Lenas Blandning: Oktobers första dag…..

Ja så var då neurosladden väck!! Tänk att ngt som gör så hemskt ont, inte kändes inte ett dugg att ta ut. Besvikelsen har gett med sig lite. Blev ju egentligen inte förvånad, de handlade ju om mig… Jag kan ju inte påverka iaf, så det är som det är…. med det också. I går träffade jag två fina killar. Vi hade bestämt träff på cafe kaka;). Killarna heter Isak och Elis, riktiga snyggingar. Isak ville sitta och gosa hela tiden med mig;)

Ja nu är det ju så att de här killarna har ju himla trevliga mammor också. De heter Maria båda två, och ja, jag fick ju lov att prata lite med dem också;) Dessa små killar skiljer det 2 månader på. Jag är säker på att de kommer växa upp och bli riktiga bästisar…Trevligt var det att ses.

Jag tycker det är roligt att få ta del i de yngre mammornas liv, de är så energiska, och fulla med livslust, och har drömmar.

Det är lätt att tänka sig tillbaka till min tid, då Magnus och Josefine var så små. Det känns så nära och ändå som ett annat liv. Ett liv som vi aldrig får tillbaka. Tiden går och barnen växer upp. Helt plötslig står jag och tänker, livet går så fort.

Tänk när min mormor sa så, när jag var i tonåren. Då tänkte jag, men det kan väl inte gå så fort! Jag har ju varit tonåring så länge! Skolan tar ju aldrig slut! Nu vet jag! Livet går fort. Livet blir kanske inte som man tänkt sig, då får man försöka göra det bästa…En dag kanske jag orkar det…..göra det bästa!