Så var vi då här i Rättvik. Det är så konstigt här är allt precis som vanligt, utsikten är vacker, sjön blänker, våra andra säsongsboende grannar är här. Allt är så likt sig och ändå så fruktasvärt fel.....Allt är klart här nu, och vi sitter och tittar ut över vattnet, tårarna strömmar förstås och bildar små pölar i knäet. En ny epok har tagit sin början, vi har inte längre några barn eller ungdomar med oss, vi känner oss så små. Vi vet inte alls hur vi ska bete oss i vårt nya liv, vill inte ha det så här i vårt nya liv! Minnerna sköljer över oss nu hela tiden. Vad mer kan vi göra än att leva på minnen. Vet ju Att Magnus och Maria älskar att vara här så glädjen över Rättvik finns ju kvar. Än är det för tidigt att säga om vi kan finna någon frid med att vara här.
Sängen är så tom utan Josefine, vagnen är så tom, hela jäkla världen är så tom!!. Ingen som knackade och drog upp rullgardinen i morse. Hon gjorde alltid så, var ju som andra tonåringar ville sova längre. Vi satt oftast och åt frukost i förtältet när hon vaknade och kvittrande drog upp rullgardinen.Men i morse var det tyst, så tyst, bara vågorna som skvalpade. Lilla änglaskatt vad det rister i hjärtat. Kan du se oss? Är du nöjd över att vi åkte hit? Så många frågor utan svar! Vi har kortet med på Josefine som vi alltid har med oss. Hon sitter i hörn hyllan och tittar på oss, lilla hjärtat. Vad livet är tomt utan dig! Tack Lotta vännen och Ulla vännen, för goa hälsningar som ni vet vi behövde! Tack för ni hela tiden ser till att vi håller oss på banan!!
Vi har träffat några av de boende här, de har frågat (för de ser ju att vi inte har bussen)
de har undrat om vi bytt bil?. Ja det har vi , det är så hemskt för vår lill stumpa åkte till änglarna i Novemer, har vi svarat. De blir så förvånade och ledsna, vi ser att de har svårt att säga något, men inget behöver heller sägas, de förstår, och vi tycker det är skönt att nu är det sagt.
Fam Andersson kom nu på middagen, Marie lilla vännen, vi grät förstås, allt känns så tomt, även för henne. Vi fick en så underbar blomgrupp att ha här utanför tältet, så fin! Tack gulliga ni! Marie läser ju första året i Norrköping, till florist. Innan vi for hit i går var jag ner till väldens bästa Unni. När jag varit dit passade jag på att gå in till Ingela. Vet ni att det finns änglar även på jorden, Ingela är en!! Tack min vän för trevlig och givande pratstund, tack för jag blev inbjuden till ditt speciella rum, tack för de underbara topparna. Tack för du har förmågan att dela med dig av dina erfarenheter, trots jobbiga sådana. Det är konstigt, jag läste en bok en gång som hette "mötas genom sorgen" av Kaj Pollack (tror jag), det har vi gjort och det är jag glad för!
