Sista novemberdagen…skönt!!

En grå jobbig dag som vanligt. Jag vill ha SNÖ. Gillar egentligen inte snö, men desto mer ogillar jag detta grå väder. Snön lyser upp, det behöver nog alla nu…..ljus !!!För övrigt är jag glad att november snart är över, hatar denna månad! Tänker tillbaka på julen förra året. Den tillbringade vi i Tällberg på klockargården. Vi flydde allt här hemma. Där, i Tällberg var det verkligen julig vinter. Det hade precis kommit fin snö till jul. Rimfrosten täckte alla träd, marschaller lyste i hela Tällberg. Kunde nästan se själva herr, Carl Larsson;) Verkligen en julig stämning. För alla som kunde släppa in julefriden, var det nog underbart. Så här i efterhand kan jag tänka. Om allt hade varit som det skulle, ja då hade vi njutit. Eller om allt varit som det skulle, ja då hade ju inte vi varit där såklart .Nu flyttade vi bara sorgen till ett annat ställe. Men det var behövligt och absolut nödvändigt. Nu får vi invänta barnbarn, först då, kommer nog jul glädjen tillbaka…Men myset med allt annat i december gillar jag;)

Känner mig lite lättare i själen, för pappsen börjar bli sig lik igen. Han har verkligen gått igenom en pärs, men nu så, hoppas vi framstegen håller i sig. Micke är och hjälper sina föräldrar idag, med skjuts och lite sånt. Han har mkt omkring sig, vill räcka till överallt. Det är han som oftast får vara starkast av oss två. Jag blir lite rädd ibland, hur länge ska han orka??Jag försöker pyssla om honom så gott jag kan;)tillsammans är vi starka!!!……ibland!

Fast mina fotavtryck inte syns, finns jag. Fast min röst inte hörs ut, skrattar jag. Fast mina armar inte kramar så det känns, så visst kramar jag.

Första advent.

Så var liksom hela härligheten igång rullad, med det menar jag förstås advent. Det är vackert hos de flesta, ljusen i fönstren lyser upp vår gråa och tunga värld. Någonstans ska ju ljuset ge hopp med sin brinnande låga. Vi hoppas på det. När det var advent var Josefine oftast med farmor och farfar på julskyltning, sedan fikade vi här hemma, mysfaktor!!!

Jag har jobbat hela helgen, och haft lite mys på arbetet med. Vi har plockat med advents pyssel, lite här och där. Micke och Magnus hade “herr middag” själva igår då både jag och Maria jobbade. Min“lungfan”lever rövare med mig.Jag har inte hört ngt än från Ackis, så skulle inte tro att det det händer mer på den fronten nu i år. Jobbigt är det. Jag kommer inte ihåg hur det känns att inte ha ont. Tänk att man kan vänja sig vid all skit, tur är väl det, kanske. Men skulle vilja må bra i kroppen, räcker med annat som gör att jag mår skit..Det blev så fint med nya mattan, känns verkligen som riktigt trägolv;) Han har jobbat bra i helgen, min lilla gubbe.

Nu är ju båda rummen klara på övervåningen, men, vad ska vi göra med dessa rum?? Ja vi funderar lite fram och tillbaka så kommer vi väl fram till en lösning så småningom.

Lilla gummans rum står helt orört kvar, vi har lite funderingar hur och när och vad vi ska göra med det…Vill ha allt så intakt, men vi vet ju att hon kommer inte tillbaka.Hon gör ju inte det! Men har så svårt att tänka mig att plocka ihop allt. Om jag bara visste hur vi ska orka, vad vi ska göra och när?

Hennes dator står också kvar. Har inte ens orkat starta den och kollat igenom hennes program. Här tillbringade hon de flesta av dygnets lediga timmar. Lilla älskade ängla skatt, hur ska vi kunna ro i land utan dig??? Jobbig söndag, jobbiga tankar. Ja livets stege är tammefan inte rak!!!!!!

Snart advent.

Veckan har som vanligt gått fort. Norberg har ju varit händelsernas centrum denna vecka. Rån mot handelsbanken, vilket jag trodde var en filminspelning. Stog som ett ufo och glodde, rätt komiskt så här efteråt. Tycker synd om bankpersonalen, måste varit hemskt skrämmande, läskigt. Jag åkte iaf hem och låste dörren:/ Lagade mat för Magnus och Maria var hit och åt en lite för tidig adventsmiddag. Jag jobbar ju hela helgen, och även Maria. Åh vad jag älskar de ungdomarna, tack för att ni finns!! Ni berikar vårt liv. Har tagit fram ljusstakarna och lite plock, det blir endast lite extra ljus här hemma.

Vi åker ju bort över julen, men ljuset vill jag ha. Har även hunnit träffa och blivit ompysslad av Unni, en fika blev det med. Ingela hann jag bara krama om, hon hade försäljare och jag skulle iväg direkt. Kom så tidigt till Unni så jag hann även prata lite med gulliga Sandra, som också är frissa där. Tänk att så fina kärleksfulla människor kan finnas under samma tak. Människor som bara ger positiv energi, det strålar om dem.

Fick även en energi kick av att träffa min goa vän Lotta! Med våra arbetstider är det inte lätt att lyckas få till en dag. Men trevligt var det att ses:) Det jag saknat i min vecka är en träff med Lena, vi går om varandra hela tiden, när jag kan är hon på sitt, när hon är hemma jobbar jag. Lika är det med mig och Ulla, bara att konstatera, vi i vård branchen får vara glada att det finns telefoner och sms;) Ja det är ju så, dagarna kan inte räcka till allt. Ibland när jag är ledig, då finns ingen ork alls. Vissa dagar bara stänger jag inne mig, orkar knappt svara i tfn. Mitt liv är så nu, bara att acceptera. Jag blir lite trött i bland på allt och alla måsten, vill bara skrika, orättvisa jävla liv, heeelllllvveeettte!!

Ena golvet är klart nu och det fula elementet är vitt. trappen har Micke börjat att slipa:( Men fy vad jag hatar slipdamm!

Karlsson ska som vanligt vara med överallt där det rör sig. Karlsson och Pettson jobbar bra ihop;) Han har också börjat med, ja jag vet inte var det är. Han hämtar disktrasan hela tiden och ska bära runt med den,blä!

.

Roligt är det med honom. Nu är det lite fart i huset. Pensionärs Frida får vi stänga dörren om ibland, hon orkar inte med detta ungdomsbus!

Mamma död 071125.

Min älskade lilla mamma, min bästa vän, mitt stöd i livet- vad jag saknar dig. Alla våra förtroliga samtal, skratt, gråt, fnitter. Jag tänker med glädje på att vi hann resa, det var ngn mening när du sa, klart vi ska åka, den dagen Josefine har dialys blir ju allt så kompliserat. Nej nu drar vi! Yes, yes vi vågade. Josefine höll sig frisk. Vi åkte 05 till Teneriffa. Vi åkte 06 till Gran Canaria. Nästan på dagen året efter, den 25 november, lämnade mamma oss, så hastigt och oförberett. Kan fortfarande höra pappas röst, mamma kommer inte hem. Hon åkte in till akuten kl 18 för hon hade varit tät i bröstet hela helgen. Denna söndag kväll tvingade vi in henne. Mamma var en sådan kämpe, skulle inte till lasarettet ngn gång, ofta var det vi som fick tvinga iväg henne vad det än var. Pappa och syster åkte med henne in. Knappt en timme efter de kommit dit, när hon ligger på britsen, så mår hon illa och blodtrycket sjunker. Men vad är det som händer säger mamma, sedan var det över. Mamma var borta, endast 62 år gammal. Pappa blev så ensam, det har alltid varit de, sedan mamma var 15 år. Mamma tog med sig en del av mitt hjärta, Josefine en annan del. Utan er är jag bara halv. Förmodligen därför mitt liv bara går på halvfart. Jag sitter fortfarade och funderar. hur kunde livet bli så här? Jag älskar er, ta hand om varandra mina änglar, till den dagen vi ses igen!

Mina bloggisar, ni som ofta kommenterar, jag tror ni kan det nu. Har trixat lite med inställningar, hoppas det fungerar…

Blogg raggare undanbedes…

Blir bara så trött på dessa människor som skriver till mig för att värva egna läsare. Vet inte hur många kommentarer jag tagit bort pga att det bara är ett blogg namn och inget innehåll i deras kommentarer. De vill bara att jag ska acceptera så de kan värva läsare genom min blogg. Men nu är det så att jag skriver för att jag vill det och inte för att människor ska läsa eller lyckas hitta läsare härigenom. Jag skriver för min egen skull och är ingen blogg förmedlare….Nu har griniga Lena klargjort det också….Morr morr… Jo men annars är det som en vanlig dag…..regn, regn, regn:(

En helgutflykt!

Ja vi spendrade helgen i Eskilstuna, det är alltid skönt att ta ett break hemifrån ibland. Den här helgen i dåtiden, brukade vi åka iväg med syster och man för att julshoppa. Oftast blev det till Örebro. I nutiden blir det ju inte så, för inget är ju som det ska, och blir inte heller igen. Men vi åkte iväg nu bara för att äta lite gott och kika runt lite. Om sanningen ska fram blev det ngn liten julklapp också.

I går var det ett år sedan Josefines begravning. Det spelar liksom ingen roll var vi gör, var vi är, tankarna är alltid med, och tar plats hela tiden.

Vi var på bio i går kväll, bröloppsfotografen. Filmen var klart sevärd. Den handlar om överklassen, om arbetare, och känslor över att vara den man är, eller inte är! När döden kommer är vi alla lika, hur vi än är, och vad vi än vill vara!

När man ser på film så får man iaf släppa andra tankar, det känns så härligt, att bara fokusera på nuet. Den här veckan är ju adventsveckan, det betyder för övrigt inget särskilt mer än att ljustakar och stjärnor ska fram. I dåtiden, när barnen var små hade jag fullt upp att fylla deras paket kalender, så roligt det var. Vad mkt jag hade att pyssla med till advent. Vi bakade pepparkakshus, gjorde tomteland, droppade stearin, så mkt, och allt var bara jättemysigt.

En dag finns bara minnen kvar!!!

Dessa minnen vårdar jag ömt, tar fram dem och gläds(samtidigt som jag gråter) över att våra barn alltid fått riktiga bulleby jular. Tillsammans med alla nära och kära!

Kommentar inläggen tar jag nu bara emot via adress, detta pga att jag fått en massa spam hit. lenapettersson91@jozzan.com (era tankar är ju iaf riktade till mig:) av er som gör inlägg av en mening:)

Fredagsmys!

I går fm var Maria med lilla Isak hem till mig, gullungen, han har blivit så stor kille. Men vad fjollig man blir när man själv inte haft småttingar runt sig på ett tag. Det känns som om det var i ett annat liv som jag själv hade små barn. Därför är det så roligt att träffa Maria och se hur jag själv var, en gång i tiden.       ( Isak ger tummen upp till Karsson, så go….Isak alltså:)

Jag blev full i skratt när jag upprepade mammas ord som hon sa till mig när jag var en ung mamma. Oj kan han sitta på det kalla golvet?, nej men sätter han inte i halsen då? Matar jag för fort eller sakta? Akta så han inte slår i huvudet, akta så inte Karsson blir för hårdhänt..*Fniss* kunde höra mamma skratta åt mig. Tänk vad jag tyckte hon var dryg när hon skulle tala om och oroa sig hela tiden…Mamma jag förstår dig nu! Ja, tiden känns avlägsen sedan vi hade småttingar. Då när jag var en lycklig små barns mamma. Jag älskade den tiden, inget kändes jobbigt (fast det var det många, många gånger.) Men jag fixade allt. Ja inte bara jag förstås, Micke och jag, vinnar teamet;)

Här är Magnus som liten kille, en mer lätt skött unge fanns inte. Glad och nöjd jämt. I helgen är våra ungdomar hustomtar här. Älskar er!!!

 

Våra fina underbara barn, var så glad att ha en av var, storebror och lilla syster. Så skulle det  ju vara hela livet. Så blev det inte! Vi skulle ge vad som helst för att få tillbaka Josefine, vad som helst.

En liten tripp!

Vi känner oss nog alla lite trötta och glåmiga nu, utan sol så länge. Ulla raggade med mig och sin dotter Helena och Ullas väninna Karin till Åsby handelsträdgård idag. Hon tyckte vi behövde damma av oss, så rätt;) Det blev en trevlig lagom utflykt. Där finns ju hur mkt som helst att handla om man har lust. Det blev iaf en blomma och ett carpe dium hjärta. Sen fikade vi med förstås, det var ju egentligen det som var det viktigaste. Kul att träffa Helena också, saknar stunderna så när hon och Josefine träffades. Betydde så mkt för Josefine och oss att ha Helena, alltid! 

Var även upp till köttboden där och inhandlade deras goda pölsa och isterband:) Isterbanden står och fräser nu så det blir middagen ikväll. sen ska vi till Avesta och beställa och hämta matta. Jag jobbar em i morgon igen sedan är jag ledig till måndag. Igår var det en sådan där dag på jobbet då allt bara kändes åt helvete jobbigt .När jag blir stressad så blir det akut ångest alltså. Jag klarar knappt av stress längre, blir helt psyko av det. Men det är ju så, på ett jobb måste man hjälpas åt, det är mitt måtto, tyvärr tycker inte alla lika…..då blir det drygt, och det känns som man bara trampar vatten. Som tur är så är de dagar då allt känns bra med jobbet övervägande….men så kommer det sådana piss dagar då inget känns som det fungerar. Då önskar jag att jag jobbade på ett lager…ensam….hela tiden! men men vet ju att det blir så ibland, jobbet älskar man väl inte alltid, alla dagar??  

Regn och tårbak!

Regn, regn, regn, det sägs att när det regnar så gråter änglarna. Jag hoppas att det inte är så, för i så fall skulle vår ängla skatt vara mkt ledsen, det vill jag inte. Fast egentligen behöver jag inte oroa mig för det, hon har ju mormor och de hittar alltid på ngt bus, så jag släpper tanken….släppt!!!!Nu är det bara en och en halv vecka till advent, fattar inget! Var tog augusti, sept och oktober vägen? Eller hela sommaren, hela detta året? Vad gjorde jag då? Jag tror att jag drabbats av ngn form av minnesförlust, vet sjutton knappt vad jag gjorde igår? Konstigt känns det, men kort minnet vill liksom inte hänga med mig.Vem fan vill det förresten:/ Nu har jag ju inte så mkt spännande att komma ihåg, men ändå, tokigt känns det. Trappen är numera avklädd så det rullar på. Micke har lite ont i händerna och ryggen, men det kostar på att ligga på topp;) I helgen åker vi bort så då får han vila sig lite. Vi tar en sådan där lite avkopplande helg, som vi gör ibland. Är ju det enda intresse vi har, små utflykter. Jobbar em idag med. Nu på morgonen har jag bakat ett par sortes kakor. Inte för det behövs utan för att jag ville det. Kakbak har alltid varit min lilla terapi. Andra kanske stickar eller syr, jag bakar. Men inte ens kakorna går åt här hemma längre, när inte Josefines kompisar är här och fikar, så mkt som är annorlunda. Jag bakade ökensand och judebröd. Till advent bakade jag och Josefine alltid det och lussekatter. Nu får jag baka själv och det blir inte ofta jag gör det. Älskade att baka förut i dåtiden, men i nutiden, känns det bara tomt, som allt annat. Kära syster kom och provsmakade innan hon for till jobbet, trevligt! Pappsen är också hemkommen. Så han hängde på. Han ser och verkar piggare än han var förra gången han kom hem. Allt hänger nog ihop med hans hjärta, hoppas nu när han medicineras ordentligt, att det får vara lugnt nu på sjuk fronten, han har massor att ta igen i styrka. Pratade i tfn med min vän Lena;) så glad att hon är piggare. Nöffade ingen gång alls nu;) Hon har ju en liten Tusse bebis som underhåller henne och gubben nu;) Mysigt. Måste komma och titta när vi får till en dag. Nu klappar jag igen här för i dag, jobbet kallar!

Karlsson har blivit kräsen, nu duger bara färskt vatten, direkt från kranen:) Tokskallen!

Lite av allt!

Varit ledig i helgen. Igår var vi till Västerås, där vi inhandlade lite prylar till vår renovering. Vi har börjat med trappen upp till övervåningen. Vi och vi (mest Micke) men jag kommer med små glada tillrop då och då;) Tänk vad många som varit här under alla år, och alla har sagt fy vilken läskig trapp;) Mamma och svärmor var livrädda då vi hade barnen små och hade sovrum på övervåningen.De drömde mardrömmar om vår trapp då. Tänk när Josefine var liten, innan vi byggde till nedervåningen, vi gick med henne på ena armen och bar droppställningen i den andra, utför denna skräck trapp. Idag kan jag förstå att de var oroliga. Mattan ska iaf väck på trappen nu, och ersättas av en nålfibermatta i ljus nougat. det blir nog riktigt fint.

Micke har lite att göra, tur att han kan det mesta:)

Finns det något snyggare än en karl i snickar brallor;) Nej det gör det inte! Gillar det lite skitiga, inga slipsknutar här inte;);) Sedan ska vi lägga nya mattor i två av rummen uppe….ja jag vet, vi har alldelens för många rum..Idag har vi varit till pappsen på lasarettet, han har varit där en vecka igen nu, det mesta på det lasarettet är verkligen under all kritik. För det första har pappa nya läkare varje dag, ingen är påläst och ingen vet vad den som var läkare där föregåeende dag har gjort. Prover tas men blir inte uppföljda som de ska. Läkarna verkar inte ha ngn dialog med varandra, utan 2 lika undersökningar kan göras dagarna efter varandra, pga dålig kommunikation dem emellan. Den enda som blir lidande av det är patienten, en jävla massa onödigt väntande hela tiden. Vi ser allt eftersom vi varit med i vårdsvängen en massa år. Vi ser hur vården håller på att urholkas. Idag ska man helst ha egna försäkringar och kunna betala för sig, för att man ska få en proffsig bra vård, sorgligt men sant! Tänk om pappsen hade lyssnat på mamma när han starade sin firma, hon ville att han skulle ta en privat försäkring så de skulle få hjälp när de behövde….Men då var pappa ung, frisk och trodde nog aldrig att han skulle bli sjuk, så det var bara bortkastade pengar tyckte han…då! Men det är ju så, när man är yngre tror vi att vi är odödliga, så är det ju. Köpings vägen är läskig det är bara kurvor hela vägen. Jag är alltid rädd att vi ska få en älg på motor huven, läskigt. Magnus hade uttryckning i går, på en älgolycka.Det hade varit en våldsam smäll, för älgen delade sig på mitten, hva otäckt….

Här är det katt boxing som alltid!!!