Några ord till vår Josefine.

Jag kommer att skriva ner lite ur en bok som skolpersonalen och elever fick skriva i, om sina minnen av Josefine. Boken fick vi på Josefines begravning. Jag tar fram den då och då och läser, skolan det var Josefines allt, hon älskade varje dag då hon fick fara dit.

Några ord från lärarna.

Tack Jossan för den underbara tid vi fick tillsammans du och jag. Du har lärt mig massor om livet. Alltid glad, positiv och med en unik förmåga att få alla omkring dig att må bra. Jag kommer att sakna alla dina härliga skämt, sms och framför allt kommer jag att sakna dig….Tack än en gång, lilla Puttiputt…Tio tusen kramar /Britt-Marie.

Jossan! Saknar våra chatt stunder på msn. Du var alltid så glad och positiv. Tack för att jag fick lära känna dig. Sov gott min lilla ängel./ Kram Gunilla.

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och någonting alldelens oväntat sker. Världen förädrar sig varje dag, men ibland blir den aldrig densamma mer. Du fattas mig./ Lisa

Älskade barn. Tack för underbara år- allt du givit av glädje-tro-hopp-kärlek. Stegen har varit lättare. Tänder alla ljus-tänker på alla stunder med dig…Kram Kerstin

Det är med stor ledsamhet jag skriver några rader. jag känner stor tacksahet för att jag fått lära känna dig och fått jobba med dig i skolan. När du kom på mornarna delade du alltid med dig av stor glädje och många skratt. Vilken härlig tjej du var. Tänker så på dig. Sov gott kram/Marja-Leena..

Hej vännen! Under två veckor har jag varit på väg att skriva några rader från mitt hjärta till dig. Men har liksom inte kommit mig för. Jag har varit ledsen och ibland arg för att du inte är kvar hos oss. Det är så mycket jag skulle vilja säga till dig. På sätt och vis är det bra att jag väntat med att skriva, för nu kan jag berätta om alla fina ord och tankar om dig som andra har uttryckt. Vi är så många som saknar dig, som känner tacksamhet och beundran för de egenskaper du hade.Jag tänker på din humor, ditt glada sätt, din kämparglöd och din omtanke. vid något tillfälle tänkte jag att det är märkligt att en enda liten människa kan ge ett så stort avtryck på resten av oss. Det har du gjort Jozzan. Jag minns glädje och värme, mornarna när jag inifrån klassrummet hörde dig komma tjoande och susande i din elis, alltid lika glad. Jag tänker på stunder när vi satt och jobbade, hur vi kunde börja skratta åt något tokigt tills vi fick ont i magen. Vi hade så kul tillsammans i skolan, och fast det var du som var eleven och jag läraren, så tror jag att den lärdom du gav mig var den största och viktigaste. Hur konstigt det än kan låta kunde jag känna mig liten i jämförelse med dig( ja, ja inte kroppsligt förstås:) Kram från din lärare och vän./ Wanja

Det här var lite urplock ur boken, det finns så mycket mer från andra på skolan och alla elvever som fick skriva i boken. Allt lika vackert. Boken som jag alltid gråter till när jag läser ur, boken som jag vill öppna och bara minnas tiden som var…..Dåtiden…….