torsdag 7 maj 2009

Arbete ger ro i själen!


Herregud nu har det gått en vecka i Maj också, ska det fortsätta så här så är det snart jul igen. Hemska tanke. Jag gör inget annat än jobbar känns det som, för när jag väl är hemma blir ändå ingenting gjort, tappat intresset. Är över speedad, och ändå blir inget gjort, fattar ingenting. Var upp till min goa vän Ulla, gott fika som vanligt, surr som vanligt, tur att något är som vanligt! Börjar strax jobba igen! Ska ner till Josefine först, mammas lilla hjärta, herregud vad jag saknar dig, varje sekund, varje minut, varje andetag, alltid.
Gruvar mig redan för Rättvik, vill så gärna och ändå inte. Känns som då börjar en ny period i sörjandet, Rättvik, Josefines paradis på jorden. Vad jag saknar hennes glädje och förväntningar inför allt vi skulle göra. Hon älskade att packa och planera. Vad jag kommer att sakna hennes och mina tjejveckor i vagnen, när bara hon och jag var själva kvar och Micke åkte hem och jobbade.Vi spelade spel, gick på byn, tittade på filmer och framför allt våra skratt när vi skulle sova, herregud vilka gapflabb. Skrattade åt inget och allt, lilla ängla skatten, jag är så ensam utan dig, min flicka som jag längtat efter hela livet, nu får jag sörja dig resten utav mitt liv.............VARFÖR???