Igår var en mkt lång dag på jobbet 8 till 21.30 men det gick bra, har ju så trevliga arbetskamrater och omsorgstagare, så det är kul att jobba. Gulliga syster bjöd Micke på grillat så han hade lite sällskap:)På lunchen tog jag och åkte till hembygdsgården i Fagersta. Marias klass, barn och fritid hade hand om barnens dag där. Är så imponerad att de fått till allt så jättebra, oj vad människor det var där, både barn och vuxna. Maria somnade nog gott efter den dagen, vilket jobb! Idag kändes det faktiskt skönt att vara ledig, måste försöka hinna ikapp mig själv lite någongång. Vi tog tag i husvagnen direkt i morse. Jag inne i vagnen och Micke tvättade utvändigt. Jag städade och grät om vart annat, men det får vara så, kan inte påverka det. Sedan planterade jag lite igen. Har haft lobelia stått så den höll på att stendö, men nu fick den lite nytt liv och vatten igen. Spolade av altanen också var ju helt gul av frömjöl. Josefines Kerstin och Larsa kom hit och fikade på em.De hade varit till graven med så fina gullvivor.När vi plockade ur husvagnen hittade vi en så fin teckning som stupan hade gjort. Det var två händer som det stod Kerstins på den ena och Josefine på den andra, de höll varandra i handen. Vi ramade in den och gav till Kerstin som blev så rörd förstås. Det var ju så, att Kerstin saknade hon jämt, och glädjen var stor när de kom till oss i Rättvik och hälsade på. Det var 3 vuxna som var mer speciella än andra för Josefine. Det var mormor, farmor och Kerstin. Josefine har haft förmånen att få ha Kerstin som sin resurs när det behövts. När Josefine egentligen inte behövde extra stöd så fixade Kerstin ändå så de fick ha vissa lektioner tillsammans. Dessa lektioner kom att betyda allt för Jozzan under alla år, från första klass tills nu när hon gick i gymnasiet. Skolan betydde så väldigt mkt för lill stumpan. För oss som föräldrar så har vi alltid känt oss så trygga av vetskapen att hon hade det så härligt i skolan. Gymnasiet som hon fick börja på ngt år tidigare, den tiden var nog den lyckligaste i Josefines liv. Där hade hon så fina klasskompisar och goa läraren Wanja. Assistenterna Britt-Marie, Uffe och Marja -Leena, sen förstås Kerstin vissa lektioner, det var liksom grädde på moset! Så positiva och härliga människor allihop. Jag saknar dem alla, fast vi talar då och då. Kerstin som sagt har vi ju väldigt nära kontakt med och det är vi så glada för, Josefines extra mormor, ovanför är det lite plock av bilder med Kerstin och Josefine. Den stora bilden är det sista kortet med Josefine och Kerstin. Det togs hemma vid Kerstin och Larsa i Juli förra året, tänk att 4 månader senare var lilla stumpan borta, lämnade ett tomrum efter sig som ingen i världen kan fylla.
