Hur orkar livet jävlas?

Jag bara undrar, hur kunde jag någonsin tro att jag skulle kunna bli hjälpt…Hallå det är ju jag,Lena,så självklart gick allt åt helvete…..Min neuropacemaker, fungerade inte på min “lungdjävul” hur kunde jag ens hoppats på det??? Pratat med Uppsala, vi ska höras på fredag igen. Mest för att bestämma om läkaren ska prova att lägga elektroden direkt i bröstkorgen i stället….Men vette sjutton om jag vill mer nu….Den som lever får se…som vanligt….Den här elektroden åker ut i slutet av veckan iaf.

Egentligen ska jag inte gnälla, visst jag har ont men jag kan ju iaf jobba, och leva. Det som är mest irriterande är allt jag kunnat gjort som jag inte kan. Promenader, och allt fysisk jobbigt fixar jag inte pga “lungfan”. Den krampar direkt…Jag hade behövt kunna röra mig för att kunna göra av med lite ångest iaf, ja helgen har varit tung och ledsam, känns som mitt liv bara ska djävlas vad det än gäller.

Pratade även med goa vännen L, som fortfarande är på sjukan. Tänker på dig som alltid L, du är beundransvärd ska du veta. När jag pratar med henne så tänker jag, vad fan gör min smärta, egentligen? Jag kan leva ju leva med den! Men det är jäkligt frustrerande,om jag skulle säga annat så ljög jag!!Som vanligt så är det mest Micke som får ta del av min ledsamhet över detta….också! Karlsson fick sin sista vaccination igår, och även chippad i nacken, så nu har han ett reg. nummer också;)

Min vän Lotta var här på en fika idag, hade en härlig höstbukett med sig, både den och besöket piggade upp mig;) Tack. Strax därefter kom svärmor, så denna dag tog slut fort, tack för sällskapet. Så jobbigt att behöva vara hemma själv. Har svårt att klara det. Men på måndag börjar jag jobba igen:)