lördag 7 november 2009

Lördags tankar!

SAVE0036 Sitter här med mitt kaffe, Ingela, Kjelle ljuset brinner, åh förundras över sådana människor.Människor som jag knappt kännt som bara helt plötsligt finns, och finns hela tiden.. Det är så konstigt, de man trott stått en nära förklarar att de inte orkar stötta mig för de har full upp med sitt eget, så de orkar inte:/ Ja det är inte många, men ngn. Det värsta är tycker jag, att jag så många gånger släppt allt för att finnas för denna ngn. Men men, nu har jag lärt mig något iaf och det är att se lite djupare i mina kontakter, och sålla ut vilka som ska få min omsorg…Men ja besviken blir jag, men nu är det över, lägger inte energi på det alls. Ja så blev det ju som det blev ändå. Jag är vaccinerad mot svinsjukan. Hade bestämt att inte vaccinera mig, jag menar varför skulle jag???Men jag föll väl för grupptrycket eller ngt. Nej då ,jag resonerar som så, skulle jag bli sjuk av sprutan så då är det väl så, jag menar vad har jag själv att vara rädd för??? Nej inget är jag rädd för längre, inte rädd för något som bara gäller mig själv…Efterom det tydligen är en risk att man får en sju jäkla hosta, så tog jag sprutan, min lungor håller sig nog inte på plats om jag får den lungpåverkan. Vill inte utsätta mina kära för att se ngn i respirator igen, det räcker nu. Sedan ska jag ju till uppsala igen, för att lägga in elektroden i bröstkorgen i stället, måste vara frisk då! Måste även tänka på pappsen, han får inte ta sprutan nu eftrsom han var/är så dålig, lilla pappsen måtte det ta bli ngn ändring, så slut på sina krafter, så jag blir så rädd. November och lungor, hatar den kombinationen bådar inte gott…blom158[1] I går var mostrus lilla Tildus här och fikade, stumpan gjorde ett besök från huvudstaden där hon numera bor ett tag, härliga energi knippe, blir glad av henne!!josefine matilda3Josefine och Matilda som små pinglor!josefine matilda2 Ja egentligen hade jag ju från början sagt att jag skulle blogga till det gått ett år…Men jag upplever det ändå bra att få skriva, eftersom jag inte har talandet för mig, inte om mina egna känslor iaf. Så den som lever får se, om jag fortsätter…Min blogg har ju gett mig fina människor, det tänker jag ofta på. rosedov[1] Min lilla ängla skatt kommer aldrig tillbaka. Tänk att man kan känna sig så ensam, så ensam, fast jag har alla mina kära ibland mig.. Ingen kan någonsin fylla det tomrum hon lämnade i mitt hjärta. Det har gått ett år, jag säger det igen, det kommer aldrig kännas bättre, vad fan ska kännas bättre? Utan det är bara så att vi måste lära oss leva med det, så fråga aldrig om det känns bättre, det gör det inte, aldrig…..  

sep25[1]