Foto minnen!!

Satt och tittade i Josefines bilddagbok, nu när jag ser hennes kort som är tagna i slutet på förra sommaren ser jag…….glimten i hennes ögon har slocknat, jag ser det nu när jag ser bilderna, att vi inte såg det då. Hade vi kunnat göra något tidigare om vi märkt något? Jag svarar mig själv, nej, vi hade inte kunnat göra något, hennes sjukdom hade redan bestämt sig för att vinna. Hennes kropp hade inte kraft att vinna ännu en gång. Jag tror, eller jag vet, att det är en stark bidragande orsak att jag inte kan acceptera faktum att hon är borta. Hon brukade klara alla kamper, det fanns inte för mig att hon skulle dö. Min starka flicka som så många gånger chockat läkarna genom att slå tillbaka mot den jävla sjukdomen. Mitt i min/vår sorg kan jag känna att om hon ändå haft cancer ( förstå mig rätt) det är en hemsk hemskt sjukdom det med. Men det finns mediciner att prova och behandlingar, så då skulle det iaf kännas som att man provat allt och vetat att nu är allt testat, och idag blir ju faktiskt många botade från sin cancer sjukdom. Men den här förbannade sjukdomen finns det ingen botande, ingen lindrande behandling. Detta är en sjukdom som forskarna fortfarande försöker lösa och finna ngn behandling. Men i dagsläget kan ingen botas!! Det är en förrädisk sjudom. JAG HATAR DEN!!!! Sitter här och funderar, som alla vet att jag gör som oftast….för mycket för ofta!!! Tankarna är som sagt många. Vi fick ett brev från Huddinge sjukhus, de ville träffa oss. Våra duktiga läkare, professorer, forskare. Vi ska träffas för att diskutera runt Josefine och försöka få svar på några av de alla frågor vi har, för det har vi- Funderar som sagt alldelens för mkt. Men Huddinge folket tyckte det kunde kännas bra att liksom få ett riktigt avslut. Att få ses en sista gång, vi har ändå haft kontakt med dem i 18 år. Ja det blir fruktansvärt tungt att åka dit, men kanske är bra vad vet jag, den som lever får se. Ja som sagt tungt är det mesta och det märks på mina inlägg, men det är ju så måste få göra av med mina tankar någonstans….fortfarande är jag dålig på att prata…..Får väl ta en kurs i spanska eller ngt *fniss* oj vad kul jag var nu då!!! För övrigt är det sista semester veckan nästa vecka, och nu ska jag iaf säga ngt kul, jag kan det ibland faktiskt…..Vi har trivts i Rättvik, trodde aldrig jag skulle kunna skriva det men så är det, och det känns så skönt..