Dikt till tröst!

De som känner mig vet att jag skriver mkt själv, men denna dikt är en tröstedikt som jag fått sänd till mig.

Fast du inte ser mig
så är jag alltid där.
Någonstans runt om dig
i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind.
Tittar till dig och flyger ner
och ger en puss på din kind.
Jag samlar dina tårar
och fyller på vår brunn.
Vars vatten blir till regn
som landar på din mun.
De tränger in i din själ
för att läka de sår
som gör så ont av saknaden
av att du inte får,
ha mig intill dig
närhelst du än vill.  
Men mamma, din kärlek
känns från jorden o ända hit. 
Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här.
Titta - det är min mamma!
och hon håller mig så kär.
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus.
Som du ser om natten
när det släckts i varje hus.
För jag är den stjärna
som lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom dig
som alltid stannar kvar.

 

Så älskad, så saknad!!!!