måndag 11 maj 2009


Jobbade 8 - 10.30 hem nu en sväng sedan arbete igen 16 - 21, känns lite segt att komma hem och sedan iväg igen. Vädret har ju helt glömt att det ska vara vår, det är kallt och trist. Jag jobbade em igår med slutade kl 22, har så svårt att komma till ro när jag arbetar sent. Jag var hemma klockan 22.30, så uppe i varv då, tror inte jag slog igen ögonen förren efter 01 i natt, segt, vaknar med huvudvärk. Jag har ju mina natti piller, men de har börjat förlora sin effekt, inget som biter på mina störningar:/ Är väldigt nervös också inför onsdagen där jag kommer få svar på hur och vad det blir med "lungfan". Hatar och åter hatar att behöva åka till ett lasarett, nu är det ju inte till Västerås jag ska, utan till thorax, Uppsala. Spelar ingen roll egentligen var jag är, det luktar sjukhus vilket lasarett man än är till. Jag är livrädd, har inte varit på ett sjukhus sedan ängla skatten gick bort. Gick bort, vilket jäkla ord, som om någon förvirrat sig, hm vad ska man säga i stället? åkte till ängla himlen, åkte? äh nu fick jag en massa tokiga funderingar igen. Hjärnan lever ett eget liv, ett konstigt egendomligt liv, som jag inte vill vara delaktig i, ibland. Jag är inte orolig över vad jag ska få för besked, men att vara på sjukhus suger, som Josefine sa:) Ja ja är som det är............den som lever får se! Älskar er alla mina nära och kära. Jag hoppas vårt liv någon gång igen ska bli lite gladare. Nu ska jag kolla lite schema sedan snart iväg igen.


Inget gör så ont som det gör att mista,
inget gör så ont som det gör att sakna.
Inget gör så ont som när en dotter eller son rycks bort.
Inget gör så ont som när ett liv blir alldelens för kort.
Ingenting gör så ont som att leva.