torsdag 28 maj 2009

En bal på färna,en födelsedag, mycket kärlek!


Kom nyss hem från Magnus som idag fyller hela 24 år. Lilla Putte, älskar dig, är så rädd om dig. Läs nu boken "Vår Son". De bjöd på så gott fika, Maria hade bakat så mkt gott, ja Magnus hade nog hjälpt till också...med provsmakningen iaf!! Tycker det var nyss vi gick upp kl 06 och sjöng, iaf Josefine!

I går så var vi då till färna och såg alla fina bal ungdomar, en strålade mer än andra förstås, vår Maria. Så underbart fin. Jag fick dra mig undan förstås för jag blev så rörd, åh vad jag önskar att lilla stumpan varit med och sett. Jag tror och hoppas att Josefine hade en del med i spelet, för vädret gjorde en tvärvändning. Efter en dag med ständigt regnande, men så, när bilarna med festfolket började komma, då skingrades molnen och solen lyste under hela tiden det fotograferades. Först när vi åkte hem mötte vi regnet. Flera av Josefines gamla lekskolekamrater var där,( även söta vännen Robin. B).
Ungdomarna tindrade i balklänningar och kostymer. Ja det kändes så konstigt att se. Våra tankar gick förstås bara till Josefine.
De här ungdomarna tar snart sina stapplande steg ut i vuxenlivet, där de har hela sitt liv framför sig, vad gäller både sorg och glädje. Såklart kan vi inte annat än förbanna livet. Josefine fick aldrig bli vuxen, allt togs ifrån henne. Natten då Josefine dog var naturligtvis det hemskaste vi varit med om och det mest fruktansvärda som kan hända. Tankarna är fortfarande dimmiga vad vi egentligen tog oss till då. Men jag vet att jag sa hela tiden, detta är helt jävla sjukt, det kan inte hända, det kan inte vara så här! Jag vet att sköterskorna höll om oss och sa, ja det är verkligen helt jävla sjukt att någon ska behöva dö när man endast är 18 år och livet inte ens har börjat. Ja det är så det känns, så jävla sjukt........Ja jag kommer alltid in på Josefine vad jag än skriver om, och det får och ska vara så. Hon finns alltid med i varje tanke. Tanken var att under det första året skriva ner alla känslor. Nu har det snart gått 7 månader och fortfarande vet jag inte vad livet ska ta vägen med oss, eller vi med livet!!!!