onsdag 9 september 2009

Minnen som gör ont!!

DSC00148-1

Den här veckan är en sådan här vecka då jag känner mig helt apatisk. Svårt att ta mig för någonting överhuvudtaget. Ingen lust alls……med något alls. Jo att klappa Karlsson är mysigt;) Kan berätta att han är en enorm tröste katt, vill ligga i knäet så fort han hinner, spinner bara vi tittar på honom. I går var jag iaf till min goa vän Ulla, det är liksom det enda jag har lust med, träffa de som står mig närmast, där jag kan vara som jag är.Framför allt känna mig avslappnad. Har sedan varit en annan onödig händelse, som tar så mkt energi av mig. Varför ska man bry sig egentligen, jo för att jag är sån…grubblare! Är så, när ngt extra inträffar då så bara orkar jag inte knappt med mig själv. Det är den invändiga stressen, den som gör mig skallrig och panikslagen, och ledsen. Rann över igår kväll på jobbet. Idol började ju också igår, de boende tittade förstås och jag började redan då bygga upp min syndaflod inom mig. När förra årets Idol började var vi på Huddinge och dialysen som skulle göra så gott för Josefine hade hon just påbörjat. När kvällens bestyr var klara på jobbet och min andra jobbarkompis gick hem, då sätter jag mig vid tvn. Vad börjar då?

images

Jo Andra avenyn, Josefines favorit serie. Genast börjar tårarna rinna, kunde inte få slut på dem. Om jag bara varit förberedd att serien skulle börja, men hade ingen aning. Vi tittade alltid på den serien tillsammans, hon satt jämt med sitt huvud lutat mot min axel, helt paralyserad av serien. Hon tyckte de var så bra, så hon tittade tom på reprisen de dagar hon hade dialys. Jag var tvungen att slå av tvn. Då kom min andra jobbarkompis in bara för att fråga ngt, hon jobbade på avd nere. Hon tittar på mig och ser ju att jag varit ledsen, fast jag torkade tårarna så snabbt. Men ögonen var ju röda. Men vad skulle det göra om ngn såg det då, undrar säkert många, ja jag vet inte. Men gillar inte att gråta offentligt, så är jag bara!. Men hon vet så väl varför jag är ledsen, för hon sa bara, man måste få vara ledsen, gulliga Hillevi. Så skönt när man slipper förklara varför…alla vet…jag vet det..men…. Så lite det behövs för att sticka hål på min bubbla. Jag vet att det är tillåtet att vara ledsen, och det kommer över mig så helt plötsligt, oftast när jag sitter själv, då tankarna alltid, alltid går till Josefine! Älskar och saknar dig så fruktansvärt! Hela tiden!

th_angelrrtr[1]