Idag är det ingen vanlig fredag för det är Noa’s födelsedag. 8 år fyller den lille herrn. Vilken tur att jag hade en ledig dag idag så jag inte missade det. Syster hade gjort så god smörgåstårta, åt alldelens för mkt i vanlig ordning. Kaffe och godsaker blev det också. En jätte, jätte fin katt tårta hade hon gjort, riktig barnkalas tårta! Så nog har vi fått frossat allt, tack, så gott alltihop.
(En liten Noa)
När det är födelsedagar eller kalas av olika slag, då blir saknaden så påtaglig. Ångesten river i bröstet på mig. Man får försöka hålla tillbaka sin sorg. För när det är kalas, ska alla vara glada, sorgen tar jag när vi är hemma. Då kommer alla tårar och den jävla tomheten och frågorna, varför, varför, lilla hjärtat, som du älskade livet…..Som vi älskade dig.
Vad tomt allt är, en tystnad som får blodet att isa sig i kroppen varje dag. Jag vänjer mig aldrig…..Varken med tystnaden eller tomheten. Aldrig.
Du var för god för den här jorden!