Leva, eller bara överleva????

Vet ni jag tror Josefine bråkar med oss, hon visar sitt missnöje över att vi alltid är ledsna genom att bara skicka snö hit ner, Josefine och mormor skällde alltid över snön, jag brukade skratta åt deras klagan, när Josefine vakande på mornarna och såg att det snöade sa hon alltid...jag undrar vad mormor tycker om det här? sen ringde hon mormor och de sa i stilla symfoni... jävla skitsnö,:) vi flyttar!!!!! Men jag har sagt det och jag säger det igen lilla hjärtat att du får vara hur sur du vill, jag tänker vara ledsen precis hur länge jag vill, pappa och Magnus med, och alla andra också...så det så, nog för du var envis, men det är jag med. Igår när vi var ner till dig kom farmor strax efter oss, hon skulle med tända ljus för dig, det gör hon ofta,men det vet du nog. Du är så fruktansvärt saknad lilla trollungen.....Idag blev jag ledig, tycker som sagt att ledighet är jobbigt, men inser att jag med behöver den. Idag lilla hjärtat var jag tvungen att stänga dörren till ditt rum, är så hemskt att se din tomma säng, och vill du veta en till sak? jag har inte ens kunnat ta ur dina lakarn ur sängen, vill behålla dem där, för när jag gråter i din kudde känns det som du är hos mig, det luktar Josefine, min älskade lilla änglaskatt....vill behålla allt som finns kvar här av dig.
Idag var Din älskade lärare(wanja) hit, vi träffades och fikade för att sedan åka till din grav, känns så konstigt att träffas när du inte finns fnittrandes bredvid oss. Wanja hade med alla dina böcker från skolan, alla kort hade hon bränt ner på cd, det gör så ont så ont. Vi pratade om dig och dina drömmar, imponerades över ditt guldhjärta, din omsorg om alla,din styrka och din inre trygghet. Sedan åkte vi ner till dig, Wanja hade köpt en ros (rosa förstås) som hon la vid din grav. Våra tårar blandades med den fallande snön.. När vi sedan kom hem ställde pappa undan kassarna från skolan, han är klok din pappa, han vet att jag fastnar i dina saker gråtandes till förtvivlan, nu är de undanställda för att kunna plockas fram en dag, om vi orkar, jag frågar mig om och om igen kommer det komma någon sådan dag? då jag känner att jag kommer orka leva igen???Känns inte så....nu. Älskar dig Magnus det vet du, men du vet också hur jag mår, men det är tack vare dig och Maria och pappa jag kämpar på. Vill orka leva för er skull, men jag saknar vår lilla ängla skatt dag som natt...alltid ....alltid