Midsommarafton är över, men det var ingen dag vi reflekterade över speciellt mycket. Var som vilken dag som helst. Rättvik är ju en typiskt svensk sommar idyll och är väl något av det svenskaste du kan komma en midsommar. Mkt folk här som firade natten lång. Det enda vi gjorde var att fika lite med våra grannar här i Rättvik, fam Andersson. Vi grillade inte ens då regnet bara smattrade. Tog lite sill och sedan hade jag gjort en taco- paj som jag även lämnade en bit hemma till pappsen:) Han hade kalas ihop med hans och mammas gamla vänner, de firar högtider tillsammans, är så glad att pappa har dem. Skönt att veta att han inte sitter ensam. Så tomt hans liv blev när mamma gick bort. På något vis kändes det som att det kanske är vår sista midsommar i Rättvik, det känns som vi eventuellt gjort vårat här nu. Jag skrev ju tidigare i bloggen att om vi längtar hit så är det här vi ska vara. Den längtan har jag inte känt, det är bara så tomt här hela tiden, det värker i hjärtat av saknad, saknad efter vårt gamla liv. Det livet som aldrig kommer tillbaka, det gör mig så ledsen. En del säger åt mig att inte se bakåt hela tiden, men hur i helv... skulle jag kunna göra något annat. Jag har även fått svar på mina prover angående hjärtat, jag har dragit på mig struma, överfunktion och har nu fått medicin, som sagt inget att gnälla över, så länge mediciner hjälper och kan bota så är det bra. Det kan tydligen bli så här att kroppen slår över när man en längre tid mått så dåligt psykiskt. Nu på morgonen har vi varit till Rättvik kyrka och tändat ljus för Josefine, det är en vacker kyrka. Det är lätt att känna ett inre lugn där. Pratade nyss med Magnus. Han och Maria var på fest ute i Rosendal igår tillsammans med Magnus vänner sedan barnsben. Nu är de stora karlar allihopa, varav den ena blir pappa till hösten:) Ja åren går! Här skriker måsarna för fullt för de har sina små dunbollar nedanför här vid strandkanten. Josefine hade en anteckningsbok där hon varje gång vi var här beskrev ungarnas tillväxt, hur de ändrade form och färg, vår djurtokiga lilla unge. Livet rullar på, årstider kommer och går, men vår saknad kommer för alltid att bestå!!
