Det sägs att ovan molnen,är himlen alltid blå!!!!!!Blev oerhört ledsen måste jag säga. Någonstans vill jag tänka att Josefine finns och håller koll på oss alla, och att vi kommer få ses igen. Att tiden hos henne inte är lika lång, som tiden är för oss här på jorden, just nu känns tiden bara väldigt väldig lång. Men fick berättat för mig (har försökt glömt det) att en präst som hade begravning för en bekants pojke för 30 år sedan. Han berättade om när de frågade prästen om vad han trodde om livet efter döden så sa han. Ja enligt mig är det så här. Det är ju så att skulle det finnas liv efter döden, så skulle ju alla kommit tillbaka och visat det. Om det vore så att det fanns ett liv, skulle vi alla ha fått tecken ifrån våra döda. Men i stället är det så, att så länge människor minns den här människan, så länge lever hans/hennes själ vidare genom dem, så länge människor kommer ihåg och tänker på den döda, så länge lever den själen vidare. Men ett liv efter.....nej det fanns inte enligt honom....Vet ni hur ont det gör att höra sånt? Jag har iallafall min tro, att det finns något fint där Josefine och mamma är? Om än bara för att skydda mig själv, men helvetet, ja det måste i så fall vara på jorden...................Jag tror och hoppas iallafall, att mamma och Josefine går på en solvarm strand, tillsammans, hand ihand.....i evighet.......tills vi möts igen....................
