Vill inte säga något alls, har bara haft en jävla skitdag en sådandär då allt är åt helv... de flesta dagar är det och vissa ännu mera......hade personalmöte idag och var tvungen att gå undan en sväng, det bara kommer över en rätt som det är kabooooommm så har man hjärtat utanför kroppen, och paniken slår och sköljer över mig som en tsunamivåg.......jag kan sitta och prata om något och sedan kommer det något ord som bara påminner mig om något så då är det kört, hatar att sitta i folksamlingar, jag spänner mig som en fjäder och kan knappt andas.......ja nu säger jag inget mer. Inatt är det 4 månader sedan Josefine lämnade oss, 4 hemska jävla månader sedan vi satt där, jag, Micke ,syrran och hennes man för att kunna stödja oss, så fruktansvärt dessa sista timmar rullar dag och natt i mitt huvud....hör fortfarande ljudet över resplarmet som tjöt hela tiden , hör resperatorns väsande, men allra tydligast hör jag mig själv säga till Josefine krama mormor från mig, vi släpper dig nu ,vi älskar dig jämt och alltid, du är inte ensam vi är med dig.......sen hör vi läkarens röst ......nu hörs inte längre några hjärtljud.........................
