Hemma igen då..Ja så var ännu en helg avklarad. Nästa gång vi åker till Rättvik så är det midsommar. Jag kan inte fatta att det redan är midsommar.....Sen vänder det igen, och dagarna blir kortare. Hva!! En storhelg till att försöka klara så gott det går. Den här helgen har inte innehållit så mycket, mulet och kallt. Vi har försökt att promenerat rätt mkt, vi har ingen riktig ro i kroppen. Vi tittade på ett par filmer vi hade med oss. Den ena som var riktigt spännande kunde vi sitta still till, den andra var lite seg, så då kröp det i kroppen. Men ändå en framgång att vi kunde koncentrera oss. Nu i veckan har de flesta sina skolavslutningar, allt andas sommarlov, allt luktar, blommande syren, och utslagna lupiner, midsommarblomstren står som en lila tät vägg mot uthusen, som alltid...Den enda skillnaden är att i år finns ingen stor skolavslutnings bukett vid vår altan trappa. Iår fick vi inte ut och handla fina skolavslutnings kläder. Iår finns ingen känsla av att det snart är semester. För det enda som finns i år, är sorgen, gråten och ångesten över att allt inte är och aldrig kommer att bli som det en gång varit.
Vi var upp till kära syster med familj när vi kom hem. Hon hade bakat kladdkaka, så gott. Fick gosiga kramar av killarna, Noa och Ted, tänk vad stora de blivit. Ted slutar 3 an och Noa förskolan, skolpojkar båda två. Matilda gumman slutar 2 a året på gymnasiet. Tiden går och vi med den. Den här veckan har jag bara eftermiddag/kväll turer, det känns lite segt. Jag är ju så morgonpigg, och går hellre och jobbar direkt vid 7. Sömnen var rätt ok natten som var också. "Lungfan" har spökat hela helgen. Jag önskar att jag snart fick brevet till Akademiska, vill bli av med det här.....om det går..
Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där. Jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter är det min röst du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död.
