måndag 31 augusti 2009

Josefine skulle blivit 19 år idag....varför?????

DSCN1026

DSCN1022

Hur kan det vara så grymt att någon inte ens ska få uppleva sin 19 årsdag. Livet är så fruktansvärt orättvist. Idag är en hemsk, om ännu mer ångestladdad dag. Vår älskade, älskade ängla skatt, det gör oss så ont att du inte finns med oss. Idag skulle du fyllt 19 år. Tänker tillbaka på alla våra år tillsammans, all glädje, alla svårigheter, som vi alltid fixade tillsammans. Nu får vi försöka fixa resten av vårt liv ensamma, utan dina glada kommentarer, alltid med glimten i ögat. Jag vet inte var vi ska få orken ifrån längre. Du såg alltid något positivt i allt, och i alla människor. Idag kan vi inte annat än tänka på förra årets födelsedag då du fyllde 18. I veckor hade du planerat din dag in i den minsta detalj. Vad vi skulle baka, hur du skulle duka, vilka servetter vi skulle ha. När det var fest ja då var det fest, det gick inte med något halvdant, allt skulle vara prefekt. Vi hade så roligt under vår planering, i allt vi gjorde med dig, för dig. Vi saknar dig så.DSCN1027DSCN1032

Din gravplats verkligen svämmade över av blommor idag, änglar och annat. Lilla gumman så älskad du var…..är. I dag har vi tagit hand om varandra så gott det gått. Ulla kom på fm. för att fika och skingra mina tankar en stund. Hennes Helena börjar i Linköping idag. Lycka till gumman, och kom ihåg att hit kan du alltid komma, välkommen jämt.

DSC00277

Magnus och Maria

har varit här och ätit. Pappa har också varit här. De har delat våra tankar, och de har hälsat på Karlsson förstås. Goa syster Anna-Carin var med hit nyss och vi fick gråta tillsammans, tack för du finns med oss alltid! Säger även lycka till Matilda gumman som börjar sin foto praktik i Sthlm idag, fick gulligt sms tidigt i morse från henne, puss gumman, älskar dig! Tack till er alla som skickat sms och mail, glad att ha er alla, era tankar värmer ska ni veta! Vi har tittat på alla de här korten från Josefines18 årsdag, hon var så pigg, så glad fast hon skulle läggas in i Huddinge dagen efter sin stora dag. Men som vanligt sa hon, måste man så måste man, vår kloka modiga tjej. Födelsedagen firades dagen lång,en jämn ström av gäster kom till dig hela dagen.DSCN1030

Det kom blomsterbud med blommor till dig också. Det kom en underbar korg från goa vännen Olivia. W. Du blev så lycklig och ringde direkt hem till henne och tackade. Du hade redan bestämt att hon skulle bli hembjuden när du kommit hem från Huddinge. Nu blev det aldrig så, du orkade inte, from september var du inte hemma många dagar emellan lasarettsbesöken. Men modet, nej det tappade du aldrig. Vi hade skickat in och berättat om din stundande 18 årsdag i Fagersta Postens, det ska vi fira. Du var så stolt över att bli “Vuxen”.

DSCN1034

DSCN1039

Så här stod det i F.P Josefine Pettersson fyller 18 år på söndag 31/8. Josefine går på gymnasiet, på Olsboskolan med inriktning estet och hemkunskap. Josefine gillar sin skola väldigt mycket, den är helt klart bäst tycker hon. På sin fritid sitter hon mkt vid datorn och chattar med kompisar på msn. Josefine gillar att vara med vänner, bada och bowla. Hon kollar även på film då och då. Josefines framtidsplan är att arbeta på ngt kontor, sedan skulle hon väldigt gärna vilja ha en egen hund. Hon beskrives som glad, omtänksam och positiv. Det gäller att gilla läget, avslutar Josefine med!

DSCN1033

Vi fick låna en ängel som spred sitt ljus i vårt liv!!!!!!

söndag 30 augusti 2009

Karlsson i Kallmora.

DSC_0580  

Vi hälsar Karlsson välkommen till Kallmora.

Resan ifrån Hallstahammar gick bra, han somnade i sin kattbur. Väl hemma här så åt han nästan direkt, men går såklart och piper lite efter sin mamma. Frida river ifrån med ett fräs då och då, men är samtidigt intresserad men kollar helst på avstånd. Syster m familj och pappsen var nyss här och besiktade kissen, han gick igenom u.a.

DSC_0581

DSC_0592

lördag 29 augusti 2009

Något jag vill dela med mig!

DSCF0983

Ja nu så är det ihop plockat i Rättvik. Det känns skönt att lämna Rättvik med känslan att det blev iaf så bra som det gick. I slutet av sommaren längtade ju vi hit också, det är ett gott tecken. Men nu är säsongen över, vi har nu också klarat av en sommar utan vår älskade lillgumma. Vissa säger, vi skulle aldrig ha orkat med er sorg, vi skulle inte ha fixat det! Nej men vad har vi för val, svarar jag, ingen fixar detta åt oss, vi kommer aldrig acceptera att livet blev så här. Att inte orka, det gör inte vi heller, men vi har ett val, lägga sig och dö eller kämpa på. Det är inte frågan om vilka som orkar eller inte, om man är stark eller svag, det har ingen betydelse. När något sådant här händer står vi alla inför samma fruktansvärda verklighet. Du måste ha upplevt svår sorg för att förstå, ingen annan kan det, hur väl de än vill. Jag har en annan sak jag bara måste få skriva av mig. Efter mitt förra inlägg som hette “Med hjälp av drömmen. fille_chat3[1]  På em. kom ett mail till mig från en av Josefines kortids/fritids personal. Det mailet började, wow  gissa min känsla när du drömt den där drömmen! M på kortids skrev och berättade om sin och Josefines diskussion på kortids, de satt och pratade om katter. M sa till Josefine att hon hade en katt som hette Herr Karlsson. Josefine tyckte om det namnet och skrattade hon sa att hon med skulle vilja ha en katt med det namnet, men då sa hon att hon ville att den bara skulle heta Karlsson….Jag grät när jag fick M’s mail, det var en konstig känsla. Men det gjorde mig så glad samtidigt. Karlsson ja, det  namnet kan sätta känslor i brand. Det kan jag säga att detta gjorde. Det kan bara betyda att vår nya lilla misse vi ska hämta i morgon är sänd någonstans ifrån, det var bara meningen att vi skulle bli med katt. Jag tror det var ngn annan som styrde oss, inte vilken annan som helst, det var Josefine. Det är ngt speciellt med den här ungen sa gammelmormor Margit om Josefine när hon var liten, hon har ngt som inte vi andra har, hon har ngt mer, en uppgift. Det tror jag med. Hon var för god för denna värld. Men det gör vår saknad inte mindre, älskade lilla gullfia vad vi saknar dig. 

him092[1]

onsdag 26 augusti 2009

Med hjälp av drömmen!

1182050902-639-1[1]

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt om förut…Nej just det, en dröm som jag tänker på nu hela tiden. Varsel brukar de ju kallas när människor drömmer om ngt som ska hända. Men vad ska det här kallas det som jag drömt? hjärnspöken eller närvaro? Det var ingen lång invecklad dröm utan bara en kort händelse. Det konstiga är att egentligen är det ju ingenting att drömma om det är liksom ingen speciell händelse. Surr, surr är tagen än av den iaf. Ja men nu ska jag berätta. Vi ska ju hämta en liten misse på söndag. Nu har det varit så att vi hela tiden letat efter namn till den. Vi ville ha ngt som förknippar namnet med Josefine. Vi tänkte Dag-Otto, hon älskar teater med honom. Men nej det kändes inte rätt. Vi har funderat på Scary, ett ord Josefine ofta använde, men nej inte det heller. Sen kom namnet Pytte det tyckte vi passade perfekt. Josefine älskade allt som var gulligt och sött. Hon älskade Anki och Pytte som gick på tv, det är barnsligt tyckte hon, men väldigt gulligt, hon gillade den lilla ankan där som hette pytte. Perfekt namn det bestämde vi i början på veckan, jättegulligt namn.

Nu äntligen ska jag komma till drömmen! Jag gick i en trappa vet inte var det var för jag var ensam i en lång trappa. Helt plötsligt kommer Josefine springande bakom mig. Ja just springande också, har aldrig drömt att hon kan gå eller springa.. Hon springer upp bakom mig och säger mamma ni kan inte döpa katten till Pytte, jag vill att den ska heta Karlsson!!!!! Skrattande sprang hon vidare efter att ha pussat mig…..Fatta att jag kunde inte somna om efter den drömmen, för jag vaknade direkt och kände på kinden…….Ja så nu är det glas klart vad katten ska heta, Karlsson förstås, vad kan vara mer riktigt. Hon fullkomligt älskade Kerstin på skolan, vad hette hon i efternamn…..KARLSSON förstås…..

vaka[1]
I går kväll ringde vännen Lena så glad jag blev, låter piggare varje gång vi talar, vet att du kämpar och önskar det skulle gå fortare, men en dag i taget, ett kliv åt gången. Tänker på dig varje dag, det vet du.....Kram

måndag 24 augusti 2009

Svininfluensa? Nej kattfeber!

x-kittens01[1]

Dagarna rullar som de vore jagade. Jag kan bara inte låta bli över att reflextera att idag är det bara 4 månader kvar till juldagen…..Fy nej inte tänka på det nu, fasar,bort , bort. Nu ska jag tänka på något trevligt. Det trevligaste som hänt, sedan det värsta hände. Vi hade inte tänkt skaffa en liten misse än eftersom Frida verkar njuta över att vara själv. MEN vi måste bara få till lite liv i huset, något som vi kan skratta åt, vad passar då bättre än en liten misse. Den här lilla kissen kommer från Hallstahammar. Jag älskar ju katter och mina absolut drömkatter är Maincoon och Ragdoll. Vi har inte lust att köpa en renrasig eftersom vi bara ska ha till sällskap. Men då hittade jag denna blandning, 50% Maincoon och 50% Ragdoll, mina älklingskatter blandade, kan inte bli bättre, hälften av varje:) Säljaren ägde föräldrarna så vi fick även se dem, åh så fina. Den lilla kissen vi ska ha var det sötaste jag sett. Blå Tabby med vitt insprängt och ett så litet sött ansikte och såklart lurvig;) Hittar hem till oss på söndag Josefines födelsedag är sedan på måndagen, så det är bra att kissen kommer på söndag, så det blir ngt att fokusera och skingra tankarna den dagen jobbiga dagen.:(

Åh älskade Josefine vad du skulle ha varit glad, du den största djurälskaren av alla. Varför kan jag bara inte glädjas, utan att tänka och känna att det är orättvist att vi får fortsätta ta del av livet, när inte Josefine fick. Jag vet att hon önskar inget hellre än att vi ska må bra och fortsätta våra liv, jag vet det, men kan ändå inte låta bli att tänka!

DSCN0220

fredag 21 augusti 2009

Till en vän!

hjar27[1]

Har jobbat sent idag, men måste göra ett inlägg. Idag skriver jag bara för dig min vän L.... Blev så himla glad att prata med dig idag. Höra att du börjar låta som vanligt, det tar tid vännen att hämta tillbaka dina krafter, men det är du och då vet jag att det funkar. Jag är så förundrad och så väldigt imponerad hur man som sjukdomsdrabbad har sådan ork och se på fan anda. Precis som Josefine! Ja se halkar in på Lill stumpan vad jag än skriver om. Men detta är till dig L... Kämpa på nu så närmar du dig snart hem adressen, du har ju kommit några mil närmare iaf, till och med flugit, över halva Sverige eller kanske mer, är ju så jäv.. dålig på geografi *hihi* Coolt att flugit ambulansflyg, skulle Josefine ha sagt:) Tänker på dig hela tiden…..Är stolt över dig….och glad att ha dig till vän. Vi vet ju lite för mycket om livet, hur skört allt är….Vi har många diskussioner framför oss att avhandla både om glädje och sorg. Så nu ser du till att visa kroppen vem som bestämmer……och det vet jag att du gör…Bestämmer alltså….Jätte jätte kram…….

rosekitten[1]

torsdag 20 augusti 2009

Ljuvlig sensommardag!

DSCN1016 

Måste börja med att säga att gårdagen gick över förväntan. Visst mkt tårar men det visste vi ju. Grät redan när vi parkerade och hjärtat snörptes ihop på väg in. Förbi alla ställen, pressbyrån där Josefine ville handla varje dag, förbi fiken och förbi allt…..Saknaden var ju naturligtvis total. Blev så fint mottagna av Karin och Ulrika, där det förstås avhandlades många tårar, men även ett skratt då och då, för som sagt de har varit med oss i 18 år så det finns mkt minnen som vi har tillsammans.(På kortet ovanför är det sjuksyrran Linnea som var Josefines favvo syrra på Huddinge) Men vi kan nog säga både jag och Micke att vi åkte hem med ett lite lättare hjärta, det var skönt att träffa dem. Sen fick vi ju reda på den viktigaste frågan vi hade, men den frågan och det svaret behåller vi för oss själva…Jag har jobbat idag började 07, är helt klart bäst när jag får gå direkt till jobbet, avskyr att invänta e.m pass. När vi sedan var hemma båda två så for vi över till Fagersta igen för att gratta Maria som fyller 19 år idag.  

DSC_0280 

Hon bjöd på så mkt gott, en riktig bullmamma är hon:) så duktig. Vår Maria!! Roligt att träffa hennes gulliga släktingar också. I morgon kväll skulle de ut med Marias pappa och syskon på kräfttagning, hoppas det blir fullt i burarna:) Som alltid var det ett tomrum när inte lilla gumman fanns med oss. Vi pratade om förra året när Maria fyllde, hur förväntansfull Josefine var och sa, nu är det bara jag kvar, om 11 dagar är det min tur. Det som blev hennes sista födelsedag, den födelsedag som hon planerade så länge för, så stort att fylla 18 år. Hur kan det vara meningen att man ska behöva dö när man knappt har börjat sitt liv??

engel_globe4[1][1]
 

tisdag 18 augusti 2009

Vardag igen!

SAVE0007 (2)

Hade en trevlig f.m igår då Ulla var hit. Vi har ju inte setts på flera veckor, så vi hade lite att tala om;) Sedan började både jag och Micke jobba igår igen. Jag började med ett e.m pass. Jag måste säga att det var skönt att komma till jobbet, när jag blir ensam hemma så blir dagarna bara ett vaccum, kan inte ta mig för något, vill ingenting. Lilla gumman fyller ju snart år också 31 Aug. Det gör sitt till att jag är som jag är, tänker på det hela tiden. Tänker på hur vi planerade och bakade förra året samma tid, oj vad hon såg fram emot sin 18 årsdag. För att dagen efter direkt läggas in i Huddinge, men det gör inget, huvudsaken jag får vara hemma och ha festen först sa hon, positiv som alltid!

I morgon är det dags för vårt Huddingebesök också, jag gruvar mig så fruktansvärt för det, samtidigt som vi tror att det kan vara bra, att kanske få svar på ngn fråga, väva ihop livet på ngt vis. Om inte så för att träffas för ett avsked med Karin och Ulrika. Det känns konstigt att veta att nu kommer vi aldrig mer ha kontakt med specialist läkar teamet eller överhuvudtaget sjukvården och personerna runt Josefine. Det är väl det som vi har svårast med nu…tiden…så mkt fritid och vi kan inte ta oss för ngt, det kanske kommer, men just nu känns allt hopplöst!

A2PQF1ICA18DNSGCATS3ZEMCA1JICIMCAZN1I2SCAUKA5SGCAB1MDFTCAJ8LPA0CA6UOA67CAAWSRDMCAGLXST8CAVO28AWCAJA7169CAMGKCUECA7O5SOSCAHXL18MCADUOW88CAIKQ19ECAHXNEMJ

Mina tankar som vanligt till dig L, tack till gubben din som uppdaterade mig. Hämta krafter nu så du snart kan komma hem, stor stor kram till dig och gubben med förstås!

söndag 16 augusti 2009

Blommor i mängd!

DSC00258 

Jag vill börja med att tacka alla goa människor som är till Josefine med blommor. Var ner idag igen(förstås) och det fanns så mycket fina blommor där. Längst fram stod en ny ängel och ett hjärta, tack. När vi kommer till graven och ser alla fina blommor så förstår vi  ännu mer att så många, många, förutom oss, saknar vår lilla ängla skatt. Så älskad, så saknad, av alla. Tack för hon får finnas med er alla i tanken.

Det finns skit dagar, och det finns skitdagar! Idag är en sån…riktig skitdag. Sån där dag då tårarna hela tiden finns, de bränner och droppar vad jag än gör. Tur vi har syrran med familj, vi gick upp dit och fick en liten yrväders injektion. Små killarna där är verkligen som turbo motorer;) Söta sådana!

DSCN1037

Pratade även med Eva i helgen, hon sa, fast du inte tycker att du ändras så gör du det, du låter mkt piggare när vi pratar. Nu vet jag ju att jag är ju sån“mask”bärare, och det vet ni ju alla mina nära och kära vänner, att jag är sån. När det gäller mig själv. Men jag funderade efter det att jag pratat med E. Hon har verkligen funnits där hela, hela tiden under hela Josefines livstid. Hon har messat och har ringt i alla år,under tuffa sjukhusvistelser och hemma, alltid! Så hon om någon kan läsa mig. Ja det är faktiskt så, E har rätt, jag kan prata i tfn utan att gråta, framsteg! Japp!!! Nu väntar jag att L ska ringa igen, jag undrar hur du mår, tänker på dig det vet du, förbannade sjukdomar!De som har det jobbigt, ska bara ha mer, tänk att det alltid ska vara så, förbannade sjukdomar.

girl_with_flowers[1]

Ett framsteg, eller egentligen en lärdom, som jag borde lärt mig för längesedan. Men det är ju ofta när allt ställs på sin spets som alla stora frågor om sin egen existens kommer till tanken. Hur man själv ska orka, hur man ska bete sig! Hur vi hör att vänners ungdomar flyttar, får bli vuxna och gå vidare i sina liv, när det vi får göra, är att besöka vår ängla skatt på kyrkogården? Ja iaf så har jag  slutat att  ge av mig själv hela tiden, slutat att vara den ständiga lyssnaren, slutat att bry mig om ovärldsliga ting.  Men för den delen har jag inte slutat att vara en vän, bara sorterat lite i mitt varande!!!Livet är så mycket dyrbarare än att kasta bort på tomma ord!!!

fredag 14 augusti 2009

Blandade dagar!



Ja då är vi hemkomna från Rättvik. Fast vagnen är kvar den drar vi inte hem förren sista helgen i Augusti. När vi var hemma så gick Frida från rum till rum och jamade, tittade på oss som om vi vore helt tokiga, vilket vi är...nästan. Tog tag i det nödvändigaste hemma, tvätt och gräsklippning. Sen bakade jag bullar det har jag längtat efter, att baka alltså!
Var till farmor och farfar och fikade. Ner till lilla gumman var vi direkt. Träffade syrran med familj som äntligen kommit hem från Rossö, tänk att sommaren är över. Ted och Noa hade växt tycker jag, tänk att alla barn växer så mkt över en sommar, de fick en påse bullar så de växer ännu lite mer:) Matilda gumman var förstås också ner till oss, hon är det full fart som vanligt, gullvippa!
Så nu är vi då i Örebro, den väldigt vackra staden. Skulle vi bo i en stad, då vore Örebro vår stad. Gårdagen var lite regnig, vi gjorde inget speciellt, en god middag och bara vara, är det som gäller för oss. I dag har det varit stadspromenad som gällt hela dagen. Avslutade med att äta på kina, gott! Jättefint väder är det med. Jag är ju inte någon shopping människa, iaf inte som läget är nu , kan liksom inte fastna för någonting. Jag kommer på mig själv att slinka in på affärer där Josefine gillat att handla kläder typ gina tricot, veromoda, Jc,tittar på kläder hon skulle gillat, hm sjukt? mm bara att inse, jag plågar mig själv...varför??
Det enda jag köpte var 2 fina ekramar, i dem ska vi sätta förstoringar på Josefine. Ulrika och Karin på Huddinge sjukhus ska få dem på onsdag, då vi ska dit. Jag gruvar mig så för att åka dit, inte för att jag inte vill träffa dem, för det vill jag. Men jag vet hur svårt det kommer att vara att gå in genom de dörrarna igen. Jag tycker det var i går när vi hade samtal med dem inför dialysstarten. Josefine var ju så vuxen och förståndig, så det var ju hon själv som fick avgöra vilken form, av dialys det skulle bli. Vår lilla, stora, mogna, kloka tjej, hon tog ansvar för sitt eget liv, som hon ville ha det.
Vi försöker leva så gott vi kan genom att ta hand om varandra, stöttar, turas om att dra när det känns som tyngst. Men jag är glad att vi har varandra, tänk att stå själv i en sådan här situation. Jag älskar min Micke och uppskattar allt han gör och är. Tillsammans är vi inte starka, men iaf tillsammans.
I morgon ska Magnus och Maria ut på kryssning. De två är våra guldstjärnor som lyser upp vår mörka himmel...






tisdag 11 augusti 2009

Du finns i allt det vackra vi har runt omkring oss!


DSC_0536

Nu är det höst!, hur det än är så är det faktiskt så! För nu är Kanada gässen här. Det är ett hösttecken, för de kommer bara i augusti till Siljan. Ett annat namn för dem är skithönor. Det var Josefine som döpte om dem, redan när hon var liten! Marie var här i helgen. Hon har inte varit här sedan i midsomras, hon finner ingen glädje här, så ensamt utan Josefine. Vi pratade mkt om hur sommaren varit, vi pratade om minnen. Hon tyckte sommaren varit hemskt. Vår fina Marie, vilken underbar vän du varit i alla år!.Vi tycker det känns så konstigt, nu har vi gjort en sommar utan lilla ängla skatten också. Ändå så finns bara känslan där hela tiden att hon snart kommer hem! Marie hade drömt en natt att hon och Josefine bakade och bakade, och jag hade varit så glad och sagt flera gånger till Marie, visst är det härligt, hon är ju inte död!!!Så jag tror att vi alla runt Josefine, har svårt att förstå det här, att hon faktiskt aldrig kommer tillbaka.



DSC_0551DSC_0552


Frida har trivts här med oss, har gått lite ut och in, där vi har varit, där har hon också helst varit. Lite rädd när hundar runt omkring har skällt, då har hon legat i fönstret och darrat lite…..


DSC_0508


Hundar ja, tänk om Josefine varit här, hennes Hero, Golden killen här på campingen som hon träffade flera ggr om dagen. Han har fått en “lillebror” som heter Rocky, så fin. Jag hörde Josefines jubel i mitt inre, oj vad hon hade älskat den lilla raringen.


DSC_0524DSC_0519


Ja sammantaget har det varit en sommar av tomhet, saknad, och tårar, massor av tårar. Men också trevliga ögonblick här, med Magnus och Maria, och andra händelser. Det tog oss hela sommaren, men vi kan nog säga att vi gjorde rätt som åkte hit. Allt är så fridfullt här och vi hoppas Josefine är med oss, vi ser henne i allt det vackra, alla år vi fick här tillsammans, goda år,lyckliga år!! Denna sommar kom inte Kerstin och Larsa på besök som de brukar om somrarna. Men vi har pratat i telefon förstås. Det är nog lite för känsligt och laddat just nu att komma hit till Rättvik. Jag tror inte någon av oss skulle fått ut så mkt av det. Vi skulle bara ha gråtit och inte kunnat tala iaf. Vi får träffas när vi är på hemmaplan i stället. DSCN0996DSCF1298



Vi har varit hem lite till och från, varit ner till Josefine. Är glad att svärmor (Inger) varit dit titt som tätt, och även kollat till därhemma, tack och puss älskar dig/er för du lugnar min själ!!!!!! Vi hade lite planer på att åka runt och se oss omkring lite ev Göteborg och kusten. Men nej det fanns ingen lust. Vi avslutar i stället denna vecka med ett par dagar i Örebro, den mysiga staden!

Pratade även nyss med goa vännen Lena, alla mina tankar till dig nu, hoppas du snart kan lämna MAS.....Så glad att höra din röst, krya nu på dig massor, massor, så vi snart kan ses.....

fredag 7 augusti 2009

Foto minnen!!

him056[1]

Satt och tittade i Josefines bilddagbok, nu när jag ser hennes kort som är tagna i slutet på förra sommaren ser jag…….glimten i hennes ögon har slocknat, jag ser det nu när jag ser bilderna, att vi inte såg det då. Hade vi kunnat göra något tidigare om vi märkt något? Jag svarar mig själv, nej, vi hade inte kunnat göra något, hennes sjukdom hade redan bestämt sig för att vinna. Hennes kropp hade inte kraft att vinna ännu en gång. Jag tror, eller jag vet, att det är en stark bidragande orsak att jag inte kan acceptera faktum att hon är borta. Hon brukade klara alla kamper, det fanns inte för mig att hon skulle dö. Min starka flicka som så många gånger chockat läkarna genom att slå tillbaka mot den jävla sjukdomen. Mitt i min/vår sorg kan jag känna att om hon ändå haft cancer ( förstå mig rätt) det är en hemsk hemskt sjukdom det med. Men det finns mediciner att prova och behandlingar, så då skulle det iaf kännas som att man provat allt och vetat att nu är allt testat, och idag blir ju faktiskt många botade från sin cancer sjukdom. Men den här förbannade sjukdomen finns det ingen botande, ingen lindrande behandling. Detta är en sjukdom som forskarna fortfarande försöker lösa och finna ngn behandling. Men i dagsläget kan ingen botas!! Det är en förrädisk sjudom. JAG HATAR DEN!!!! Sitter här och funderar, som alla vet att jag gör som oftast….för mycket för ofta!!! Tankarna är som sagt många. Vi fick ett brev från Huddinge sjukhus, de ville träffa oss. Våra duktiga läkare, professorer, forskare. Vi ska träffas för att diskutera runt Josefine och försöka få svar på några av de alla frågor vi har, för det har vi- Funderar som sagt alldelens för mkt. Men Huddinge folket tyckte det kunde kännas bra att liksom få ett riktigt avslut. Att få ses en sista gång, vi har ändå haft kontakt med dem i 18 år. Ja det blir fruktansvärt tungt att åka dit, men kanske är bra vad vet jag, den som lever får se. Ja som sagt tungt är det mesta och det märks på mina inlägg, men det är ju så måste få göra av med mina tankar någonstans….fortfarande är jag dålig på att prata…..Får väl ta en kurs i spanska eller ngt *fniss* oj vad kul jag var nu då!!! För övrigt är det sista semester veckan nästa vecka, och nu ska jag iaf säga ngt kul, jag kan det ibland faktiskt…..Vi har trivts i Rättvik, trodde aldrig jag skulle kunna skriva det men så är det, och det känns så skönt..
DSC00036

tisdag 4 augusti 2009

9 månaders längtan och saknad!

94585_1171214836[1]

I natt kl 00.15 var det 9 månader sedan vår underbara älskade lilla Josefine gick över till den andra sidan. Den andra sidan som vi inte gör annat än tänker på. Finns hon med oss? Ser hon allt vi gör? Ser hon alla våra tårar? Att själva livet skulle bli en sådan kamp för oss alla, jag förbannar och förbannar hela livet, det som det gjort mot oss. Inget absolut inget, har vi gjort för att förtjäna att få detta helvete…..De säger att det värsta man kan bli är bitter, men då är det väl så då, jag är bitter mkt mkt bitter.

Att inom loppet av inte ens ett år, mista både mamma och Josefine, hur fan skulle man kunna bli annat än bitter!!!!

dover[1]

Min känsla jag har, är verkligen inte bra. Jag lever liksom utanför mig själv. Svårt att förklara men det känns som jag går bredvid mig själv, och allt jag gör känns overkligt på nått konstigt sätt. När jag tänker tillbaka på olika händelser, inga speciella händelser och så, men då känns allt jag gjort som en dröm. Den här overklighetskänslan som jag känner är otäck, riktigt otäck.

DSCN0788
För övrigt vill jag gratulera Josefines alltid närvarande bästis Helena som ska börja plugga i Linköping nu i aug. Helena finns alltid i mitt hjärta. Jag vet att hon tänker mkt på Josefine och saknar henne.(Jag är glad för alla tankar Josefines vänner sänder henne, vill ju att hon alltid ska bli ihågkommen av alla.) Helena är ju min goa vän Ullas dotter, vi som trodde att våra flickor skulle få växa upp sida vid sida som deras bröder gjort.

söndag 2 augusti 2009

Trippel bröllop 090801

DSC_0405

Ja förmodligen den enda gången i livet som vi får uppleva ett trippel bröllop. Min kära storebror Bill knöt ihop kärlekens band med sin Gunilla. Emma knöt ihop kärlekens band med Niklas. Marie knöt i hop kärlekens band med Stefan. 3 stolta fina brudpar, där brudarna är systrar. Vigseln var i Stjärnsunds kyrka, solen lyste över brudparen. Jag saknade mamma så vid pappas sida under vigseln, han såg så ensam ut så det gjorde ont i hjärtat. Jag saknade Josefine sittandes bredvid oss och hänförd säga, kolla vilka fina klänningar. Jag saknade allt så mycket så tårarna rann av alla olika anledningar i kyrkan, de rann av sorg, och de rann av själva alltet!Sedan bar det iväg till Korskrogen i Avesta där festmiddagen och festen hölls. Allt var så fint ordnat. Maten var en god 3 rätters middag och det lyste om paren hela kvällen. Jag önskar dem all lycka, alla 3 brudparen. Jag hoppas det fortsätter lysa om dem alla. Vi var dock inte kvar så länge på själva festen, men alla förstod varför vi lämnade festen tidigt. Det här var festens och glädjens kväll och när vi själva inte känner att vi orkar, då är det bättre att åka hem, vi var ju med när det viktigaste var, själva vigseln.

blom82[1]