söndag 5 juli 2009



Du håller ditt barns händer en period i livet! Men de finns för evigt kvar i ditt
hjärta!


Du log mot mig en sista gång. Du var så lugn, som om du redan gett dig av. Du såg på mig, att jag var rädd. Hur kan man nånsin va beredd? Jag fick låna en ängel,som spred sitt ljus i mitt liv. I varje andetag...Saknar dig så älskade lilla ängla skatt, dag som natt, dag efter dag, minut och sekund, varför fick du inte stanna???Vi som älskade dig så.....