Frosten en försmak av vinter!

(Josefine börjar lekis –96)

Sitter och tittar ut här över åkern och skogen, det är alldelens vitt av frost. Två rådjur går och krafsar lite vid åkerkanten, letar väl efter ett och annat äpple. Ja nog bor vi rofullt allt, lite väl lugnt vissa dagar, sådana här då jag börjar jobba vid middagstid, ensam hemma. Funderar på hur livet är ändrat, så fruktansvärt ändrat. Oj vilken fart det var på mornarna när Josefine skulle iväg. Väckte henne vid 06.30 för att hinna med alla morgonbestyr, mediciner skulle ges, pumpen skulle göras i ordning. När klockan var som nu 08, kom skolbussen. Jag fick en puss och kram, och jag ropade ha en bra dag efter henne, när hon susade upp över vägen för att invänta bussen. Min stora flicka.Alltid lika lycklig över att en ny dag börjat, en ny skoldag.

Om jag inte jobbade då hon åkt iväg, så körde jag igång med att fixa allthär hemma. Jag njöt då njöt av lugnet och tystnaden, att få göra allt, när jag var ensam en stund. Nu då?….får inget gjort, för jag vill inget göra….tystnaden, hatar den. Finns liksom ingen energi, snart ett år!….vad är ett år?? ingenting…

Mina älsklingar som små knattar, älskar er……..