Hade en trevlig f.m igår då Ulla var hit. Vi har ju inte setts på flera veckor, så vi hade lite att tala om;) Sedan började både jag och Micke jobba igår igen. Jag började med ett e.m pass. Jag måste säga att det var skönt att komma till jobbet, när jag blir ensam hemma så blir dagarna bara ett vaccum, kan inte ta mig för något, vill ingenting. Lilla gumman fyller ju snart år också 31 Aug. Det gör sitt till att jag är som jag är, tänker på det hela tiden. Tänker på hur vi planerade och bakade förra året samma tid, oj vad hon såg fram emot sin 18 årsdag. För att dagen efter direkt läggas in i Huddinge, men det gör inget, huvudsaken jag får vara hemma och ha festen först sa hon, positiv som alltid!
I morgon är det dags för vårt Huddingebesök också, jag gruvar mig så fruktansvärt för det, samtidigt som vi tror att det kan vara bra, att kanske få svar på ngn fråga, väva ihop livet på ngt vis. Om inte så för att träffas för ett avsked med Karin och Ulrika. Det känns konstigt att veta att nu kommer vi aldrig mer ha kontakt med specialist läkar teamet eller överhuvudtaget sjukvården och personerna runt Josefine. Det är väl det som vi har svårast med nu…tiden…så mkt fritid och vi kan inte ta oss för ngt, det kanske kommer, men just nu känns allt hopplöst!
