Solig valborg!

Ja så var vi här då, valborgsmässoafton, min och Mickes bröllops dag. Men mest min älskade mammas födelsedag. Mamma som idag skulle ha fyllt 64 år, ingen ålder alls. Fattar inte hur allt kan ta slut så snabbt. Valborg firades alltid vid mamma och pappa förr, hela barn skocken, mat, fika, sedan eldning på kvällen med korvgrillning, fart och fläkt. I kväll jobbar jag, Micke blev bjuden till pappa på mat, det är bra så har de sällskap av varandra nu när allt har tystnat. Nej fy hur allt är och hur livet ska vara, en strid hela tiden. Nu har jag varit ner till mamma med en blomma, och jag hoppas och önskar att de har ett fint födelsedags kalas i ängla himlen och att tiden hos dem inte är lång, så de slipper sakna oss. Mamma och Josefine i ängla himlen, saknar er så hemskt och inget kommer någonsin att bli sig likt igen. Älskar och saknar er alltid.....Josefines sten har kommit, det låter konstigt men allt känns definitivt på något sätt när man ser den, ja det är ju som det är, men det är nu som allt verkligen är klart känns det som, inget mer liksom att vänta på. Stenen var så fin och endast det fina är gott nog åt vår älskade älskade ängla skatt, som vi saknar dag som natt!!!!...

Allting är så lika, och ändå inte alls!

Hade en så trevlig eftermiddag igår med mina nära och kära, blommor och presenter fick jag med, paket till en så gammal människa som mig;) Älskar er alla, fast orken och glädjen inte finns här så är jag glad att ha er mina kära, nära. Vi är fruktansvärt osociala har inte den energin, vi jobbar och när vi är hemma så är det som det är. Vi får ta en dag i taget, inget vi kan göra eller skynda på, svårt för andra att förstå kanske, och jag hoppas att ni slipper lära er förstå , för jag tror att man fattar inte förren man är i den här hemska situationenen hur det egentligen är! Det är alldelens åt helvete!!!!Jobbade fm idag och nu kör jag på ända tills nästa måndag, rätt intensivt men det är ju så det är när jag lägger eget schema. Blir lite hattigt ibland, måste försöka lära mig lägga lite bättre......sen.... Micke får väl roa sig själv valborg och 1:a Maj.! Maj hur galet låter inte det? tiden går så fort, fast den egentligen står alldelens still!! Blev nyss så glad och överraskad fick mkt trevligt besök, tack Lena, du är en riktig härlig kämpe du med! Min stöttepelare ang dialysen! hoppas vi ses snart igen!Vitsippsbackarna står så fina mellan björkarna i kallmora, vår lilla ängla skatt, blommorna som du alltid ville ta kort på, nu går jag där själv, men tar inga kort....bara gråter. Ni som läser min blogg kanske tänker men gör inte den där människan annat än gråter???Nej vet ni det gör jag inte.....iaf när jag är själv.....

Fågel kvitter och solsken!

Sitter här i tidig morgon stund. Solen skiner och fåglarna kvittrar för fullt, det är en vacker morgon. Jag ser inte det vackra för tårarna droppar, så är det alltid när jag ser något vackert, då rinner tårarna av längtan, så orättvist, varför ska jag få sitta och titta på hur våren tar över, allt börjar bli grönt, det känns så fel när det i mitt inre bara är svart, svart.
I går var det min födelsedag, en dag då saknaden är om ännu mer påtaglig, jag valde att jobba hela dagen för att på något sätt trycka undan tomheten, min goa vän Lotta kom till mig på jobbet och överraskade med en så söt blomma, tack min vän, du värmer mitt hjärta. Min älskade man uppvaktade mig förstås fast jag sagt till honom att låta bli. Jag fick en underbar present, en digital foto tavla, där han lagt in massor med bilder av Josefine. Det var så fint rullade och bytte bilder, jag blev sittande och kunde inte sluta titta, om tårar vore guld kunde jag försörja hela världen! Efter jobbet kom ungdomarna hit och åt mat. I dag blir det lite fika här för mina nära och kära,inget att uppvakta för, men ett tillfälle att träffas!

Vår, Värme, och våndor!

Ja så kom våren med stormkliv,undan med tjocka jackor och stövlar! Alltid lika överraskad när första värmen kommer. Den här helgen känns väldigt konstig, om allt vore som det brukade, så är det den den här helgen vi skulle ställa upp vagnen i vårt älskade Rättvik, efter mycket vånda så gör vi det i år med, men inte förren 21 Maj. Kunde för vårt liv inte tro att vårt liv skulle se ut så här när vi i Augusti förra året packade ihop efter säsongen. Mamma- jag längtar redan hit igen, sa stumpan när vi drog hem vagnen, en längtan som hon aldrig fick uppfylla igen, fy sjutton......jag jobbar hela helgen och det är kanske bra, en brytning. Fyller år gör jag ju på söndag och hade helst sluppit det, jag grät på min födelsedag förra året för det var första året mamma var borta, jag gråter ännu värre det här året när Josefine är borta. Aldrig mer ska jag få hennes egen plockade blommor och inte hennes inhandlade strumpor, alltid med fina söta motiv, det var hennes grej att alltid ge mig det. Men lite fika blir det iaf men inte i helgen för jag jobbar!!!! Ungdomarna var hit och käkade mat i går, hade frysrensning så gjorde stek i lergryta, gott! Min goa vän Ulla var hit också med en så jättefin blomgrupp som står så fint på altan bordet. Helena kom en sväng med (ullas flicka)vad jag saknar de här tjejjerna som alltid fanns vid Josefines sida. Jobbade fm idag sedan var vi och handlade, passade på att käka ute, när vi satt där och åt så spelades plötsligt låten Josefine med Chris Rea, Josefines låt, som vi hade på hennes begravning, plötsligt var jag mätt och tårarna forsade....tur att jag satt med ryggen mot människorna, allt gör så ont precis allt i hela jävla världen. Var ner till mammas grav och planterade lite fina blommor, lilla mamma så fina penseer som du tycker om. Jag hoppas du tar hand om Josefine, eller det vet jag att du gör, jag hoppas ni inte saknar oss lika hemskt som vi saknar er, alltid.

Hela livet består av en sån längtan efter det vi aldrig kan få igen......aldrig, aldrig!!!!

Det käraste jag har!

Ja vad säger man? Dagarna bara rullar på i allt snabbare takt, eller är det för att jag är så speedad som det känns så? Jag vet inte vad min kropp gör mot mig, vaknade i morse och var så hoppig och skakig, ja det låter sjukt, men hela jag hoppade och ryckte, min kropp gillar nog mig inte alls, men det spelar ingen roll jag gillar inte den heller...När jag ändå var så hoppig tänkte jag att det är lika bra att hoppa på ett bullbak också, så nu har jag bakat lite bullar, saltdränkta bullar, av mina tårar. Blev gladare senare för Magnus kom hem och hälsade på, känns så roligt när han bara kan dyka upp här, eftersom han nu har egen bil. Han fick såklart äta hur mycket bullar han ville! Sedan hjälptes vi åt att ta fram lite trädgårdsmöbler, jag grät förstås då också. Där i boden står kartonger med Josefines bebis kläder, jag grät när jag tittade på Magnus trampbil, jag grät åt att jag grät!!! Jag sa till Magnus om ni ändå vore små igen! Vad jag önskar mig tillbaka i tiden, hela tiden! Fast om man tänker så skulle det ju inte vara bra att få gå tillbaka i tiden heller, då skulle ju det hemska ske igen, om jag inte kunde ändra på manuset förstås, ja nu är surr tankarna igång igen.

När jag såg trampbilen färdades jag 20 år tillbaka i tanken, jag kunde se Magnus som 4 åring när han fick den där trampbilen av mormor och morfar. Nu blir han snart 24 år, samma ödmjuka kille har han varit hela livet, våra underbara barn, en ängel på jorden och en i himlen, men alltid våra !

Du log mot mig en sista gång.

Du var så lugn, som om du redan gett dig av

Du såg på mig, att jag var rädd.

Hur kan man nånsin' va' beredd?

Jag fick låna en ängel,

som spred sitt ljus i mitt liv.

I varje andetag.............

Det gör ont när knoppar brister!

Ja så var det måndag igen...kväll! Jobbade hela helgen, mastiga pass men helt ok ändå. Micke fick äran att åka med Magnus och Maria till Nynäshamn, där de äntligen fått napp vad gäller bilar. Köpte en kanon fin audi a3, så nu får jag ha min lilla plutt bil ifred! Grattis till första bilen, kör nu försiktigt.......
Ledig var jag idag och Micke med, vi var till Tumbo och servade husvagnen, lämnade den där och var in till Eskilstuna en sväng. Vi var förbi vårt och Josefines mys hotell, bedrövligt att se, nedbrunnet hela den delen där vi alltid bokade rum, förstår inte att det finns såna idioter som kan sätta ett helt hotell i brand, där en massa männsikor ligger och sover....skottpengar vore inte fel på sådana!!!När vi kom hem plockade vi vårens första blommor i rabatten och var ner till Josefine, vår älskade lilla ängla skatt, de blommor som du själv alltid plockat till mig, nu står de vid din grav i din mugg, den med delfiner på.

Jag ser inte ljuset som kommer runtomkring, för du var mitt ljus, mitt alldelens egna underbara ljus!!!Solen, ljuset och våren jag vet inte vad det är? Funderar så mycket, på allt, som jag aldrig får ur mig.Det känns som hela jag håller på att sprängas.

Det är väl märkligt funderade jag, att vårt liv på jorden bara rullar på, för att sen ta slut. Men när det gäller våra årstider så kommer allt igen......ja ni vet, hösten med sin klara höstluft, vintern med sin vita skrud, allt inbäddat, våren då allt nytt, får liv igen. Blommorna kommer precis på samma ställe i rabatten, år efter år....Livet når sin höjdpunkt när sommaren kommer, för att sedan dämpas av ,när hösten faller på igen. År in och år ut i all evighet, så länge vår jord orkar överleva, förvisso! Den här våren upplever jag inte ens, skiter totalt i om blommorna blommar eller om tärnan dyker i sin vik.....Rönnedal kan dansa och skutta hur mycket han vill, och när dagen för skolavslutningar kommer med alla glada barn/ungdomar som sjunger din blomstertid, då har jag för längesedan dragit ner min gardin och vägrar titta ut..........iår iaf......

Rättvik!

Kommit hem från jobbet, tänk vad dagarna springer iväg när man jobbar, så glad att ha ett jobb, inte alla förunnat i dessa tider. Jobbar mäktiga pass hela helgen, men det går bra, jag gillar mitt jobb och människorna. Lite jobbigt för Micke som blir själv i stället, vi har båda jobbigt att vara ensamma, men han kanske får ut och leta bil med Magnus som jagar för fullt!!Hallå sökes en Audi A3 årsmodell 04........Kräsen är han också -hihi-, plutten! Fick mess från kära syster att vi ska dit strax och äta lite taco, det tackar vi för, goaste lilla syster! För övrigt kan jag berätta att vi efter mycket vånda, och samtal fram och tillbaka om Rättvik...hur vi skulle göra med vår plats där , vi både längtar och fasar, jag var in i vagnen första gången för ett par veckor sedan, jag grät och kände att jag aldrig ville in i den vagnen igen.......Sen har det marat fram och tillbaka, men igår tog vi beslutet att vi ska prova i år. Det kommer alldelens säkert att bli ett rent helv.. den första tiden, men Rättvik var ju vårat, vårt och Josefines paradis, tar vi bort det också jag då har vi inget kvar, så ja vi försöker, den som lever får se.....hur det går......Kram alla!!!!!!!

Jag kan känna dig i varje smekande vind.

Som om det är du som tar på min kind.

Är ibland på platser där du satt.

Ännu kan jag höra ditt skratt

Saknar och älskar dig alltid, du är aldrig ensam,

vi är med dig...

Blåsippor och fönstertvätt!

Tänk att tvätta fönster kan vara så fruktansvärt. Jo jag har nog tyckt det förut också men då har det bara varit tråkigt, sådär vanligt. Men idag led jag verkligen och då inte av att det var tråkigt, utan för att ingen Josefine kommer och talar om hur fint det blir, eller ropar, mamma ta de där vita till mitt rum det är så fint nu när det blir sommar, hennes röst ekar i mitt huvud......Det slutade med att jag klarade inte av att ta fönstren i hennes rum. Rummet står och gapar ut sin tomhet och det slutar som vanligt med att jag ligger och gråter i hennes kudde, som fortfarande luktar Josefine. Jag önskar jag kunde lägga lukten på burk och kunna ta fram och lukta på lite då och då, resten av livet. Jag är så rädd att hennes lukt ska försvinna. Vår älskade lilla ängla skatt, hur livet helt plötsligt skulle slå undan våra ben. Pratade med "din" Kerstin i kväll delade funderingar som vanligt, skönt att ventilera sig, hon saknar dig så, som alla vi andra!

Dina blåsippor blommar nu Josefine, jag hoppas att du ser dem, de vid lillstugan du vet! Förbannade jävla liv, att det bara orkar jävlas med det ena värre än det andra, de som säger att man får inte mer tyngder än man orkar bära, till dem säger jag bara bullshit, välkommen till verkligheten!!!! Ja jag är arg, elak, och bara så ledsen, skulle vilja slå sönder något! (Gick ut och kastade sten) har en jäkla huvudvärk och är allmänt trött. Hittar ingen energi, orkar inte ens leta efter den. Så därför är det bäst jag sätter punkt här, lägger mig under täcket, fäller ner persiennerna så det blir mörkt, ensam i mörkret, där gör jag mig nog bäst för tillfället!!!

Lånad tid är allt vi har!!

Våren kom av sig, men så är april och ska väl så vara, växlande. Jobbade fm, det gick bra, men känner att jag behövt att vara ledig också, fast det är svårt, har så svårt att koppla av hemma. Har ni någonsin haft känslan av att inte känna er behövda? Så känner jag hela tiden fast vi i familjen verkligen värderar varandra. Men det är min egen känsla och jag vet inte hur jag ska bli av med den, för det är så jag mår och känner!!!! Tomheten och tystnaden gör mig galen. Det här att efter 18 år vara inkastad i ett annat liv, att helt plötsligt bara ha sig själv att ta hand om, jag vet ju inte ens hur jag tar hand om mig...... Jag förstår att det kan låta konstigt för alla som har friska barn som far runt själva, men de har successivt vant sig med att barnen blir hemifrån längre och längre perioder. I vårt fall satt vi ihop nästan 24 timmar varje dygn. Sen kom det fruktansvärda slutet, när vi förstod att nu var det över, bara ett tvärt slut, så jäkla grymt så det är sjukt..........På em idag kom iallafall en liten go Isak på besök med sin mamma Maria, Isak är så söt som en choklad pralin. Vi gick in till "josefines bord" och han tittade så på hennes ljus som alltid är tänt, med sina stora blå ögon. När han log emot mig smalt jag som glass i solsken, tänk vad ett litet leende kan göra mycket för själen. Jag önskar dem all lycka i framtiden, för det är ju barnen som är vår framtid!!!!Jag önskar jag kunde vrida tillbaka vår tid, om så bara för någon timme, om så bara för någon timme!!!! Kram alla mina vänner och till er jag inte känner!! Ta hand om varandra vi har varandra bara till låns.......

Lilla söta Isak!!

Vi är en familj, men en kommer alltid att fattas!

En riktig vårlig helg blev det. Vi fick en mysig helg med Magnus och Maria helgen bestod av total avkoppling. Överallt i staden (örebro), visade det sig att våren nu gjort entre´, både på stadens torg och i människors kläder återspeglade sig våren. Tänk att det finns så många vackra färger, alltid lika förundrad varje vår, hoppsan det finns andra färger än svart, grått, men i vår struntar jag i det iallafall, är inte ett dugg intresserad av någonting. Förresten det är ju tur i och för sig att jag inte tillhör skaran som shoppar för att försöka bli lycklig......oj oj då hade jag inte kommit in vårt hus, och kontona skulle gapa på noll, noll, noll. Men då hade jag väl fått blivit någon LO bas eller något och säga nej men detta gjorde inte jag, jag vet inte vad det här är, jag hade ingen aning om vad mitt konto drogs till!!!!Ja säger som Josefine sa....orka bry sig!!!

Ungdomarna blev lika förtjusta som vi är över staden Örebro, skulle faktiskt kunna tänka oss att flytta dit, samtidigt som jag inte skulle kunna lämna det här, det är ju här Josefine finns, svårt det där....

Ja vad gäller det hela andra jaget så känns inget som det ska, eller vad man säger eller, äh blir bara surr..... har försökt skrivit lite på Jozzan sidan, men är som vanligt jag skriver en stund, men när jag kollat runt på bilderna så slutar det på samma sätt, gråtandes, hyperventilerandes med samma fras i huvudet ska det vara så här resten av livet? ska jag någonsin kunna komma överens med saknaden?.......jag tror inte det................Tack Magnus och Maria för en mysig helg själva, tack för den fina blombuketten, och kortet som jag ju var tvungen att gråta lite över också. Tack min älskade Micke, hur kunde världen vara så god mot mig att jag fick dig??

Bilder av saknad, Påsk men inte glad......

Ja kanske inte glad .........men ändå påsk! Micke är med Magnus ut och tittar lite i bil affärer, han vill köpa sig en bil, så det är bra att han har en väldigt bil intresserad far!
Anna-Carin och pappa kom ner till mig och fikade lite. Lilla pappa han för mammas traditioner vidare han, kom med världens finaste påskblomma både till mig och syster, han kan han älskade pappsen.Vi satt och funderade hur livet var när livet befann sig i tiden före......Josefine och Matilda målade sig fina, och ritade påsk kort, sedan drog själva påskeriet i gång (lilla Ted fick äran att vara med när han växt till sig lite). Jag och syster tog oss lite cider i oftast soligt väder, innan den stora goda påsk middagen som mamma alltid gjorde.....Fy jag hatar det ordet, gjorde.....det är ett så laddat ord, som jag förknippar med saknad....Jag har än inte orkat haft någon middag, varken jul eller påsk, det känns så fel, jag vill så gärna, men klarar det inte, det är så starkt förknippat med Josefine, hennes glädje när det var lite festligt, när alla träffades och hon fick duka fint, och hjälpa mig i köket. Min lill piga, du som sa att, jag kommer alltid hjälpa dig mamma för det är så roligt när det kommer gäster..Vi åker bort i helgen med Magnus och Maria, äter lite gott och umgås, försöka ta tillvara det vi har, och det är mycket. Men det spelar ingen roll jag vet att vi har mycket, men saknaden är större än glädjen så är det......fortfarande. Jag önskar såklart och hoppas att den dagen kommer då vi kan glädjas igen, glädjas att vi har fått haft Josefine, glädjas åt att vi är en familj, glädjas åt livet......Just nu så lever jag inte, bara överlever, knappt det.....Är bara heligt förbannad på att livet ska få jävlas så här, att livet bara valde att fördärva allt det vi hade. Andras liv bara rullar på, och är så in i helv.. trött på männsikor som aldrig varit i närheten av svårigheter, oftast är de dom som i sin lyckliga enfald aldrig haft svårigheter som tror sig veta hur jag ska må och reagera... ge mig styrka.Josefine var den tacksammaste av alla, hon kunde konsten att glädjas åt allt, smått som stort. Jag tittar på snödropparna utanför hennes fönster och tänker. Varje morgon när hon vaknade och jag dragit upp rull garndinen sa hon, mamma kolla, det har kommit fler blommor, det är ett vårtecken det!! Sen kunde hon ta sig ut och hasa sig ner ur permon för att plocka några och komma in med till mig. De här blommorna ställer vi på bordet mamma för nu tror jag snart det blir sommar nu för allt börjar bli så grönt!!!!!!Fy sjutton, ja det blir nog snart sommar, en sommar jag bävar för, så många minnen att ta sig igenom ......igen......Ja ja den som lever få se......Jag önskar iallafall alla mina nära och kära, vänner och djur en om inte glad påsk, så iallafall en trevlig helg. Jag är så bitter så inte ens blåkulla tar emot mig......men ja e int bitter..............

Änglar i vita rockar!!!!!

Sitter här med bilder runt mig som vi scannar till Josefines minnessida, vissa dagar orkar vi sortera och skriva, vissa dagar slår jag bara ihop album och böcker. Sitter just nu och läser mina gamla anteckningar från BB tiden, så här står det, den 3/9-90, fattar fortfarande inte att det är vår fina lilla flicka som ligger bredvid mig, Magnus lilla syster, hur kan man bara lyckas få en av varje sort, kille och en tjej vi är jordens lyckligaste. Idag åt Josefine 30 ml ur flaska, dr Malmström tycker det går fint framåt!!
Samma doktor Malmström fanns med den sista dagen på IVA, cirkeln slöts, från vaggan till graven!! Han var ändå bara en av alla barnläkarna som kände Josefine, men som sagt han var med längst och har alltid varit en lugn och trygg läkare. Josefine hade ju ett speciellt band till alla, allt från läkare till sköterskor, undersköterskor, barnsköterskor. När vi ringde till barnmottagningen, räckte det att säga hej det är Lena, Josefines mamma, alla visste vilka vi var, en sådan trygghet har vi haft under alla år och har bara gott att säga om alla inblandade.. Dialysen hann vi ju inte ha kontakt med så länge bara ett par månader, men det räckte för att Josefine skulle hinna charma in sig, hon trivdes direkt där och kände sig hemma. Jag förundras över hur snabbt man kan få känslor för personal, det gäller ju även oss som föräldrar, att vi känner oss trygga och det gjorde vi den korta tid vi hann lära känna dessa underbara människor. Läkare som direkt tog oss under sina vingar sköterskor som fick Josefine att känna sig så trygg...TACK!! Skolan är en annan historia och den ska jag ta vid annat tillfälle, skolan var Josefines liv och det var en glädje att veta att hon hade det så underbart där!!Var ner efter jobbet till ängla skatten, det har gått 5 månader och än har jag aldrig kunnat hälsat på utan gråt, det skär så i hjärtat varje gång jag läser på korset, Josefine Pettersson.....vår älskade ängla skatt!

Ovan molnen lyser alltid solen!!!

Det sägs att ovan molnen,är himlen alltid blå!!!!!!Blev oerhört ledsen måste jag säga. Någonstans vill jag tänka att Josefine finns och håller koll på oss alla, och att vi kommer få ses igen. Att tiden hos henne inte är lika lång, som tiden är för oss här på jorden, just nu känns tiden bara väldigt väldig lång. Men fick berättat för mig (har försökt glömt det) att en präst som hade begravning för en bekants pojke för 30 år sedan. Han berättade om när de frågade prästen om vad han trodde om livet efter döden så sa han. Ja enligt mig är det så här. Det är ju så att skulle det finnas liv efter döden, så skulle ju alla kommit tillbaka och visat det. Om det vore så att det fanns ett liv, skulle vi alla ha fått tecken ifrån våra döda. Men i stället är det så, att så länge människor minns den här människan, så länge lever hans/hennes själ vidare genom dem, så länge människor kommer ihåg och tänker på den döda, så länge lever den själen vidare. Men ett liv efter.....nej det fanns inte enligt honom....Vet ni hur ont det gör att höra sånt? Jag har iallafall min tro, att det finns något fint där Josefine och mamma är? Om än bara för att skydda mig själv, men helvetet, ja det måste i så fall vara på jorden...................Jag tror och hoppas iallafall, att mamma och Josefine går på en solvarm strand, tillsammans, hand ihand.....i evighet.......tills vi möts igen....................

5 månader av outhärdlig sorg!

Lagom till att våren kom och omfamnade oss i en stor varm famn, så är det idag 5 månader sedan då den största sorgen man kan uppleva tog oss i sin kalla hemska famn. Lika ljus som denna dag är idag, lika svart är vår verklighet Vi kan inte känna solens strålar, vi är bara omfamnade av den kalla hemska famnen.......än! Tack mina vänner och en speciell bloggvän, jag såg att det var du som lämnat en påsklilja vid Josefine, jag behövde inte fundera särskilt länge...jag hälsade er candra att hon har en underbar styvmamma och en lika underbar pappa, tänk att ens vägar kan mötas i den hemska sorgen, det är de små gesterna som värmer i hjärtat och gör att den kalla famnen iallfall för ett ögonblick släpper in lite värme! Tack till er...Idag åkte vi till Västerås för att fly tiden en stund, och jag vet jag är väl inte riktigt klok, men vet ni? jag dras in i alla affärer där Josefine och jag alltid varit. Jag går in och tittar på alla fina kläder och tänker, det här skulle Josefine ha gillat, hon tyckte så mycket om kläder, som de flesta tjejer så var det kläder och skor men även tekniska prylar som hon var så otroligt intresserad av.Men varför går jag in i dessa affärer och tittar på hennes lilla storlek? sjukt? Nej jag tror inte det, känns på nått vis som det är hon som vill titta .....genom mig!!! Varför ska livet vara så svårt? Det skulle någonstans vara förbjudet att ens barn ska behöva dö före sina föräldrar, helt onormalt är det!!!!Snart är det påsk, och det känns jättekonstigt, fast det gått 5 månader så har tiden liksom stått still, för oss är det fortfarnde den 4 november i våra hjärtan. Denna kalla hand som kramar ens hjärta dygnet runt, och monstret ångest som hela tiden knackar på ens axel! Vi åker bort i påsk med Magnus och Maria, vi tar en weekend och får umgås någon annastans än hemma, bara roligt att ungdomarna vill åka med oss. Våra älsklings ungar, vissa kanske tänker, men varför skriver de bara om Josefine de har ju magnus också?? Ja just det, för att Magnus har vi! och hade vi inte mist Josefine, skulle jag aldrig behövt skriva av mig heller!! Magnus finns med oss hela tiden och vi älskar honom precis lika mycket, men han vill inte ha en morsa som skriver om honom i sin blogg....han vet att jag /vi älskar honom..Fast sen är det ju en annan femma om jag gör något inlägg om honom då och då.....fast inte om allt förstås för allt vet jag ju inte, och allt ska man inte veta om sina vuxna barn heller......fast jag gärna vill förstås*fniss*. Vi var upp till kära syster när vi kom hem, vi tittade bara på klockan och pratade om vad som hände vid denna tidpunkt den hemska kvällen/natten, känns så skönt att ha älskade lilla syster att dela det här med. Just det att hon och conny fanns vid vår sida hela tiden ända till slutet, några som den första tiden efteråt såg till att vi åt och sov som hjälpte till att sopa upp spillrorna efter oss!! Har inte orkar fortsätta så mycket med Josefines minnessida, men ska ta upp det när jag känner mig lite piggare.. Var rädd om varandra, kom ihåg vi har varandra bara till låns....olika lång tid.........

Jag fick låna en ängel

Som spred sitt ljus i mitt liv

I varje andetag

Du togs bort från mig

Alldeles för tidigt

Jag fick låna en ängel

För en stund.Min ängel..