Brev från Karin (i granngården)

Fortsätter med några underbara brev till vår ängla skatt, vill på något vis för alltid lägga ut dessa i cyber-rymden, kanske Josefine läser dem i sin himmel. Lilla gumman kan inte lägga ut alla, men alla är lika fina. När jag har lagt ut de som jag orkar, kommer asken med alla brev och kort att knytas med ett rosa band. Kanske för att ta fram igen någon gång någonstans, den som lever får se.

Detta skrevs av tanke att det skulle komma som minnessida i tidningen. Men eftersom Karin skrev det i direkt form till Josefine så kom de inte med, de ville att hon skulle omformulera brevet,( då fick vi det i stället)

Du lilla Josefine. Jag saknar dig. Det har blivit så tyst och tomt i backen där du brukade komma åkande. Du föddes ungefär ett år efter det att jag flyttade till kallmora. Som nära granne har jag följt dig, dock på lite avstånd under alla åren. Du hade en svår sjukdom, men var alltid glad och pigg. Du var en modig liten tjej, du hade även en stark inre styrka. Tröstade andra som var ledsna, trots att du kanske var ledsen själv. Du höll alltid modet uppe, fastän du åkte in och ut på många lasarettsvistelser. Trots många besvärligheter var du alltid så positiv.

Du har varit beundransvärd under alla dessa år. Troligtvis gener från din familj, för du har alltid haft en underbar familj, som ställt upp både dag och natt. Alltid när du behövt deras hjälp, de har alltid först och främst sett till att du mått och haft det bra. Dina mor och farföräldrar har också alltid bott och funnits i närheten, och du har kunnat åka till dem när helst du velat. Detta måste ha känts både varmt och tryggt, i en värld som många gånger är både kall och hård.

Sista gången du åkte in på lasarettet, kom du inte tillbaka till oss i Kallmora, som du alltid gjort förut. Du gick för att träffa mormor, som hade gått före dig och som säkert väntade på dig med öppen famn. I en skönare värld, där inga handikapp sorger eller bekymmer finnes.

Du var för god för den här världen. Tack för den tiden du funnits hos oss, i vårt Kallmora. Sov gott lilla vän/ Karin Fjellman