Är ju egentligen inget som måste göras, men han vill ha ngt att jobba med mörka kvällar. Vår lilla Karlsson trivs iaf med livet, i högform alltid! Men Frida hon bara avskyr honom, stackaren han är på henne så fort han hinner, hänger om halsen och kastar sig på ryggen på henne. Hon fräser så spottet yr…DSC_0577

Ja vi får stänga in Karlsson ibland så hon får lite ro. Ha en bra dag nu alla, det ser ut som det blir en solig dag idag med, skogsväder som mamma sa när det var höst…..

DSCN1212

söndag 4 oktober 2009

11 månader…..

eoyedewr(1)[1]
11 månader har gått, sedan vår ängel lämnade oss. Lämnade oss? Kanske är det fel ord. Sedan hon inte fick vara med oss längre är ett bättre ord. För det hade hon velat, vår egen livsnjutare, det var Josefine det. Tänker så ofta på mina ord till henne, den där kvällen strax innan hon ens hade hamnat på lasarettet. Det var en kväll då jag sa godnatt till henne och fick den vanliga natti kramen.Jag sa då, du lämnar väl mig aldrig?….Men mamma varför säger du så svarade hon och fnittrade!!Äh, sa jag, du vet mamma är lite rädd att bli ensam, när du växer upp och inte har tid med mig och mitt tjat. Vem ska då tjattra med mig?..Men mamma du är bra tokig du, jag skulle väl aldrig lämna dig fattar du väl, jag kommer jämt finnas med er!!!Nej men så blev det inte. Nu är innebörden av ordet lämnade, ett fruktansvärt ord för mig!Vi har varit i Gävle i helgen jag och Micke. Ville bara komma iväg på ngt. Bodde på ett fint hotell mitt i stan. Vi strosade på stan, och vi var på bion, flickan som lekte med elden. Den var bra, men otäck, och jag tycker nog att den första var bättre. Men det brukar ju ofta vara så, den andra kanske inte egentligen är sämre. Men man har liksom högre förväntningar, så det kanske är därför man för det mesta gillar del 1,i filmer mest.Det är så här resten av vårt liv kommer att se ut. Jag och Micke. Vi måste lära oss planera egen tid, fast tillsammans. Vi får tvinga iväg oss att göra ngt, när vi väl gör det så känns det ok. Vi måste försöka ta hand om varandra, så att vi tillslut inte bara har sorgen gemensamt, vissa dagar känns det faktiskt så! Men det är ju för att sorgen är så stor, så livet får liksom inte plats. Jag har lärt mig att dessa dagar då det känns alldelens åt helv.. jobbigt. Då går jag och lägger mig, och hoppas på att morgondagen ska bli bättre.Magnus och Maria har bott här i helgen och tagit hand om Karlsson, Frida tar hand om sig själv;) Jag tror de hade trivts som hus och kattvakt…. Tack mina gullungar!! Älskar er!
DSCN1196
När vi kom hem åkte vi ju direkt till lilla gumman och tändande ljus. Vi sprang sedan upp till syrran, för att hinna träffa mostrus lilla Tildus som var hemma från Sthlm i helgen.Vuxna, vackra tjejjen! Glad och go! Matilda och Josefine är på dessa kort härunder. När vi tittar på dessa bilder, så gör det så ont, att inte Josefine får vara med och dela allt i livet med oss.Att hon inte får vara med och påbörja sin vandring i det vuxna livet. Älskar och saknar dig alltid vår älskade, ängla skatt!!Du är aldrig ensam, vi finns alltid med dig, dag som natt år efter år in i evigheten, älskar vi dig…

josefine matilda2josefine matilda4

torsdag 1 oktober 2009

Oktobers första dag…..

  blom101[1]     

Ja så var då neurosladden väck!! Tänk att ngt som gör så hemskt ont, inte kändes inte ett dugg att ta ut. Besvikelsen har gett med sig lite. Blev ju egentligen inte förvånad, de handlade ju om mig… Jag kan ju inte påverka iaf, så det är som det är…. med det också. I går träffade jag två fina killar. Vi hade bestämt träff på cafe kaka;). Killarna heter Isak och Elis, riktiga snyggingar. Isak ville sitta och gosa hela tiden med mig;)

Ja nu är det ju så att de här killarna har ju himla trevliga mammor också. De heter Maria båda två, och ja, jag fick ju lov att prata lite med dem också;) Dessa små killar skiljer det 2 månader på. Jag är säker på att de kommer växa upp och bli riktiga bästisar…Trevligt var det att ses.

Jag tycker det är roligt att få ta del i de yngre mammornas liv, de är så energiska, och fulla med livslust, och har drömmar.

Det är lätt att tänka sig tillbaka till min tid, då Magnus och Josefine var så små. Det känns så nära och ändå som ett annat liv. Ett liv som vi aldrig får tillbaka. Tiden går och barnen växer upp. Helt plötslig står jag och tänker, livet går så fort.

Tänk när min mormor sa så, när jag var i tonåren. Då tänkte jag, men det kan väl inte gå så fort! Jag har ju varit tonåring så länge! Skolan tar ju aldrig slut! Nu vet jag! Livet går fort. Livet blir kanske inte som man tänkt sig, då får man försöka göra det bästa…En dag kanske jag orkar det…..göra det bästa!

SAVE0007 (2)

magnus josefine

 

Mina underbara ungar, jag älskar er flera varv runt månen och tillbaks igen…som alltid/ Josefine, du är med oss, för alltid!

        angel_flyger[1] 

Vi fick låna en ängel…….som spred sitt ljus i vårt liv……….