fredag 31 juli 2009

Semester halvlek!

t10989_1193764536[1] t85582_1193764377[1] DSCN1304

Jaha så var det då halvlek i semestern. En semester som är som ja jag vet inte riktigt vad den är som, som inget liksom, kanske eller ja inte vet jag. Hade iaf 2 riktigt trevliga dagar tisdag till torsdag. Tisdagen började med att min vän Lena var här i Rättvik pga. Classic veckans höjdpunkt crousingen . Vi träffade en del av Norbergs bilburna raggare;) vid Fricks konditori på fm. På em kom Lena hit och fikade lite med oss medan raggargubbarna hade lite annat för sig. Vi fick en trevlig stund i solen, för såklart när tisdagen kommer i vecka 31 då slår det aldrig fel…solen lyser och jag är glad att jag hann träffa min vän:)

DSC_0256

DSC_0266

Mot sen em kom sedan Magnus och Maria åh vad glad jag/vi var att de kom, gullungarna så fina så det är inte sant, fattar inte att de tillhör oss, eller tillhör och tillhör, jo de gör dom sjutton, hör till oss iaf;).På Tisdags kvällen så var det ju Rättviks centrum som gällde. Jag förstår inte hur så mkt människor får plats i lilla Rättvik som det gör när det är Classic, men trångt det är det minsann så det räcker. Vi var hem lite mellan bilarna och käkade ost och kex bara myste. På onsdagen grillade vi och strosade runt lite. Vi var till kyrkan där vi tändade ljus för Josefine och mamma. Så konstigt att Magnus ska behöva tända ljus för sin syster…hon ska ju vara med här hos oss!!!!

DSC_0296

De åkte hem på torsdag fm för Maria skulle jobba på em. De var och köpte blommor som de skulle ner till ängla skatten med, från oss alla, lilla gumman ljuset lyser för dig hela dagarna här i husvagen, ser du det?? Finns du med oss? Vi Sakande Maria och Magnus redan då de stängt bil dörren. Det är just detta vi måste lära oss leva med. Den hemska tomheten. Alla som undrar det känns inte bättre, det kommer aldrig kännas bättre. Men det är något vi måste lära oss leva med, men bättre kommer det aldrig kännas, helt fel ord!!!

DSC_0304

DSC_0301

måndag 27 juli 2009

Classic Car Week 08

DSC01023 Förra året på Classic veckan. Först har Josefine varit och köpt en Classic t- shirt, sen var ängla skatten ut och tog en öl med Micke. Ja hon drack inte då förstås, men var noga att påpeka att nästa år när jag har leg, då när jag är 18, då ska jag beställa in en öl och se vad de säger. Jag är så liten i växten så de kommer aldrig tro mig när jag säger att jag ska ha en öl, haha vad de ska få när jag visar mitt leg…

.DSC00113

Den dagen kom aldrig, hon hann beställa sitt leg, men hann aldrig hämta ut det. Dagen då hon skulle få visa att det minsann inte sitter i längden att ha åldern inne, fick hon aldrig uppleva. Josefine hade en underbar sista sommar, pigg och glad funderade hon inte så mkt över hur allt skulle bli till hösten när dialysen startade. Det vi märkte hennes sista sommar det var att hon var svälld, och trött, fast hon erkände det aldrig, vår underbara lilla kämpar tjej. I kväll när vi gick bland bilarna och alla glada människor, så var det en sådan saknad så det värkte i hela kroppen. Tårarna brände hela, hela tiden. Jag blundade och hörde bara Josefines ekande skratt, hennes lilla mjuka hand i min, ryckandes att jag skulle kolla än hit än dit. Vi var tillsammans och vi hade det så bra, varför fick vi inte fortsätta med det, varför, varför? vem bestämmer när ett liv ska ta slut???När det är som ledsammast, så ringer Magnus och säger vi funderar på att komma i morgon till på torsdag för Maria är ledig….. Åh vad glada vi blev, älskade unge, ser så fram emot att få lite liv runtomkring oss för ett tag. Vad gjorde vi utan er???

DSCN1113

lördag 25 juli 2009

En sommar av saknad!

Ja man kan ju inte säga att man märker på vädret att det är sommar. Men vad spelar vädret för roll när man iaf bara har sorg i sitt hjärta. Det sägs att när det regnar så gråter himlens änglar…Jag hoppas verkligen att det inte är så, för då betyder det att Josefine har gråtit hela sommaren, och den tanken får mig att gråta ännu mer! Så jag hoppas att det är mina tårar som har blivit regn, för så mkt som mina/våra tårar har fallit under snart 9 månader, så måste det ha blivit översvämningar, vilket det också blivit b.l.a i vår källare!

images[2]

Rättvik är precis sig likt för alla. Men inte för oss, inte ens änderna kommer till vårt tält längre och rycker i tältdraget, de märker nog att ingen mat mamma finns här längre. Sommaren är så tom, verkligen tom, även för Marie, det är ju hennes första sommarlov utan Josefine. Vad jag saknar de brudarnas flabb och tjatter, från morgon till kväll. Det var så hemskt tomt här, så vi var hem och hämtade Frida katten! Hon verkade lite chockskadad först, men nu har hon funnit sig och tittar intresserad ut genom fönstren, lite rädd är hon för de stora måsarna, trots att hon är katt:) Tur vi har larm hemma nu när vi inte har vår vakt katt hemma:) Nejdå inte tomt vi har våra vaktare där hemma! Kära svärmor är till Josefine och tittar till hela tiden,det lugnar mig lite.Men det är det jag känner hela hela tiden när vi är här, jag bara vill till graven hela tiden, fast jag vet att Inger är där! Det är tur jag har Micke som kan lugna mig lite, hon finns med oss i allt vi gör här….han har så rätt, men jag är ju som jag är !! Igår pratade jag med Eva som ringde. Vi pratade just om allt som händer runtomkring som jag inte har en aning om. Jag vet att det händer otrevliga händelser överallt med sjuka barn och ungdomar, ja elände i största allmänhet. Men det är så att jag tar inte in det som händer omkring mig. Jag har alltid varit så full av empati, och känslor, visst tycker jag synd om alla som befinner sig i svårigheter, men jag orkar inte liksom bry mig. Känner inte igen mig själv, men just nu så är jag så här, vi har liksom haft vårt, så varför ska jag ta in mer? Jag avskärmar mig på ngt vis.

Ja vi pratade om det, och tur jag har mina de här nära vännerna för de förstår. De känner mig så väl. Eva och jag ses inte ofta men talar desto mer. Likaså Lotta som jag nyss pratade med:), tack för ni finns för mig alltid mina vänner!!Tack Ingela min lilla "teraput" för mail, dina kloka råd betyder mkt för mig. Tack min vän! Låter som jag är med i grammisgalan..så vill jag tacka...*fniss**

Magnus har haft fullt upp därhemma, fiske med grabbarna och övernattning i husvagn i Malingsbo. Midnattstravet igår och i kväll skulle han och Maria på Hives som spelar hemma spelning på Greenman i kväll. Blir säkert roligt, det är bra att de roar sig ungdomarna, fast vi saknar dem förstås. Men har de roligt är vi nöjda. För övrigt i Rättvik så började Classic Car veckan idag, och campingen är fylld med fina gamla bilar och glada människor, nu kan vi bara önska att det blir lite sol som lyser på de vackra bilarna också. På tisdag är det höjdpunkten då det är cruising, kanske vi syns Lena! Tänker på dig! Livet får väl rulla på bäst det vill, kan ju inte göra annat än bara hänga med fast det gör förbannat ont, både natt och dag!

blom26[1]

tisdag 21 juli 2009

Hur kan det vara ett år sedan?

94214_1217106234[1]

Lilla, lilla hjärtat det här kortet är precis idag ett år sedan det togs. En glad Josefine som vanligt, det sista doppet……..i livet, i Siljan!

Vet någon hur det känns att vakna på natten av att kippa efter andan? En Känsla av att man är jagad. Min nattliga vän “ångest” gör sina jävla besök hos mig, allra helst nattetid. Jag vaknar av att besöket vrider ihop min hals så svetten rinner i pannan. Den förbannade oinbjudna gästen, gör allt för att störa den lilla frid man får, när jag precis lyckats somna. Ni ska inte tro att den knackar på dörren lite fint, nej då, den anfaller direkt utan minsta förvarning. Det har varit många sådana besök nu.

Jag är så glad att jag har min bästa vän sådana gånger, vad vännen heter? Jo den heter oxascand, en liten vän, som blivit min bästa vän, just sådana nätter. Den finns alltid vid min sida, ligger så fint bredvid, alltid nåbar!!! Vi har varit i Rättvik. Som jag redan visste så har jag ingen ro i kroppen, känner mig verkligen inte redo för semester.. I morse for vi hem, ville ner till Josefine, lilla hjärtat jag får ingen ro i själen. Ibland önskar jag att vi alltid hade hennes urna här bredvid oss i hyllan. Vet att det kan låta sjukt för vissa, men det är för att det är sjukt, att mista sitt barn, helt åt helvete jävla sjukt är det.

För övrigt påminns vi ännu mer vid varje nyhetstillfälle på radion. Svininfluensa, ja inte av själva influensan men av fallet de pratar om, hundra ggr om dagen, killen som ligger i en konstgjord lunga, svårt sjuk i sina egna lungor. ECMO behandling kallas det. De var beredda på och hörde sig för ang den behandlingen för Josefine, det fanns ingen plats i Sverige då för henne, men de gjorde forskningar efter plats i andra länder med ECMO platser. Men…….Josefine var för sjuk……hon skulle inte ha klarat en transport……Men ändå vi funderar tänk om, tänk om…….Ja tänk om inte OM fanns, ja du hade vi haft ett svar!

blom87[1]

onsdag 15 juli 2009

Tid för Vila….

Kopia%20av%20girlcatrosebfly[1]

Ja nu så var det då semester då! Jag vill meddela att jag nu kommer att skriva lite mindre, eller inte alls, för en tid iaf. Varken jag själv eller någon annan blir gladare av mina inlägg. Jag känner att jag tar en paus nu. Jag ska ta min tid och gå tillbaka och läsa mina äldre inlägg. Jag har ju inte gjort det, men nu känner jag mig mogen och redo för det. Allt händer som vanligt här, oron ska vi aldrig få mindre av...tydligen.. Men två roliga händelser har ja iaf att rapportera. Fågelungarna har flugit sin kos! Sen det andra var att idag var Maria och lilla Isak hit på em, och han är ju bara så go lillkillen. Jag är glad att Maria och Isak vill komma till tant Lena, jag skulle ju faktiskt kunna vara hennes mamma…..nästan. Men vi har trevligt och att ha trevligt har ju ingen ålder…..

måndag 13 juli 2009

Bara depp dag!!

josefine8

Tänk att en låt kan få en att bara explodera i gråt. Tittade på Lotta på Liseberg, Lasse Berghagen sjöng Teddybjörnen Fredriksson, Josefines baby låt, vi sjöng den jämt när hon var liten. Fortfarande när hon blev större hade hon den låten som en liten favorit. Likaså, jag vill ha en egen måne, av Ted Gärdestad. Den trallade hon för jämnan på. Ja hur allt bara kan ramla över en när man minst anar det. Känslor ska man vara tacksam över att ha, men vissa stunder önskar jag att jag inte vore så in i norden fullpoppad med känslor:/ Sådana här dagar då jag gråter av allt, till allt. Var upp till pappsen och fikade. Fundersam över honom är jag med, dags för hans kontroll på onsdag, den blir nog också en vägvisare på hur resten av sommaren kommer att bli. (Tur han inte fattar data och kan se min blogg med bild på honom, haha lite kul måste jag få ha! och förresten, han är lite äldre och gråare i skallen nu:)) Det är aldrig nog med prövningar i livet. Sen har vissa mage att säga att svårigheter ger en styrka..Bullshit!!! morfarDet enda det gör är att bryta ner en, bit för bit, inget annat. Finns absolut ingen mening med allt som sker!! Magnus var in en stund alldelens nyss, han hade varit och fiskat med en kompis. Älskade unge, kan inte låta bli att fundera på honom och hans framtid också. Åh vill att han bara ska få ha det bra, och slippa dessa jävliga prövningar som livet så gärna delar ut…till vissa!!!!!

bear5[1]

söndag 12 juli 2009

Inte alls spännande!

DSCF0500

Egentligen har jag inget jag vill säga varken till mig själv eller andra. Jag pratade nyss med lilla svärmor, vi pratade förstås om Josefine. Pratade om hur det är att gå till Josefine, att stå där vid graven och känna att det här ordnar sig, det går snart över.Känslan av att det är en dröm. För att i nästa stund inse att det är ju den här verkligheten som är nu. Jag vet inte om det är kroppens försvar att inte ta in och inte vilja förstå. Jag kanske kommer att förstå, det gör jag nog, men acceptera……never, never, det kommer jag aldrig att göra!!! angel_flygerI veckan hade jag besök av Lena, min goda vän, vi som pratat mycket under alla år, fast mest om njurar, nu träffas vi och kan prata om annat…..också, min kämpar vän! Ulla var också hit så även vi fick träffas och surra om livet. Är så glad för mina vänner och arbets kamrater, de låter mig vara som jag är. De vet att jag för det mesta inte pratar om det som tynger mig, men de vet ändå alltid vad som tynger mig. Surr igen! Tack!. De vet att jag har svårt att ta mig för.…tråkig jag vet…..men säger som Josefine nu är det så, så då är det så!! Helgen tillbringade vi i ett mkt regnigt Rättvik. Det åskade och regnade hela helgen. Men vi grillade iaf mellan skurarna och åskan. Men idag när vi kom hem var ju vädret riktigt bra. Vi åkte förstås till Josefine direkt, sen klippte vi gräset. Kan meddela att fågelungarna lever och mår bra. Frida katten är väldigt sugen att sitta i trädet. Jag råkade kasta ett äppelskrutt i skallen på henne, jag skulle kasta det mot trädet, för att skrämma henne, hm sur blev hon iaf.

2005_0312_230417AA
Nu är det ju denna vecka sen börjar vår semester, som vi inte planerat ngt för som vanligt. Vi tar en dag i taget, beroende på hur vi känner oss, alla dagar är olika. Ni vet det där med livets stege!!

fredag 10 juli 2009

Drömmar av guld!

ang10[1]


Jag vaknade en tidig morgon och gick ut, jag tittade ut över ängen. Solens strålar värmde så härligt, trots att jag nyss klivit ur sängen. Jag kände mig underligt lättad i mitt sinne, jag faktiskt skrattade åt något litet minne. Jag stod och kände att livet på något vis hade återvänt, jag hade en känsla som jag inte tidigare känt. Jag kände att jag var lätt i min själ, jag kände att någon varit här. Någon som lättat min tunga börda. Jag förstod att det var något som någon ville att jag skulle göra. Jag blickade förundrad ut över ängen igen, och där mellan träden såg jag och jag minns det än. Min lilla flicka kom springande och skrattande mot mig. Hon sprang med stora steg och sa, titta mamma det finns inget som är fel. Hon sprang så fint på sina ben. Förlåt mamma att jag är lite sen, men du vet jag är inte van att gå på mina ben. Men nu har jag det så bra, ni finns ju alltid med mig, precis som du sa. Jag hörde allt du viskade till mig, precis när jag gick. Ni var så ledsna jag såg det i din blick. Jag hälsade till mormor precis som du sa. Hon blev förvånad, men mest blev hon glad. Mormor finns med mig i allt jag gör, du vet vi leker, hänger och är. Ofta så badar vi och vet du? jag kan simma! Ja bada, det är förresten något jag gör varje timma. Mamma du vet, jag har dig så kär. Men nu så är det så här. Jag orkade inte vara bunden till maskiner, livet var inte längre roligt, att jag ens skulle orka ha det så är inte ens troligt. Jag vet att du innerst inne tycker att det jag gjorde var modigt. Jag ville ju kunna gå i skolan, och planera min egen tid. Ville inte längre va med när maskinerna började ta vid. Därför mamma så var jag tvungen att gå, men det gjorde så ont att lämna er där då. Men du har pappa och Magnus och jag vet att ni alla har det svårt. Men ni älskar varandra och jag vill vara här fast det låter hårt. Jag säger som du sa till mig mamma, hälsa till alla, ni är aldrig ensamma jag finns med er alltid. När vinden blåser, solen skiner,och regnet faller, så är jag med er, jag finns i allt omkring er min älskade familj! /Mamma 09

onsdag 8 juli 2009

Livets stege, en vinglig sak!

2006_0807Image0028

Det är ju så jäkla drygt allting. Ja oj vad upplyftande det där lät då:/ Men det är ju knappast upplyftande heller. Tyckte jag varit riktigt stadig i mina känslor ett tag. Lagom hinner jag känna att ångesten inte kommer varje dag.. Bom... så är jag nere för räkning igen....

.Det är precis som att när jag kommer lite, lite, högre uppför stegen så, BOM, undanslagen igen, nere på, inte det nedersta steget, men en bra bit ner igen. Står och tittar upp och känner att, nej fan, har ingen kraft, jag får vara kvar här på detta steg ett tag igen.Är väl så det är med sorgen, men för varje match så tappar jag stinget, och känslan av välbefinnande den vilar långt, långt bortom horisonten, på det översta steget på stegen där ovan, finns horisonten.

Men det är ju så inget jag kan göra åt det, kan inte skynda, och det är det som gör mig förtvivlad, vetskapen om att det blir så här nu. Kommer jag någonsin dit? Dit, där jag kan se horisonten och ta ett stort kliv på livsstegen? Ja den som lever får se....som vanligt alltså.

Sommarvärmen försvann och byttes ut mot regn, det är väl typiskt Sverige är det varmt så är det hett, och regnar det så regnar det. Var är det där landet som hade mittemellan väder? Var nyss ute och hörde så mycket pipande så nära.Frida katten, sprang upp i äppelträdet och satte sig och stirrade ner i en håla i trädet. Sprang dit för jag såg att hon började rota där i stammen med tassen. Drar ner henne så hon fräser så spottet yr, en bestämd katt är hon (men så var hon ju Josefines också).

Tar stegen och riggar upp, ja inte livsstegen som känslorna far i, utan en mindre som är klätterbar, trots sorg:/ äh flummiga mig, ibland fattar jag inte vad alla meningar kommer ifrån, är nog riktigt tokig, på riktigt alltså:/ Jag tittar ner i trädhålan, och där ligger så söta små fågelungar, 3 stycken talgoxe ungar. Som allt annat som händer i nutiden önskar jag att Josefine var med oss. Hon skulle ha diktat ihop en hel bok om dessa fågel ungars utveckling, djur var verkligen henne stora intresse, efter skolan och data förstås!!!

yg3[1]

måndag 6 juli 2009

Ny vecka..............igen!



Måndag, mulet, en innedag! Jag tycker om innedagar emellanåt. Jag börjar faktiskt tycka att det är lite skönt att vara ledig ibland.Jag ser det som ett litet framsteg. Att kunna vara hemma utan ångest, den kommer såklart över mig men kan hantera det lite bättre, vissa dagar!!! Frida katten njuter av sällskap, fortfarande kan hon bli sittandes på mattan vid Josefines säng och vänta på henne.

Var upp till pappsen och åt frukost, lilla pappsen donar och grejar, vill se mig glad. Det får han för jag lägger på masken när jag är där. Vill inte att han ska fundera över mig hela tiden, skillnad om mamma fanns, vi talade om allt....verkligen allt! Helgen långskift är över, så långa dag
ar, men det känns ändå bra, jag trivs ju med det jag gör. Nu har jag iaf ledig fm, jag pysslar här hemma. Micke kommer hem och lunchar så en skinkpaj står i ugnen, och även en socker kaka. Man är väl ekonomisk kan inte värma upp ugnen 2 ggr:) Vi försöker så gott vi kan att ta hand om varandra. Jag jobbar ju så mkt helger och kvällar, så för att hinna ventilera oss lite, så kommer han hem och vi äter tillsammans. Sen är ju inte jag hemma förens efter 22 igen. Jag har en och en halv vecka kvar till semester, Micke med. Jag är lite orolig hur det kommer att gå att vara lediga så länge igen. Måste försöka lära mig att stanna upp, det är den träningen jag tränar på:) Pulsen börjar hitta sin normala rytm igen och medicineringen funkar bra, så ang den biten är jag som jag ska! Nu ska jag yra runt lite mer här innan lunchen.Mitt ordspråk. Var rädda om varandra vi har varandra bara till låns, olika lång tid...



söndag 5 juli 2009



Du håller ditt barns händer en period i livet! Men de finns för evigt kvar i ditt
hjärta!


Du log mot mig en sista gång. Du var så lugn, som om du redan gett dig av. Du såg på mig, att jag var rädd. Hur kan man nånsin va beredd? Jag fick låna en ängel,som spred sitt ljus i mitt liv. I varje andetag...Saknar dig så älskade lilla ängla skatt, dag som natt, dag efter dag, minut och sekund, varför fick du inte stanna???Vi som älskade dig så.....

lördag 4 juli 2009

8 månader............

Behövs egentligen inga ord idag..8 månaders sorg. Lika länge som lill stumpan låg i min mage, född ca 3 veckor för tidigt. Mitt lilla ärr på magen, som ett tunt penselstreck, efter kejsarsnittet då du kom till oss. Jag bär det ärret med stoltet, tittar mig i spegeln och ser dig alltid. Vår lilla docka! Vad jag är glad att få haft dig, vad jag är ledsen över att ha mist dig!
8 månader och det är inte längre en dröm, inser att allt är verkligt, det är så här resten av livet kommer att bli. Tomheten och saknaden måste vi lära oss att leva med. Hur orkar man? frågar många. Jag svarar, man orkar inte, men man har ett val, lägga sig och dö, eller försöka överleva. För min del kan jag säga att jag försöker överleva, för min övriga familjs skull. För att jag älskar Magnus och Micke, det finaste jag har. Min familj som har krympt, men inte kärleken till dem. Till familjen hör ju också Maria,en dag hoppas jag att vår familj växer igen, kanske kommer det till nya barn. Men sorgen och saknaden av Josefine kommer alltid finnas kvar, för alltid ett hjärta som fattas oss. En dag kanske vi någon gång kan gå bredvid sorgen,och inte i !!!

onsdag 1 juli 2009

Rast tankar i värmen..

Ner dragna persienner och en stor melon, nu har jag rast. Jobbiga långskift det har jag många av nu (8-21) igår idag och helgen som kommer. Det blir ju så nu eftersom vi täcker upp för varandra lite nu i semestertider, sen är det faktiskt många som är sjuka, genomförkylda med feber, inte roligt i denna värme minsann. Det är verkligen en värme som åtminstone inte jag är van med, så jag håller mig inne på rasten bredvid fläkten, annars orkar jag inte till kvällen. Jag säger åt alla nu dricker ni när det är så varmt, kom nyss på mig själv att jag minsann inte druckit, hm glömmer, när sedan huvudvärken kommer, då kommer jag på, just ja, vattnet. Skulle ha träffat Matilda idag (systers dotter) skit också jag hinner inte det nu, eftersom hon drar till övriga familjen på Rossö i morgon.. Hon ska jobba där i receptionen hela sommaren, kommer sakna henne så mkt, mostrus gumma. Om allt vore som vanligt skulle jag och Josefine varit i Rättvik, haft våran egen tid, myst som vi alltid gjort.!Men inget är som vanligt allt är bara så in i helvete fel. Fel liv, fel tid, fel på allt! Den som det sägs skänka oss livet, gud....han tog ifrån mig mitt hjärta när han tog tillbaka Josefine. Om det finns en gud som tar tillbaka det han en gång gav, alldelens för tidigt, då finns han inte ....gud finns inte.........för mig!!! Aldrig i mitt liv jag skulle tro på en sån. Jag tror på livet, universum, evigheten men inte i guds närvaro.

Tänk på att det är du som bestämmer vad som känns rätt i ditt hjärta, vad du vill ta till dig och tro på. Jag har min och du din.....