Ja nu har det varit lasarettbesök i dagarna två. Igår var vi med jobbet på föreläsing på lasarettet i västerås. Oj vad jag mådde dåligt av att känna att jag skulle dit. Jag har inte besökt lasarettet sedan den 4 November,det datumet kommer jag för all framtid att HATA! Hade verkligen ångest innan, tog medicin i förebyggande syfte, det var nog tur. Jag hade hjärtklappning och såg bara Josefine på Iva framför mig, kunde inte ens dricka kaffe där, mådde illa. Jag slappnade av allt eftersom, och när föreläsningen väl var slut så kände jag mig avslappnad, hm, tog nog medicinen lite för sent, men men det gick iaf och föreläsningen var ok. Idag var jag till akademiska för eget bruk. Träffade en väldigt bra läkare, en sådan som man direkt får kontakt med, det kändes bra. Det bestämdes att det blir operation där han ska gå in och blockera nervimpulser, så att lungan förhoppningsvis ska sluta krampa. Han kan ju inte garantera att det kommer att hjälpa, men vi måste försöka. Den som lever får se...Lung operationen och lung kollapserna jag har haft med dräneringen i bröstkorgen ett flertal gånger, har gjort så att nerverna i och runt bröstkorgen slitits av. Den vanliga jävla oturen i det här livet, allt som kan jävlas gör det, så ofta det hinns. Vi får se om han hinner blir operationen i Juni men mest troligt att det blir efter semestrarna. Inriktar mig på det, så om det blir tidigare är det en bonus! Micke var med mig och det kändes skönt,så glad att jag har honom, ställer alltid upp, och är mitt stöd i livet. Stannade vid Plantagen och köpte lite blommor att peta ner i stenpartiet, gjorde det utan större entusiasm! Ner till ängla skatten och berättade att jag varit till doktorn, lilla stumpan alltid så orolig över andras hälsa. Hon var så rädd varje gång jag åkte på mina lungprobelm, så rädd att jag skulle dö. Älskade lilla hjärtat om jag ändå fått välja så hade jag dött, om jag bara kunde fått byta med dig....Älskade vän som hade så mycket glädje i livet...Du älskade lilla ängla skatt, som var vår stora glädje i livet!!!
