lördag 14 november 2009

Brev från dialysen.

5[1]  Vi fick under tråkiga omständigheter träffa en tjej och hennes familj. De kom att beröra oss alla. Det var ni. När Josefine fnissade, skojade och skrattade spred sig en värme som nådde ända in i våra hjärtan. Trots allt som Josefine var tvungen att gå igenom, utstrålade hon den där starka livsglädjen, och alltid mer er tryggt vid hennes sida. Omtanke, värme, ödmjukhet och en stor portion humor lyste om er fina familj. Att tomheten ni känner nu är stor kan vi bara ana. Våra tankar går ofta till er och Josefine. Varma hälsningar dialyspersonalen Västerås.

Animation001p[1]

Brev från Inger (lärare på mellanstadiet)

Det är mkt svårt att i ord uttrycka den sorg som jag känner över att Josefine inte längre finns i livet. Däremot har jag mkt lätt att beskriva den beundran jag känner för hennes mod, livsvilja, och sätt att sprida glädje. Under mina år som lärare har jag träffat många elever på alla stadier, men aldrig någon med så mkt inre styrka som Josefine. Vi gladdes också åt hennes humor och förundrades över att så många goda egenskaper kan rymmas i en så liten kropp. Det kändes då och det känns kanske ännu mer nu idag, som en stor förmån att få ha lärt känna Josefine./Inger Olsson

Jag kommer nu att stänga asken med dessa minnen, kort och brev. De får vila tillsammans med Josefine nu. Vi fick låna en ängel som spred sitt ljus i vårt liv. Inte bara vi, utan alla. Jag är så glad att alla dessa fina ord fick Josefine hela livet höra, dessa ord som en del bara blir tilldelade när de inte längre är i livet. Josefine visste hela tiden hur älskad hon var, av alla. Hon visste, hur stolta vi var över att få ha henne till vår dotter. Vi sa ofta när hon var fundersam över sitt handikapp. Hon funderade hur allt skulle varit om hon  varit frisk. Vi sa att men då skulle du ju inte varit den Josefine som vi har. Nej det är klart sa hon, äh jag är nöjd med mig själv, det ska alla vara sa hon….klok som alltid…..vår älskade unge, vad du fattas oss, hela tiden, alltid, i evighet, en tomhet som inget någonsin kan fylla…..Älskar dig, då, nu för alltid….