lördag 4 april 2009

5 månader av outhärdlig sorg!

Lagom till att våren kom och omfamnade oss i en stor varm famn, så är det idag 5 månader sedan då den största sorgen man kan uppleva tog oss i sin kalla hemska famn. Lika ljus som denna dag är idag, lika svart är vår verklighet Vi kan inte känna solens strålar, vi är bara omfamnade av den kalla hemska famnen.......än! Tack mina vänner och en speciell bloggvän, jag såg att det var du som lämnat en påsklilja vid Josefine, jag behövde inte fundera särskilt länge...jag hälsade er candra att hon har en underbar styvmamma och en lika underbar pappa, tänk att ens vägar kan mötas i den hemska sorgen, det är de små gesterna som värmer i hjärtat och gör att den kalla famnen iallfall för ett ögonblick släpper in lite värme! Tack till er...Idag åkte vi till Västerås för att fly tiden en stund, och jag vet jag är väl inte riktigt klok, men vet ni? jag dras in i alla affärer där Josefine och jag alltid varit. Jag går in och tittar på alla fina kläder och tänker, det här skulle Josefine ha gillat, hon tyckte så mycket om kläder, som de flesta tjejer så var det kläder och skor men även tekniska prylar som hon var så otroligt intresserad av.Men varför går jag in i dessa affärer och tittar på hennes lilla storlek? sjukt? Nej jag tror inte det, känns på nått vis som det är hon som vill titta .....genom mig!!! Varför ska livet vara så svårt? Det skulle någonstans vara förbjudet att ens barn ska behöva dö före sina föräldrar, helt onormalt är det!!!!Snart är det påsk, och det känns jättekonstigt, fast det gått 5 månader så har tiden liksom stått still, för oss är det fortfarnde den 4 november i våra hjärtan. Denna kalla hand som kramar ens hjärta dygnet runt, och monstret ångest som hela tiden knackar på ens axel! Vi åker bort i påsk med Magnus och Maria, vi tar en weekend och får umgås någon annastans än hemma, bara roligt att ungdomarna vill åka med oss. Våra älsklings ungar, vissa kanske tänker, men varför skriver de bara om Josefine de har ju magnus också?? Ja just det, för att Magnus har vi! och hade vi inte mist Josefine, skulle jag aldrig behövt skriva av mig heller!! Magnus finns med oss hela tiden och vi älskar honom precis lika mycket, men han vill inte ha en morsa som skriver om honom i sin blogg....han vet att jag /vi älskar honom..Fast sen är det ju en annan femma om jag gör något inlägg om honom då och då.....fast inte om allt förstås för allt vet jag ju inte, och allt ska man inte veta om sina vuxna barn heller......fast jag gärna vill förstås*fniss*. Vi var upp till kära syster när vi kom hem, vi tittade bara på klockan och pratade om vad som hände vid denna tidpunkt den hemska kvällen/natten, känns så skönt att ha älskade lilla syster att dela det här med. Just det att hon och conny fanns vid vår sida hela tiden ända till slutet, några som den första tiden efteråt såg till att vi åt och sov som hjälpte till att sopa upp spillrorna efter oss!! Har inte orkar fortsätta så mycket med Josefines minnessida, men ska ta upp det när jag känner mig lite piggare.. Var rädd om varandra, kom ihåg vi har varandra bara till låns....olika lång tid.........

Jag fick låna en ängel

Som spred sitt ljus i mitt liv

I varje andetag

Du togs bort från mig

Alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel

För en stund.Min ängel..