Nu är det höst!, hur det än är så är det faktiskt så! För nu är Kanada gässen här. Det är ett hösttecken, för de kommer bara i augusti till Siljan. Ett annat namn för dem är skithönor. Det var Josefine som döpte om dem, redan när hon var liten! Marie var här i helgen. Hon har inte varit här sedan i midsomras, hon finner ingen glädje här, så ensamt utan Josefine. Vi pratade mkt om hur sommaren varit, vi pratade om minnen. Hon tyckte sommaren varit hemskt. Vår fina Marie, vilken underbar vän du varit i alla år!.Vi tycker det känns så konstigt, nu har vi gjort en sommar utan lilla ängla skatten också. Ändå så finns bara känslan där hela tiden att hon snart kommer hem! Marie hade drömt en natt att hon och Josefine bakade och bakade, och jag hade varit så glad och sagt flera gånger till Marie, visst är det härligt, hon är ju inte död!!!Så jag tror att vi alla runt Josefine, har svårt att förstå det här, att hon faktiskt aldrig kommer tillbaka.
Frida har trivts här med oss, har gått lite ut och in, där vi har varit, där har hon också helst varit. Lite rädd när hundar runt omkring har skällt, då har hon legat i fönstret och darrat lite…..
Hundar ja, tänk om Josefine varit här, hennes Hero, Golden killen här på campingen som hon träffade flera ggr om dagen. Han har fått en “lillebror” som heter Rocky, så fin. Jag hörde Josefines jubel i mitt inre, oj vad hon hade älskat den lilla raringen.
Ja sammantaget har det varit en sommar av tomhet, saknad, och tårar, massor av tårar. Men också trevliga ögonblick här, med Magnus och Maria, och andra händelser. Det tog oss hela sommaren, men vi kan nog säga att vi gjorde rätt som åkte hit. Allt är så fridfullt här och vi hoppas Josefine är med oss, vi ser henne i allt det vackra, alla år vi fick här tillsammans, goda år,lyckliga år!! Denna sommar kom inte Kerstin och Larsa på besök som de brukar om somrarna. Men vi har pratat i telefon förstås. Det är nog lite för känsligt och laddat just nu att komma hit till Rättvik. Jag tror inte någon av oss skulle fått ut så mkt av det. Vi skulle bara ha gråtit och inte kunnat tala iaf. Vi får träffas när vi är på hemmaplan i stället. 
Vi har varit hem lite till och från, varit ner till Josefine. Är glad att svärmor (Inger) varit dit titt som tätt, och även kollat till därhemma, tack och puss älskar dig/er för du lugnar min själ!!!!!! Vi hade lite planer på att åka runt och se oss omkring lite ev Göteborg och kusten. Men nej det fanns ingen lust. Vi avslutar i stället denna vecka med ett par dagar i Örebro, den mysiga staden!
Pratade även nyss med goa vännen Lena, alla mina tankar till dig nu, hoppas du snart kan lämna MAS.....Så glad att höra din röst, krya nu på dig massor, massor, så vi snart kan ses.....
