torsdag 18 juni 2009

Önskar alla en trevlig midsommar!


Kaffe, kaffe, vad gjorde jag utan dig min kära vän! När skallen bultar och man har svårt att se riktigt klart, så finns den där koppen bredvid dig. För varje klunk arbetar sig hjärnan igång och helt plötsligt så har man koll på läget igen:) Skulle kunna vara en koffeinholicks bekännelser men det är min, utan kaffe på morgonen, ingen Lena som satt upprätt!! Tur det är min enda drog då...och glass förstås!!!Ska jobba idag 12 t 21. Jobbar även i morgon, men bara några timmar, sedan har vi väl bestämt att vi åker till Rättvik......kanske. Åker dit som att det är vilken helg som helst, strutar i midsommar, den helgen är förresten deprimerade har jag konstaterat, allt vänder nu. Allt som inte ens har börjat! Klippte gräset igår. Ibland, ofta, önskar jag att vi hade ett radhus i stället, det tar 2 timmar att klippa gräset här, och då inte medräknat med trimmern. Vi har ju faktiskt pratat fram och tillbaka om flytt. Men svårt allt det där, det är ju här hemma Josefine är! Det här är ju alldelens för stort för oss, men det är ju i grunden vårt hem, ombyggt efter våra egna önkemål.

Magnus och Maria verkar inte som de är intresserade att ta över heller. Det är väl i och för sig bra. Jag hoppas att de utbildar sig klart innan de bildar familj. Fast jag längtar efter att få bli farmor, stackars dem den dagen, de kommer få spika igen dörren! *fniss*Att bo i Norberg är nog svårt för ungdomar, tyvärr. Jag klippte som sagt gräset, pulsen är ju iaf lika hög vad jag än gör så.....Stress säger pappsen, mm kan nog vara så, inre stress som är farligast. Men jag säger som min mormor alltid sa, man ska inte gå och vara rädd för saker som kanske kommer och ske, det är själva livet som är farligast. Så är det nog, min mormor var den klokaste kvinna jag vet. Var ner till Josefine och midsommarplanerade lite rosor, Josefines älsklingsblomma, ros. Jag vet inte, när jag är där hos henne, så alltid, alltid, känns det så overkligt, fast hon är borta. Jag kommer liksom inte överens med tankarna har svårt att ta in att det står Josefine på stenen. Vår underbara älskade lill stumpa!! Kanske kroppens försvar att inte vilja förstå.

Vid himlens grind där blåser en vind, från närmaste stjärna så sval mot din kind.Vid himlens port står tofflor på rad, när barfota änglar går molnpromenad. I himlens sal är väggarna blå.Där leker Vår ängel tittut med de små./BG.H