Kan det bli mer sommar än nu?

Kom hem efter en varm helg i Rättvik då. Tänk att sommaren tog sådan fasta på oss. Helt plötsligt blommar allt här hemma, samtidigt. Pionerna står där i massor med sina högburna huvuden. Kvast spirean likaså. Josefines parfymbuske, som hon kallade den  alltså Jasmine  busken. Den blommar så det doftar i hela trädgården, så ljuvligt. Som vanligt när vi varit borta ett par dagar skyndar vi ner till ängla skatten, alltid känns det åt helvete, behöva besöka sitt barn där, där på kyrkogården. Jag kommer nog aldrig att kunna förlika mig med den tanken. Spelar ingen roll hur lång tid det går. Hjärnan stänger liksom av när jag tänker på att Josefine är borta. Det är ungefär samma känsla som när man funderar över vart tar universum slut, universum finns  ju i all evighet! Svårt att ta in att det inte finns ett slut. Lika svårt är det att förstå att en liten människa som Josefine bara är borta, poff, så är ett liv slut. Poff så ska vi försöka klara ett liv utan henne, det går inget vidare alls faktiskt. Nu ska jag jobba hela veckan. Då blir det inget Rättvik nästa helg. Men vi har att göra hemma med…Men ingen av oss har så mkt energi till något. Men det får vara som det är, när inget är som det ska. Micke får väl pyssla på själv i helgen. Jag har tuffa pass hela helgen. Det kanske blir mer gjort någon annan sommar, något annat år, eller någon gång i nutiden som är framtiden.

Sol, sveda, saknad!

Jag sitter vid en sjö på en sten i en skog, som Gessle. Nej jag sitter i en sjö på en brassestol. Har kommit fram till att det är lika bra att ha den ståendes i vattnet. Började dagen med ett morgondopp, sedan har jag badat så många ggr att jag tappat räkningen. Det är ju så långgrunt här ca 800 meter, så när jag doppat mig och är på gång att gå upp igen, då är jag torr och varmt igen. Så därför lika bra att ha stolen i vattnet. har nyss ätit jordgubbar och glass som Micke varit ut och handlat, tack älskling, det var så gott. Måsungarna har växt och en and mamma simmar här med 5 små dunbollar, allt rullar på och ändå inte. Vi satt just och talade om att Josefine var så himla pigg förra sommaren, ville göra så mkt och verkade så pigg och stark trots att det närmade sig så med dialysen. Hon ville vara här hela lovet och vi tyckte hon klarade värmen så bra emot vad hon brukade. Tänk om hon tog vara så på sommaren för att hon kände att det kanske var hennes sista sommar. Tänk om hon funderade så utan att berätta för oss. Jag funderar så mkt i vanlig ordning, på det som jag aldrig kommer att få ett svar. Vi visade henne aldrig att vi var oroliga men det är klart hon förstod att vi var Hon kunde läsa människor som ingen annan. Det var något utöver det vanliga med Josefine, dels var hon ju vår dotter!!!Men hon hade ett sinne som de flesta saknar. Josefine kunde avläsa varje människa och visste direkt om någon ljög eller var oärlig på något vis. Hon tog alltid in kommentarer och kom hem till oss och analyserade det. Många gånger kom hon fram till att vissa människor faktiskt är elaka, hon var godheten själv så för henne var det främmande att människor kunde säga dumma kommentarer och faktiskt vara orättvisa på ett eller annat sätt.. I går var det Big Lake Run här i Rättvik. Det är ett lopp runt Siljan för allt från töntiga raggarbilar, till välputsade amerikanska dyrgripar. Vi var ut lite på byn för att kolla in dem. i en bil satt 5 NAKNA killar, hej och hå nog för det var varmt men……oj oj de brände nog både det ena och det andra i den ned kabbade bilen;) Hörde Josefine i mitt huvud….men herregud mamma!!!!! För övrigt pratade jag med min vän Lena som var på väg bakom oss till Rättvik för de skulle upp och åka med deras vrålsnygga bil:) Hann tyvärr inte träffas här men en kram till dig Lena nu inför morgondagen…. Vi är lediga i morgon också så vi blir kvar här till i morgon em skulle jag tro. Mycket tårar har det varit som vanligt de kommer och går hela tiden, så många minnen överallt från en tid…en lycklig tid..

Familjen där en alltid kommer fattas!

Oj vad fåglarna kvittrar, oj vad solen skiner, oj vad varmt det är! Sitter här i skuggan på terassen och känner, ja vaad känner jag...ingenting. Jag undrar ibland varför jag bloggar. Jag har ju verkligen aldrig något roligt att berätta, men det var ju inte därför jag skulle skriva heller. Men tittar på så många bloggar och man roas av att titta in hos människor. Men, men jag kan ju inte tänka på att roa andra...kan ju fan inte roa mig själv ens!! Förbannad är allt jag är, en styrka säger Ingela, tack vännen, att jag får vara som jag är och inte som jag ska. Hm konstiga ord kan jag skriva iaf, så konstiga att jag ibland inte ens själv begriper det. Ja, ja, sommaren verkar äntligen ha fått grepp om Sverige igen. Jag har ju jobbat mest hela veckan, och när jag väl varit hemma har jag varit inne, orkar inte ta del av solen eller värmen. Har haft svårt med värme sedan jag fick probelm med "lung fan". Men det är härligt att solen skiner på alla solhungriga människor. Skuggan är ju också härlig, nu förtiden i eftertiden!. Ad vitamin behöver vi alla få ladda upp oss med. Jag jobbar idag med till kl 22 men börjar inte förren på middagen. Ledig helg sen så vi åker väl till vagnen i morgon. Där kan jag iaf vara ute i solen när jag kan svalka av mig med ett dopp. Igår var magnus hit på kvällen, Maria jobbade. De hade haft det härligt i sthlm. Farit runt på tunnelbanan runt hela sthlm...men de kom rätt hela tiden. Det skulle nog inte jag ha gjort, lokalsinne noll, det är jag det. Magnus vår älskade unge. Stor karl, men alltid vår unge. Dagarna går fort redan fredag igen. Visste inte ens att norbergsdagarna började nu. Helt avskärmad är man från omvärlden. Säger som Josefine...orka bry sig då!!!! Nej mitt liv är så här nu. Jobbar, handlar. lagar mat, träffar de närmaste, stänger dörren......Orka med livet!!!Jag mår skit och det tänker jag göra tills jag mår bättre. Det var väl väldigt klokt sagt;)... Jag hoppas alla får en härlig helg nu och njuter av solen, med förstånd..

Brev från änglarnas stad.....

Lilla Mamma, jag ser dig från min nya plats. Den plats som kallas för änglarnas stad.

Jag vill att du ska veta mamma, att jag har det så bra här. Här Finns det inga bekymmer. Bara glädje och ren kärlek.

Jag har så många vänner, änglar som är både unga och gamla Här råder det ingen ålder. Bara en stor kärlek till varandra.

Lilla Mamma, I änglarnas stad är allt så vackert. De vackraste färger, blommor och porlande vatten.

Det Finns vackra vita hus, Och skogar med de vackraste träd. Mamma, Bergen är blå, Och överallt Finns det stenar I vitaste marmor.

På de grönaste ängar, växer otroliga blommor I de vackraste färger. Mamma, jag vill att du ska veta, Att jag trivs väldigt bra här.

Lilla Mamma, jag har en stor uppgift här, Det är att hjälpa människorna på jorden. Men dig hjälper jag först, för du är min lilla mamma

Jag försöker se till så du har det bra, för jag vet hur mycket du saknar mig. Jag försöker lindra din smärta, Men jag vet att jag inte kan det.

Det gör Ont att mista någon man älskar. Jag vet det min lilla mamma.

Lilla Mamma,en sak vill jag du ska veta, Det är att jag är närmare dig än du tror.

Jag pussar dig ofta på kinden, Och smeker din arm. Jag torkar bort dina tårar, Och ger dig styrka att klara av din dag.

Du har öppnat ditt hjärta. Och du vet att jag Finns där inne. Som ett ljus, en solstråle och en stjärna. Jag kommer jag alltid att finnas I ditt hjärta.

Mamma , jag kommer alltid att vara hos dig, så länge du lever. Lilla Mamma, jag vill be dig om en sak. Lev ditt liv mamma. Lev ditt liv för dig. Och lev ditt liv för mig.

Var inte rädd mamma för att leva. Det är det livet är till för. De dagar då du känner att ditt liv inte har någon mening, slut dina ögon I stillheten, och känn att jag är hos dig.

Jag kommer alltid att vara hos dig. Det är min uppgift. Så en dag, lilla mamma står vi framför varandra igen. Jag ser din lycka, ditt vackra skratt, när jag sluter dig I min famn.

Då när jag hälsar dig välkommen tillbaka. Hit till änglarnas stad. På återseende mamma.!!!!!/ okänd

Dikten ramlade över mig, vill dela med mig av den. Idag har varit en sådan där jätte, jätte kämpig dag, Alla dagar är hemska och ibland ännu mer hemska. En sådan dag då jag gråter mest hela tiden./ Kanske var det därför dikten kom till mig just idag ännu en gång! Texten är precis som om Josefine skulle ha skrivit den. Jag vet att hon oroar sig för mig hela tiden, varje dag. Så mån om alla jämt, jämt!! Älskade solskens skatt, vad du fattas oss hela tiden......

Du sa till mig var inte rädd, men hur ska man nånsin va beredd.....vi fick låna en ängel, som spred sitt ljus i varje andetag, du togs bort från oss alldelens för tidigt.......

http://www.jozzan.com/

Hej och hå vilken lång dag det blev....Jobbade 07 till 21..Jag vet, inte klok. Men så är det. Lika bra att undvika solen den är ju sååååå farlig. Nej då, har varit ute lite ändå. Det är ju så att vissa dagar behövs man verkligen. Någon behöver vara ledig och man ställer upp, såklart..Nästa gång kanske det är jag som behöver lite ledighet. Sen är det ju så att jag trivs när jag har rörelse omkring mig. Tankarna trycks undan ett tag, välbehövligt.Nu resten av veckan har jag lite normalare arbets tider. Kollade lite på allsång på skansen, visst är det så, att sommarkänslorna kommer lite med allsången, och att Ledin var med och spädde på känslorna, var ju bara ett plus. Hur många gånger och år har inte jag och Josefine suttit i vagnen i Rättvik och myst till allsången. När bara hon och jag var i där, på vår egen tjej semester..Lilla ängla skatten. Ikväll hade jag fullt upp att söka med ögonen efter Magnus och Maria som var där..De satt tydligen längst bak, men hur skulle man kunna se, oj vad folk. Ja det verkar då som sommaren har kommit ännu en gång, helt plötsligt är det sååå varmt och redan hörs klagande, jaja det är bara ett halvår tills dagen före dopparedagen..Hva......Fick meddelande i morse från syrran, ligger här på en varm klippa och njuter. Härligt. Är så glad för alla som får lite sol, det behöver alla för att orka med en lång, lång vinter.Matilda (systers dotter) åkte till Borlänge för tältning och Peace and Love festival, hoppas nu att hon tar det lugnt.Men är nog ingen fara...hoppas jag..Hon är en väldigt mogen 17 åring, men ändå..jag blir orolig, är bara sån av min natur. Hm! Önskar verkligen att alla får en härlig
semester, när den än blir av.Inte nödvändigtvis sol, men varmt och mysigt så man bara kan vara ute, och göra det man vill, eller inte vill..Ja inte mkt till summering av dagen, men jag vill bara säga till alla njut av sommaren....God natt min ängla skatt jag saknar dig dag som natt...alltid...

En ängel bor i ditt inre...Ingen kan se den!

Ingen vet om den! Men den finns i ditt hjärta...

Den ger dig tröst och stöd. Finns där till dig för alltid!

Finns när tårar rinner! Men även när glädjen strålar..

Dess vingar må dig kittla...Tills du skrattar av glädje!

Tills dagar en dag tar slut! Men fortfarande finns den...

Du fick den vid din födsel...Av dina förfäder i himlen!

Av de som dig älskar!

Mer påtagligt än själva livet...

Ett stöd för dig för alltid.

Med vingar av dunlätt kraft! Med ömhet och värme!

Vakar den över dig, livet ut
Och när dagarna en gång tar slut.Följer den dig på vägen!

Följer dig hem till de dina! Den glittrar och lever i ditt inre!

Din ängel överger dig aldrig! Den finns genom livets alla dagar!

Den "flyger" i ditt inre! Ger dig kraft och glädje!!! / o.ä

Vår älskade lilla ängla skatt vad du fattas oss. Jag kan höra ditt bubblande skratt, känna doften av dig...du fattas för alltid mig/oss....Jag är så arg på livet men ändå tacksam. Tacksam för att just du var min dotter, det sägs att barn som behöver extra omsorg väljer sina föräldrar....Jag hoppas det!!!! Älskar dig alltid så oerhört lilla Josefine, men jag kommer aldrig bli sams med tanken att du inte fick stanna hos oss, den bitterheten kommer vi alltid att få leva med.......Min ängel i mitt hjärta!!!!!!!!!!!!

Dagen efter igen!!!

Midsommarafton är över, men det var ingen dag vi reflekterade över speciellt mycket. Var som vilken dag som helst. Rättvik är ju en typiskt svensk sommar idyll och är väl något av det svenskaste du kan komma en midsommar. Mkt folk här som firade natten lång. Det enda vi gjorde var att fika lite med våra grannar här i Rättvik, fam Andersson. Vi grillade inte ens då regnet bara smattrade. Tog lite sill och sedan hade jag gjort en taco- paj som jag även lämnade en bit hemma till pappsen:) Han hade kalas ihop med hans och mammas gamla vänner, de firar högtider tillsammans, är så glad att pappa har dem. Skönt att veta att han inte sitter ensam. Så tomt hans liv blev när mamma gick bort. På något vis kändes det som att det kanske är vår sista midsommar i Rättvik, det känns som vi eventuellt gjort vårat här nu. Jag skrev ju tidigare i bloggen att om vi längtar hit så är det här vi ska vara. Den längtan har jag inte känt, det är bara så tomt här hela tiden, det värker i hjärtat av saknad, saknad efter vårt gamla liv. Det livet som aldrig kommer tillbaka, det gör mig så ledsen. En del säger åt mig att inte se bakåt hela tiden, men hur i helv... skulle jag kunna göra något annat. Jag har även fått svar på mina prover angående hjärtat, jag har dragit på mig struma, överfunktion och har nu fått medicin, som sagt inget att gnälla över, så länge mediciner hjälper och kan bota så är det bra. Det kan tydligen bli så här att kroppen slår över när man en längre tid mått så dåligt psykiskt. Nu på morgonen har vi varit till Rättvik kyrka och tändat ljus för Josefine, det är en vacker kyrka. Det är lätt att känna ett inre lugn där. Pratade nyss med Magnus. Han och Maria var på fest ute i Rosendal igår tillsammans med Magnus vänner sedan barnsben. Nu är de stora karlar allihopa, varav den ena blir pappa till hösten:) Ja åren går! Här skriker måsarna för fullt för de har sina små dunbollar nedanför här vid strandkanten. Josefine hade en anteckningsbok där hon varje gång vi var här beskrev ungarnas tillväxt, hur de ändrade form och färg, vår djurtokiga lilla unge. Livet rullar på, årstider kommer och går, men vår saknad kommer för alltid att bestå!!

Önskar alla en trevlig midsommar!

Kaffe, kaffe, vad gjorde jag utan dig min kära vän! När skallen bultar och man har svårt att se riktigt klart, så finns den där koppen bredvid dig. För varje klunk arbetar sig hjärnan igång och helt plötsligt så har man koll på läget igen:) Skulle kunna vara en koffeinholicks bekännelser men det är min, utan kaffe på morgonen, ingen Lena som satt upprätt!! Tur det är min enda drog då...och glass förstås!!!Ska jobba idag 12 t 21. Jobbar även i morgon, men bara några timmar, sedan har vi väl bestämt att vi åker till Rättvik......kanske. Åker dit som att det är vilken helg som helst, strutar i midsommar, den helgen är förresten deprimerade har jag konstaterat, allt vänder nu. Allt som inte ens har börjat! Klippte gräset igår. Ibland, ofta, önskar jag att vi hade ett radhus i stället, det tar 2 timmar att klippa gräset här, och då inte medräknat med trimmern. Vi har ju faktiskt pratat fram och tillbaka om flytt. Men svårt allt det där, det är ju här hemma Josefine är! Det här är ju alldelens för stort för oss, men det är ju i grunden vårt hem, ombyggt efter våra egna önkemål.

Magnus och Maria verkar inte som de är intresserade att ta över heller. Det är väl i och för sig bra. Jag hoppas att de utbildar sig klart innan de bildar familj. Fast jag längtar efter att få bli farmor, stackars dem den dagen, de kommer få spika igen dörren! *fniss*Att bo i Norberg är nog svårt för ungdomar, tyvärr. Jag klippte som sagt gräset, pulsen är ju iaf lika hög vad jag än gör så.....Stress säger pappsen, mm kan nog vara så, inre stress som är farligast. Men jag säger som min mormor alltid sa, man ska inte gå och vara rädd för saker som kanske kommer och ske, det är själva livet som är farligast. Så är det nog, min mormor var den klokaste kvinna jag vet. Var ner till Josefine och midsommarplanerade lite rosor, Josefines älsklingsblomma, ros. Jag vet inte, när jag är där hos henne, så alltid, alltid, känns det så overkligt, fast hon är borta. Jag kommer liksom inte överens med tankarna har svårt att ta in att det står Josefine på stenen. Vår underbara älskade lill stumpa!! Kanske kroppens försvar att inte vilja förstå.

Vid himlens grind där blåser en vind, från närmaste stjärna så sval mot din kind.Vid himlens port står tofflor på rad, när barfota änglar går molnpromenad. I himlens sal är väggarna blå.Där leker Vår ängel tittut med de små./BG.H

Tidiga mornar blir långa nätter!

Dessa tidiga mornar kan göra mig tokig, vaknar i ottan jämt. Idag vaknade jag kl 05, plus att jag sover dåligt resten av natten. Jag har ju aldrig sovit speciellt mycket men nu är nätterna väldigt korta, eller ja, de blir fruktansvärt långa när man vrider och vänder sig. Gör ju inte saken bättre att jag blev lite irriterad över min puls. Träffade dr igår och ska ner igen och ta fler prover. Blodtrycket är ok, men det blir så lågt nu när jag fick beta blockerare för att få ner pulsen. Inte konstigt att jag vaknar andfådd när jag har en puls på 100, innan jag ens kliver ur sängen. Ja, jag har en bltr mätare eftersom jag måste hålla koll. Tänker inte åka dit en ggn om dagen för att kolla trycket, nej, nej! Nu är de ju så att vi har ett litet lasarett här hemma så är vi utrustade/: Men jag är inte sjuk alls. Så trött på allt vad sjukdomar är. Men det här är säkert bara ngn justering som behövs med mediciner. Allt som mediciner finns för är inget att klaga för!!! Ja ja, det blir väl någon råd, den som lever får se!!!Är inte rädd, inte för någonting längre!! Ingen ide att oroa sig över morgondagen. Livet är för kort för det! Det är ändå en ny dag, vare sig man vill eller inte. Ta livet som det kommer, livet lyssnar inte på en iaf! I morgon åker älskade syster med familj och blir borta hela sommaren. Åh vad tomt det blir!! Tänk vad tryggt det är att ha en syster. En syster som vet allt, och som man aldrig behöver dölja något för. Man gråter när man gråter och skrattar när man skrattar!

Eftersom jag började skriva i morse, så är det nu snart em. De ringde från v.c ska ner strax och ta lite kompletterande prover. Har hunnit träffa Ulla en sväng också:) Senare blir det en sväng till syster för att krama om dem ordentligt innan de åker. Midsommaren närmar sig och det känns bara så konstigt. Känns som det var midsommar igår. Vi var så klart i Rättvik. Marie och Josefine hade så fina kransar som Marie hade gjort. Jag jobbar på midsommarafton, och det känns lika bra, vill inte att allt ska vara som vanligt.....när det absolut inte är det!!!

Student i regnet!

Så då var studenten avklarad nu då. Vädrets makter stog ju inte på studenternas sida, men det verkade inte spela så stor roll, de var lika glada ändå. Så härligt att se dessa ungdomar på väg ut i vuxen livet, de lämnar vad det tycker nu iaf, en jobbig skola. Flera kommer säkerligen att läsa vidare, för att skaffa sig just det yrke de vill ha. Att det just nu, i dagens läge är en stor arbetslöshet och ekonomiskt otrygghet, det tänkte nog iaf inte studenterna på den här dagen. Här fanns bara glädje och skratt. Jag kan inte annat än önska dem lycka till på livets så ofta krokiga stig. Maria hade börjat morgonen redan vid 06, då de hade haft champagne frukost, men av den tidiga morgonen syntes inte ett spår, så glad och pigg var hon.

Det var mottagning hemma hos Marias mamma Lena. Oj vad de hade jobbat, en buffe som var så läcker med allt från laxtårta till piroger.

Vi skålade för Maria förstås, innan alla högg in på maten. Allt var fantastiskt gott, fast vi var så mätta så kom det stora jordgubbstårtor till kaffet, mums!!

Maria fick såklart fina presenter och det är hon verkligen värd, med detta betyg hon fick! De får såklart högsta betyg till festen också:)Innan vi for hem stannade vi hos Josefine och tändade ett ljus, lilla gumman som inte fick uppleva det här. Det blir så automatiskt att vi hela tiden jämför Maria med Josefine. Maria är bara 11 dagar äldre än Josefine. Vi tänker hela tiden, tänk om Josefine fått vara en frisk tjej, då hade hon även stått där med studentmössa och inväntat livet. Undra vad hon hade tänkt sig för yrke,?Det funderade hon ofta på, vad ska jag bli när jag blir vuxen? Nu hade ju hennes liv bestämt sig för att inte vänta. Ett liv, som inte lyssnade till det som hon ville mest av allt. Vara tillsammans med oss alla.

Studentdag i regnet!

Vad skulle jag säga annars än sitter här och regnet faller mot rutan....Verkar ha blivit en ritual på morgonen......att det ska regna alltså!! För jag gråter inte än iaf. Sovit riktigt bra inatt med hjälp av mina John Blund piller, de hjälper ibland och måste få sova ordentligt någon gång.När jag sovit dåligt känns det som jag har kuddar under fötterna, och hyper speedad, dagtid. Eftersom jag jobbar i vården, så faller det sig naturligt att vi ibland kollar puls och blodtryck på varandra. Detta gjorde vi i torsdags, hm, var inte så bra. De andra som var mellan 10 och 15 år älder än mig hade jättebra tryck och en puls på mellan 63 till 75, vältränade bruttor. Men sen jag då, pulsen var 110...ivila......blodtrycket var väl lite sådär på gränsen undertryck 96, ingen större fara, men måste hålla koll på det. Hej och hå vad mitt hjärta får jobba. Själv tror jag det beror på att hjärtat har slitits ur kroppen på mig. För så känns det, av sorgen. .....Ett hjärta kan faktiskt brista.........jag vet det! Åter till torsdagen. Innan jobbet åkte jag ner till Josefine med en avslutningsbukett, satt lite längre än vanligt och pratade med henne om skolavlsutningen och hur jävligt det är att livet gjorde så här. Jag är sedan påväg därifrån när vaktmästaren stannar mig och beättar att det är 2 som väntar utanför. De vill veta vägen till din dotters grav sa han. Jag gick mot utgången, och där kommer Marie (Josefines bästis iRättvik) hon kommer med sin farfar. Jag behöver inte ens nämna hur jag reagerade. Det var första gången hon var till graven. Vi gick till Josefine och det var något så fruktansvärt att stå där och se Marie sätta blommor på Josefines grav. Sommarlov det skulle vi ju ha tillsammans sa Marie. Fy vilka känslor som rasade i kroppen av att se henne sitta bredvid graven.................så sjukt alltihopa, det ska sjutton inte få vara så här.

Det underliga i kråksången är ju att, vad konstigt att jag var där, just då Jag satt kvar lite längre än vanligt hos Josefine, just då. Marie åkte bara in och ville ge Josefine en blomma, just då. Hon hade haft avslutning i Norrköping och kom förbi Norberg, just då!. Hur kunde allt ske, just då??? Att jag bara fick för mig i sista minuten innan jobbet att jag måste till Josefine, just då.! Ibland känns det som vi människor är som marionettdockor, någon styr och bestämmer vad och när vi ska göra olika saker. Hm, konstigt är det iallafall. Idag stundar studenten för vår älskade Maria, så tråkigt att sommaren lyser med sin frånvaro. Det blir sedan mottagning hos Marias gulliga mamma Lena. Det blir trevligt. Magnus tog studenten 04, det känns som igår. Det var tiden före. Både mamma och Josefine var ju med. Just nu sitter vi och väntar på att kära syster m familj ska komma. Vill hinna ses lite. På onsdag drar de ner till Rossö (strömstad) där de bor hela somrarna, det är enda gången jag skulle vilja vara lärare, då man har sommarlov:) Jag kommer sakna dem som sjutton, jag hoppas att de får en härlig sommar och att värmen och solen hittar till sverige igen!

För sista gången skolavslutning -08

Tungt faller regn droppar mot marken, tungt faller mina tårar vid tangentbordet. Skolavslutning, jag ryser, och då inte bara av regnet. När det var förra årets skolavslutning som blev Josefines sista, då hade jag fullt upp med att försöka hålla tillbaka tårarna, för då var det den första skolavslutningen då inte mamma var med. Det fanns inte ens i tankarna då att det skulle kunna vara ängla skattens sista skolavslutning. Alla som känner Josefine vet att skolan var hennes allt, kompisarna och all underbar personal. Det här är livet de, sa Josefine när vi frågade något om skolan. Så tryggt det varit för oss som föräldrar att veta att i skolan, där hade hon det så bra. Olsboskolans personal är verkligen ett föredöme för skolan. Josefine hade oro inför hur det skulle bli när hon slutade skolan och tog studenten. Många var tankarna hos henne vad hon skulle göra då. Vi funderade också hur Josefine skulle klara av att inte få gå till skolan, och jag tänkte vid varje skolavslutning på hur ledsen hon skulle vara när hon tog studenten. Idag är jag bara så ledsen att inte längre ha något att fundera över. Det låter kanske underligt, men hon började sin nedräkning till skolstart, redan kvällarna direkt efter sin skolavlsutning. För oss är det inte underligt, vi såg ju hennes glädje varje morgon när hon kvittrande som en lärka susade iväg till skolan. Mina tankar idag går till hela olsboskolans personal, och

till eleverna. Jag vet att det kommer bli en jobbig avslutning för dem också. Jag hoppas Josefine finns med där och kan ge dem lite styrka. Jag tackar er alla på skolan. Tack för att ni funnits för Josefine!

Tankar till kaffet...

Sitter här med mitt kaffe, i tystnaden och tomheten. Tänk i livet före, vad jag älskade de här mornarna. Jag gick upp och tog kaffe tidigt , så att jag skulle hinna få någon halvtimme för mig själv, starta morgonen lugnt. Tänk vad jag njöt av tystnaden då, innan Josefine vaknat. För när väl hon var vaken, så snurrade det ju på i full speed ,med dusch, mediciner, sen iväg till skolan. Åh vad jag saknar tjattrandet...för det gjorde hon, från det att hon slog upp ögonen tills och somande igen. Prata, prata, jämt och ständigt. Konstigt nog så hade hon jämt något att prata om också, min lilla, lilla goa tjej, den flicka jag alltid önskat, en syster till Magnus.....Josefine var så klok. Hon funderade mycket över hur människor var, och hur det betedde sig. Tyckte inte om när någon sa något dumt, varken till henne själv eller andra. Hon var en mästare att läsa av människor, kunde direkt se när någon var lite trött eller grining, både hemma och i livet utanför. I bland frågade hon mig, är du trött mamma? Du ska inte lyfta mig jag är rädd att din lunga "pajjar" igen. Var så räddom alla. Tänk om jag kunde gå då, skulle jag göra mat och frukost till dig och pappa. Lilla goa troll ungen, alltid tänkte på oss. Någon gång emellanåt frågade Josefine oss om inte vi var ledsna för att hon var rörelsehindrad. Hon fick alltid samma svar. Men hjärtat, du vore ju inte du, den Josefine som vi har, då vore ju du en helt annan Josefine.Skarattande sa hon alltid, ja men det har ni rätt i, jag är ju den jag är och duger ändå, man ska vara stolt över sig själv. Om jag vore någon annan så var ju inte helle ni mina föräldrar. Alltid kloka svar, säger som gammelmormor Margit sa, det är något visst med den där jäntan. Mormor Margit som låg på golvet och lekte med Josefine fast hon var 80 år. Vi är bästisar sa Josefine alltid. Riktiga bästisar. Det var lek i lekstugan och filmtittande, åh jag hoppas att de är tillsmammans alla våra änglar. Mormor Margit gick bort 2001.

Ja som vanligt har jag många tankar kring Josefine, jag går liksom igenom allt. Men det är ju det som var tanken när jag började skriva. Det här är ju en blogg av mina tankar, och mina tankar handlar förstås om vår älskade saknade troll unge.

Idag är det tisdag och på lördag blir det studentfest. Så många som hoppas på vädret nu, hoppas hoppas att solen vill vara med, det underlättar ju så mkt när det blir student kalas lite överallt...

En kall helg.................

Hemma igen då..Ja så var ännu en helg avklarad. Nästa gång vi åker till Rättvik så är det midsommar. Jag kan inte fatta att det redan är midsommar.....Sen vänder det igen, och dagarna blir kortare. Hva!! En storhelg till att försöka klara så gott det går. Den här helgen har inte innehållit så mycket, mulet och kallt. Vi har försökt att promenerat rätt mkt, vi har ingen riktig ro i kroppen. Vi tittade på ett par filmer vi hade med oss. Den ena som var riktigt spännande kunde vi sitta still till, den andra var lite seg, så då kröp det i kroppen. Men ändå en framgång att vi kunde koncentrera oss. Nu i veckan har de flesta sina skolavslutningar, allt andas sommarlov, allt luktar, blommande syren, och utslagna lupiner, midsommarblomstren står som en lila tät vägg mot uthusen, som alltid...Den enda skillnaden är att i år finns ingen stor skolavslutnings bukett vid vår altan trappa. Iår fick vi inte ut och handla fina skolavslutnings kläder. Iår finns ingen känsla av att det snart är semester. För det enda som finns i år, är sorgen, gråten och ångesten över att allt inte är och aldrig kommer att bli som det en gång varit.

Vi var upp till kära syster med familj när vi kom hem. Hon hade bakat kladdkaka, så gott. Fick gosiga kramar av killarna, Noa och Ted, tänk vad stora de blivit. Ted slutar 3 an och Noa förskolan, skolpojkar båda två. Matilda gumman slutar 2 a året på gymnasiet. Tiden går och vi med den. Den här veckan har jag bara eftermiddag/kväll turer, det känns lite segt. Jag är ju så morgonpigg, och går hellre och jobbar direkt vid 7. Sömnen var rätt ok natten som var också. "Lungfan" har spökat hela helgen. Jag önskar att jag snart fick brevet till Akademiska, vill bli av med det här.....om det går..

Gråt inte vid min grav. Jag finns inte där. Jag finns i solens spegelblänk på fjorden. Jag finns i vindens lek över sädesfälten. Och när du en tidig morgon väcks av fåglars kvitter är det min röst du hör. Så gråt inte vid min grav. Jag är inte död.

Sveriges Nationaldag, Rättvik då och nu!!!!

Ja så var vi då igen i Rättvik, kallt men lite sol iaf. Vi var lediga båda två igår så vi började på kupolen, köpte studentpresent till vår Maria:) Studenten har hon den 13, nästa helg alltså. Trevligt:) Är så glad att vi har dessa supergulliga ungdomar ÄLSKAR dem, så det finns inte ord, så rädd om dem. Och ja, jag värdesätter min familj, fast jag är ledsen!!!!....Gårdagen var väldigt jobbig, det är så att vissa dagar är ännu värre än andra. Jag hade sovit jättedåligt också i flera nätter, så ont i magen, Hm, vad det nu är? Hela jag var liksom helt slut. Men i natt sov jag bra och då känner jag mig ju också piggare...Idag har vi varit till kyrkan igen och tända ljus, det känns bra att göra det. Vi har tagit en långpromenad, tittat på hus!!! En timarad villa med tillhörande gästhus..vill ha... helt underbart läge, utsikt över siljan. Ja vi får se vad framtiden visar! Men att köpa här kostar......mycket!!!! Men, men, vi är inte längre rädda för ngt, det värsta har hänt!!... Måsarna ha fått ungar, och änderna simmar här utanför med sina dun bollar. Svanarna som gjorde Josefine livrädd, är här igen. Hela livet går vidare, allt är som alla andra somrar..........saknaden är total.....Träffade Jonny och Stina som har golden hunden Hero, som Josefine hade fullt upp med hela somrarna. Stina berättade att det kommit en permo utanför dem och åkt, Hero blev alldelens tossig och hämtade sin lek sko.......han trodde att äntligen kommer Josefine, saknad av människor och djur....Älskade ängla skatten. Har nyss suttit med ett glas vin och tittat ut över vattnet, jobbigt är det men själavård samtidigt, min ängel om jag ändå kunde få ett litet tecken på att du är med oss....jag hoppas. Kan inte begripa hur jag ska klara av resen av mitt liv utan Josefine. När vi är här kommer sorgen återigen så nära, saknar Josefine i allt vi gör. Jag har familjen jag veeet ingen behöver säga det...jag vet det. Men just nu spelar det ingen roll, sorgen är större än livet...just nu. Jag orkar inte ens glädjas åt andras glädje orkar inte lyssna, hela världen verkar le utom vi....precis så känns det!! Var sak har sin tid. Nu ska vi tända grillen och putsa lite färsk potatis det blir lax, sedan glass och jordgubbar till efterätt. Det är ju sveriges nationaldag, enda dagen på året man får ska vara stolt att vara svensk.....om någon nu är det.....