I går fm var Maria med lilla Isak hem till mig, gullungen, han har blivit så stor kille. Men vad fjollig man blir när man själv inte haft småttingar runt sig på ett tag. Det känns som om det var i ett annat liv som jag själv hade små barn. Därför är det så roligt att träffa Maria och se hur jag själv var, en gång i tiden.
( Isak ger tummen upp till Karsson, så go….Isak alltså:)
Jag blev full i skratt när jag upprepade mammas ord som hon sa till mig när jag var en ung mamma. Oj kan han sitta på det kalla golvet?, nej men sätter han inte i halsen då? Matar jag för fort eller sakta? Akta så han inte slår i huvudet, akta så inte Karsson blir för hårdhänt..*Fniss* kunde höra mamma skratta åt mig. Tänk vad jag tyckte hon var dryg när hon skulle tala om och oroa sig hela tiden…Mamma jag förstår dig nu! Ja, tiden känns avlägsen sedan vi hade småttingar. Då när jag var en lycklig små barns mamma. Jag älskade den tiden, inget kändes jobbigt (fast det var det många, många gånger.) Men jag fixade allt. Ja inte bara jag förstås, Micke och jag, vinnar teamet;) 
Här är Magnus som liten kille, en mer lätt skött unge fanns inte. Glad och nöjd jämt. I helgen är våra ungdomar hustomtar här. Älskar er!!!
Våra fina underbara barn, var så glad att ha en av var, storebror och lilla syster. Så skulle det ju vara hela livet. Så blev det inte! Vi skulle ge vad som helst för att få tillbaka Josefine, vad som helst.
