Tårar i skymundan!!!

Sitter här och funderar på vad man ska fundera om?????En skön sommar dag, livet för 20 år sedan eller bara lite allmänt tugg????Tror jag tar allmänt tugg, idag är en sådan dag då jag bara finns, knappt det. Varit till Dr idag, en mycket bra sådan, träffade honom precis efter att lilla änglaskatten lämnat oss, han skulle hjälpa oss med lite papper och mediciner då. Idag var jag till honom igen, fast i ett helt annat ärende förstås. Det kändes bra att träffa honom igen, jag behövde inte göra mig till, han förstog ändå hur jag mådde. Fast andra sidan så var det ju inte därför jag skulle träffa honom, inte för sorgens skull menar jag,svammel.., men blev glad att det var just han som hade tid idag. Det jag sökte för resulterade i att han hittade andra saker än det jag sökte för....som han måste utreda, hm, nya prover i morgon igen. Men är väl så när man man mått skit så länge, så har det lättare att få följdsjukdomar.......sen är det ju så, jag veeeeeeeeeeeeeeet skäll inte, jag väntar alltid för länge när det är något, jag vet inte varför, är ju inte rädd för läkare eller så, känner mig bara så jäkla obekväm när det handlar om mig.....nej nu släpper jag det och inväntar prover i morgon, vad ska man oroa sig för innan man har något att oroa sig över....nepp......jag är aldrig mer rädd för någonting det värsta har hänt.......den som lever får se......ivanlig ordning. Nej jag får lov att vara som jag är, när jag inte blev som jag skulle.......Josefine vår älskade ängla skatt hur ska jag bära mig åt med allt, och hur ska jag någonsin få ork igen?? Snälla lilla hjärtat kom till mig.....iallafall i drömmen......

Varför tar vackra drömmar slut???

Helgen har rullat på i full fart. Igår var vi och grattade min syster Anna-Carin hon bjöd på smörgåstårta och massa annat gott, så vi var fyllda ända upp till öronen, men man måste ju bara trycka i sig så mycket det bara går, det är ju så gott, mums, tack. Hade hittat en fint halsband till henne med två hjärtan som satt ihop "systershalsband"hjärtana symboliserar henne och mig, i våra hjärtan är vi alltid tillsammans!!

Idag har vi varit till Rättvik! När vi vaknade i morse så funderade vi vad vi skulle göra idag? vi har ju bara sådana dagar nu känns det som. Vi bestämde oss iallafall för att åka till Rättvik, för att på något vis känna in hur allt känns nu. Vi började med att åka till vår campingplats, där stog vi med snö upp till vaderna, tittade ut över siljan och grät. Där stog Josefines kaninbur, innergolvet till förtältet, allt var tomt och öde, men så fint. Tankarna rullade i huvudet, hur har hela livet kunna förändras så fruktansvärt sen förra hösten? Vi såg Josefine överallt, farandes i permon fullt upp att hälsa på alla, hon hade så mkt att göra där. Vi åkte in på"byn" och fikade på Fricks konditori, något som hör Rättvik till, så konstigt även där, allt smakade lika, det var mycket folk som vanligt, men allt känndes ändå ovanligt. Vi promenerade runt torget där, pratade om alla tokerier Josefine hade haft för sig, vad hon och Marie alltid gjorde. Skrattade även då jag tänkte på när Linn som ofta var med oss till rättvik, flickorna skulle ner på torget och då måste man ju gå över järnvägen, tjejerna skrattade så de höll på att kissa på sig när de berättade att de knappt hann över innan tåget kom för Linn hade fastnat med sin klacksko på järnvägen..plus att josefine satt i sin rullstol....Ja det är nog så, det är tur att man inte vet allt som förälder.

I övrigt så vet jag nog inte hur jag känner, det är ju ett ställningstagande vi måste ta. Det ska ju vara ett ställe för att kunna hämta kraft, och det är det jag inte känner mig säker på om ja kommer kunna. Men nu har vi iallfall varit dit och vi ska verkligen, verkligen ha en rejäl överläggning om det här nu, vända och vrida på allt, och se vad vi kommer fram till. En sak vet vi iallafall, vi älskar Rättvik, så mycket glädje vi haft där med Josefine och Magnus. En sak till när vi kom hem var vi ner till ängla skatten och berättade att vi varit till Rättvik, vet inte varför? men jag skulle vilja ha ett tecken.....En sak till ....sen var vi till syrran och åt upp all överbliven smörgåstårta......nästan.......

I morgon är en annan dag!!!

Varför ska man egentligen längta efter helg? Jag menar, gå hela veckan och tänka nu är det snart fredag, för att i nästa ögonblick upptäcka att nu är det söndag.....Sitter återigen och funderar om Rättvik, vi vet faktiskt inte om vi kommer ha någon ork, det känns som att ju närmare vi kommer till sista datum för beslut, så känns allt mer pressat. Jag vet, Josefine älskade att vara i Rättvik, vi med, men när allt känns så otroligt jobbigt här hemma, ska vi då orka ta steget att vara hela sommaren i rättvik? för att flytta saknaden dit. Det kommer ju kännas som att börja en ny process igen....åhhh om vi ändå visste Jag har även gått upp i tid på mitt jobb så jag kommer hur som att inte vara mkt extra ledig heller. Mitt liv känns som att det enda jag orkar är att jobba, när jag kommer hem finns ingen ork kvar till någonting, är ju inte rätt det heller....ja ja den som lever får se. Vi var till Magnus och Maria och fikade efter jobbet, Maria hade fått hem studentmössan, var så fin! Älsklings ungarna vad jag hoppas ert liv blir som ni vill, att ni fortsätter att vara lika rädd om varandra även i framtiden, och att ni aldrig slutar prata med varandra...om allt!! Nu är det fredagskväll och just nu om allt varit som det skulle hade vi kommit hem från dialysen, Josefine skulle ha gjort hemgjort pizza och vi skulle myst i soffan, för vet ni? då längtade jag också efter fredagar, då gjorde jag det...........................

När stolar står tomma!!Knackar ångesten på dörren!!

Grattis min älskade man!! Idag är det Mickes födelsedag, och familjens första födelsedag utan Josefine. Vår lilla ängla skatt vad du älskade familjen och när det var speciella tillställningar. Du ska ju vara här och hjälpa mig duka, baka , och fråga när kommer alla......Nu frågar jag mig hela jä...tiden när kommer du??????Svaret ekar i mitt huvud, aldrig aldrig kommer du tillbaka. Dagen var fin, och våra nära och kära var här. Pappa och svärmor och svärfar var här först, våra goa föräldrar. Är alltid trevigt att få träffas. Vi har ju det gemensamt allihopa, tankarna och saknaden över att två stolar för alltid står tomma nu, mamma och Josefines.
Magnus och Maria var såklart här. Matilda och min bror också. Matilda, mosters piggelina, alltid med tusen järn i elden. Jag kännde mig konstigt stressad ville ju så gärna hålla masken fast jag vet att det låter dumt, men ville verkligen att dagen skulle kännas bra för alla. Det gick bra ända till kvällen då min syster med familj kom, det är väl konstigt det här med syskon då kan man alltid vara sig själv, det räckte att vi tittade åt varandra och avlägsnade oss gråtandes och hulkande så vi fick vår tid tillsammans, sedan kunde vi umgås igen utan tårar. Vi är föralltid förenade och delar något mycket speciellt, hon och conny (systers man) fanns med vid vår och Josefines sida när hon lämnade den här världen. Min älskade lilla syster!!! Fick meddelande i morse också att Josefines Pellan somnat in, tänk så orolig Josefine var och undrade hur gammal Pellan kunde bli? hon blev alldelens precis 5 år, jag hoppas att vår lilla ängla skatt har fått Pellan till sig nu. Tack Linn ( en av Josefines bästisar den andra är Marie) för att Pellan fick fortsätta sitt liv hos dig när Josefine inte fanns längre, Pellan behövde få fortsätta att vara älskad och det blev hon verkligen hos dig. Tack!

1963-03-23......Ulf och Margareta...tills döden skiljer oss åt

Idag ska jag inte bli långrandig, bara lite kort....randig.....Har tittat mkt på gamla bilder som vi scannat och det tar verkligen så fruktansvärt hårt på oss, samtidigt som det är någon form av terapi så blir vi helt lamslagna av sorg över att vår ängla skatt inte finns kvar. Fattar inte att ett liv som rymt så mkt av alla känslor,händelser, bara kan vara borta......är så glad att vi alltid varit frikostiga med att ta fotografier, tänk vad vore vi utan alla de här minnerna fast de gör så fruktansvärt ont.

Men just idag vill jag säga till min Mamma och Pappa, jag älskar er. Idag är det deras dag, de gifte sig den 23 mars 1963, och skulle idag ha firat sin 46 åriga bröllops dag. Mamma min älskade, vad du saknas oss och så tomt pappas liv blivit utan dig vid hans sida. Jag älskar och saknar dig alltid, jag hoppas så av hela mitt hjärta att du och Josefine är tillsammans och har det bra, och att ni inte saknar oss lika fruktansvärt som vi saknar er.........

Oj vad det droppat från taken i helgen, nu vill jag att våren ska komma på riktigt. jag jobbar hela helgen, eller ja sedan i torsdags. Jag är ledig först på onsdag, men det är bra, trivs så med mitt jobb, är väl född till en Florence Nightingale. Fast det är klart jag tar ju inte hand om krigsoffer, och inte jobbar jag gratis heller, så ja nej, okey då kan jag inte kalla mig Florence!! Men ett bra jobb det har jag. Tycker om att jobba med människor, sen får jag ju en väldigt massa trevliga jobbarkompisar på köpet, som gör dagarna lättare. På mitt arbete pratar jag sällan om josefine, bara vid direkta frågor. Det känns så jobbigt att berätta och när jag är på jobbet vill jag släppa tankarna den stunden, annars skulle jag inte kunna göra ett bra jobb, om jag inte var fokuserad på det jag håller på med. Förresten är älsklingen sjuk, förkyld men han får klara sig själv, jag går till jobbet... Det jag känner är att min stress tröskel är fruktansvärt låg, blir så stressad får hjärtklappning och svettningar om det är mkt surr. Sedan är det så att jag är fortfarnade är skakis både i kroppen och i händerna, vet inte riktigt varför, skakar det gör jag iaf. Igår var vi upp till farmor och farfar blev dit bjudna på kalops, så gott, farmor har alltid gjort världens godaste kalops. Josefine sa jämt om hon varit där när de ätit kalops, nu du mamma blir du avundsjuk för vet du, idag åt de kalops.Det var lika med min mammas pannkakor de älskade barnen, och jag kunde aldrig gör lika goda...Känslan av tomhet finns vad vi än gör, som igår när vi åt, ingen som sitter bredvid och talar och talar hela tiden. Jag funderade ofta hur kan hon ha som mycket att prata om jämt? Men det konstiga var att det hade hon, vi sa alltid att hon talade på både in och utandning, lilla ängla skatten, hur livet kan bli. Jobbet med Josefines minnessida skrider långsamt, men huvudsaken att den är pågång. Det är ju så vissa dagar orkar vi inte skriva något, just det här som ska handla om hennes liv, är så kämpigt att få ihop,hela livet rullas tillbaka och jag känner bara att var det här allt, var har alla år tagit vägen? Vi funderar ständigt vad ska våra liv handla om nu.....allt står liksom stilla, jag frågar mig fortfarnde varje dag.....vad ska vi göra för att orka bära det här.....Den som lever får se........Var rädda om er, vi har varandra bara till låns!!

Josefines namnsdag, utan dig.!!!

Vår lilla ängla skatt har namnsdag idag, alla tillfällen tog Josefine vara på för att få ha lite festligt, det skulle gärna vara rulltårta med grädde som hon bjöd på. Jag vet inte riktigt vad som hänt mig, eller jo det vet jag väl. För mig har chockfasen varit lång, det har jag nu förstått. Jag har övergått till att känna en stor hopplöshet och maktlöshet över att jag faktiskt inte kan göra någonting, och det är nu jag börjar riktigt förstå, att min älskade troll unge faktiskt aldrig, aldrig kommer hem igen. Är en så otäck känsla så jag kan inte beskriva den. Magnus var hit och fick lasagne iaf, Maria gör sin praktik så hon jobbade (duktig) hon fick mat hemskickad (hoppas det smakar).Gullungar!! Vi har ju börjat med minnessidan till Josefine,det är jobbigt men vi vill ju gärna göra ngt för bara henne, vill att hennes minne aldrig ska försvinna. En del säger till oss, nu kommer våren och ljuset då ska ni se att det blir lite lättare...För mig finns inte ljuset, mitt ljus var en liten ängla skatt som vi skulle gjort vad som helst för att få behålla. De frågar om vi inte har någon hobby eller fritidsaktivitet vi kan ta upp? Nej ,det har vi inte , Josefine var vårt liv, hon tog och fick all vår tid, allt vi gjorde var för henne....det som inte Josefine kunde vara med på ,det gjorde vi inte. Så här står vi idag...Vad gör föräldrar som har friska tonåringar som klarar sig själva??? Vi måste inse att det är ett helt nytt liv för oss, ett liv som innebär att ta hand om varandra, vi som är kvar, hur f.n det ska gå till!!Hur ska vi få livet att gå vidare, vi har en underbar son, men han är vuxen och det ska ju inte bli han som får till uppgift att se till att vi kan leva. Vi måste hitta styrkan att finnas till hands för honom. Hur det än är, så har han alltid fått vara den stora killen, som klarat sig bra själv, men aldrig under alla år har han sagt att Josefine tar för mkt av mamma och pappa. Nej han har alltid funnits vid hennes sida. De var de två, gnabbandes som syskon ska,ha de hemligheter som syskon ska. Fast i ärlighetens namn var han nog snäll och lät alltid syrran få sista ordet:). Kalla mig bitter, kalla mig konstig,kalla mig trotsig, kalla mig elak, men jag tycker hela livet jävlas, trots att solen står högt på himlen, trots att himlen är blå, trots att det luktar kattpiss på trappan, trots vårrisets sprakande färger,trots att jag har så mkt kvar att älska......Känner jag bara en längtan som ingen kan hjälpa mig med............

www.Jozzan.com (under uppbyggnad)

Ljuset flödar in i rummet och visar minstadammkorn, änglatofflorna under sängen virvlar......men vad gör det, det bevisar ju att våren gör stormsteg ni vet sådär innan solen står högt, och visar alla gömda fläckar från vintern. Ska jobba em idag tack och lov, ja jag vet sjukt att vilja jobba när det är vackert ute, men just det känns bättre att jobba, all tid har sin saknad. Jag hör Josefine, mamma nu är det vår, för nu behöver jag inte vara rädd att fastna med permon när jag åker till farmor. Hon älskade när snön försvann och kunde susa fritt, helst upp till farmor där de kunde sitta i timmar på hennes altan och bara prata,och skratta, spela ngt spel, busa med farfar. Sedan älskade hon när våren kom och hennes kanin Pellan fick vara ute, fast bara dagtid på natten skulle hon alltid vara i sin innebur för ngt djur kunde ju komma och käka upp henne annars!! Vi håller på med en minnessida till Josefine och för er som vill titta så är det adress, http://www.jozzan.com/ jossan med z för det tyckte stumpan var så coolt!!! Det tar tid att få till en sida, så den är bara under uppbyggnad ,men iaf den blir nog fin. Hur skulle ngt som handlar om josefine kunna bli annat än fint, vår älskade lilla ängla skatt....

Vårhelg i Örebro!!!

Hemma igen efter en riktigt skön helg i Örebro, bodde på Elite hotel, kan verkligen rekommenderas, jättefint rum, och mitt i stan:) Vi var lediga på fredagen så vi drog i väg på fm, ner till vår ängla skatt först, kommer aldrig att vänja mig vid att åka utan josefine, känns som vi sviker henne när vi åker ifrån Norberg, knäppt ja jag vet, men just så upplever jag allt jag gör utan henne som orättvist, hon som älskade livet får inte vara med.....Nu hade jag vi ju henne med ändå inte fysiskt, men iaf ett kort på sängbordet.
Fredagkvällen gick vi på bio, vi såg, män som hatar kvinnor (stieg Larsson) oj vilken bra film, handlade som sagt om kvinnovåld, av en helt psyko man...förstås....Sov gott gjorde vi, så konstigt jag tycker det kändes bättre när jag visste att jag hade Josefines kort bredvid mig, sjuk???nej inte ett dugg....

Lördagen strosade vi bara planlöst på stan, fikade , käkade, fikade lite till.. Hade ingen handlingslust förstås, men roligt att bara titta på alla människor, var in i flera heminrednings butiker och kände faktiskt vårkänslor av alla färger som fanns. Visst är det konstigt att våra dagar är så gråa och tankarna svarta, och runt omkring bara fortsätter världen sin gilla gång, årstider, färger. Allt förändrar sig, men inte vi som befinner oss i det jävliga att inte längre få ha vår ängla skatt kvar. Jag tänkte där jag strosade att undrar om det lyser sorg om mig? Men vet ni, då får det väl göra det, säger som Josefine så ofta sa, orka, orka bry sig!!!!!

På em sammanstrålade vi på hotellet, för att plaska av oss lite innan middagen. Jag sitter i fotöljen och funderar då micke kastar en trave disktrasor i knät på mig och säger kolla vad jag köpt på clas olsson.....hm pucko.....jaha säger jag och tar de och ska kasta vidare packen och ser då att det ligger en present där, jag blir förstås tårögd när det visar sig att det är ju det han ville att jag skulle se, paketet, jag öppnar paketet och däri ligger ett så fint halssmycke med en ängel.......bara för att du ska veta att vår ängla skatt alltid är med.....ja ,jag behöver inte säga mer......ni förstår.........gråt och en sån glädje över att ha just Micke vid min sida, älskar honom, och han har det största hjärtat någon kan önska. Att sonen senare ringer och har vunnit en skaplig summa pengar på trav, ja det gjorde ju inte helgen mindre trevlig, han om någon är så värd den vinsten.

Eftersom den här bloggen lever sitt egna liv med bilder här och där....hamnar aldrig där jag vill, så är det ett litet potpurri av helgen, rosen med stenen är till Josefine, det enda jag handlade........varför, varför känns allt så meningslöst, jag menar då bara för mig själv, jag struntar i allt, jag som alltid älskat att baka, pysslat i hemmet, just nu har jag inget intresse för någonting......Men jag älskar alla mina nära och kära och är så rädd om dem, hur jag än verkar, så tvivla aldrig på min kärlek till er!!!...Jag hoppas att det ska komma en dag då jag känner att, jo men jag kommer kunna gå vidare och leva med sorgen, istället för att bara leva i sorgen........TA hand om varandra....livet går inte i repris....är väl i och för sig en jävla tur det....när jag tänker närmare på det.......kram

Blogg torka!!!

Sitter i tidig morgonstund, fåglarna kvittrar fast det är 7 grader kallt. De håller väl på att förvandlas till pingviner eller ngt, efter den här vintern. Skriver en rad nu (eller fler) jobbar senare till 21 och i morgon ska jag och älsklingen åka ut en sväng (längre sväng) blir i Örebro 2 nätter ska gå på ngn bio och bara vara. Vi brukar göra så ibland för att komma hemifrån, lättare att komma till ro en stund, ska bli skönt faktiskt. (Gjorde ofta såna små tripper med Josefine, hon älskade att bo på hotel och mysa.) Ungdomarna skulle egentligen med ,men de fick annat så vi skickar dem en annan helg, kan ju vara skönt att slippa oss också*fniss*. De är så goa är väl en himla tur att vi har dessa godingar, men ändå är jag rädd att vi lägger för mkt fokus på dem så de blir trötta på oss, som sagt vi har ju bara dem nu, men för det måste vi låta de ha lite egen luft under vingarna, men de förstår oss och kan säga åt oss om vi är dryga(hoppas jag!)

Denna blogg hade jag bestämt skulle bli lite soligare idag, som vanligt tänker jag på andra som läser att de blir ledsna*hm*var det jag skulle sluta med....det är ju min blogg.....för min egen skull, just ja, så var det, iaf ska det inte bli så tung idag, nu blir det ju blogg torka, har jag hört av coola personer att det heter*fniss.*Funderar fortfarande fram och tillbaka om Rättvik, men tror nog att vi provar iaf, blir det för jobbigt så har vi iaf provat, hinner tänka en månad till. Ha en bra dag alla mina vänner och till er jag inte känner, var rädda om varandra!!!!!

Leva, eller bara överleva????

Vet ni jag tror Josefine bråkar med oss, hon visar sitt missnöje över att vi alltid är ledsna genom att bara skicka snö hit ner, Josefine och mormor skällde alltid över snön, jag brukade skratta åt deras klagan, när Josefine vakande på mornarna och såg att det snöade sa hon alltid...jag undrar vad mormor tycker om det här? sen ringde hon mormor och de sa i stilla symfoni... jävla skitsnö,:) vi flyttar!!!!! Men jag har sagt det och jag säger det igen lilla hjärtat att du får vara hur sur du vill, jag tänker vara ledsen precis hur länge jag vill, pappa och Magnus med, och alla andra också...så det så, nog för du var envis, men det är jag med. Igår när vi var ner till dig kom farmor strax efter oss, hon skulle med tända ljus för dig, det gör hon ofta,men det vet du nog. Du är så fruktansvärt saknad lilla trollungen.....Idag blev jag ledig, tycker som sagt att ledighet är jobbigt, men inser att jag med behöver den. Idag lilla hjärtat var jag tvungen att stänga dörren till ditt rum, är så hemskt att se din tomma säng, och vill du veta en till sak? jag har inte ens kunnat ta ur dina lakarn ur sängen, vill behålla dem där, för när jag gråter i din kudde känns det som du är hos mig, det luktar Josefine, min älskade lilla änglaskatt....vill behålla allt som finns kvar här av dig.
Idag var Din älskade lärare(wanja) hit, vi träffades och fikade för att sedan åka till din grav, känns så konstigt att träffas när du inte finns fnittrandes bredvid oss. Wanja hade med alla dina böcker från skolan, alla kort hade hon bränt ner på cd, det gör så ont så ont. Vi pratade om dig och dina drömmar, imponerades över ditt guldhjärta, din omsorg om alla,din styrka och din inre trygghet. Sedan åkte vi ner till dig, Wanja hade köpt en ros (rosa förstås) som hon la vid din grav. Våra tårar blandades med den fallande snön.. När vi sedan kom hem ställde pappa undan kassarna från skolan, han är klok din pappa, han vet att jag fastnar i dina saker gråtandes till förtvivlan, nu är de undanställda för att kunna plockas fram en dag, om vi orkar, jag frågar mig om och om igen kommer det komma någon sådan dag? då jag känner att jag kommer orka leva igen???Känns inte så....nu. Älskar dig Magnus det vet du, men du vet också hur jag mår, men det är tack vare dig och Maria och pappa jag kämpar på. Vill orka leva för er skull, men jag saknar vår lilla ängla skatt dag som natt...alltid ....alltid

Du är vinden,solen,havet jag älskar dig alltid!!!

Min starka mamma
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla.

Men i ensamhet om natten har jag sett hennes tårar falla.
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå.

Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor och hennes smärta

Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta.
Hon bär ett leende, ett leende som hon tror hon döljer.

Men genom Himlens dörr ser jag tårarna som följer.
Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar.

Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har.
När jag vakar över min starka mamma…genom Himlens öppna dörr,

försöker jag förklara att änglar skyddar mig nuså som hon gjorde förr.
Vad hon än säger… hur hon än mår.

Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår.

Ja livet är precis så, älskade hjärtat mitt jag vet att det är så här du känner, att det är vi som är kvar på jorden som du tycker synd om! älskade lilla ängla skatt, jag saknar dig dag som natt..

En dag finns bara minnen kvar!!!!!!

Fredag igen, fattar inte nått, livet rullar bara på och det känns som vanligt att jag står bredvid och bara väntar...på vad? Ja inte vet jag. Har iaf haft trevliga dagar på jobbet, det har varit mkt tungt eftersom vi flyttat en verksamhet till andra lokaler, men så trevligt. Tycker så väldigt mycket om S som jag jobbade med, det har jag gjort från första gången vi sågs för ca 5 år sedan. Hon är en härlig människa och är så väldigt lik min älskade mamma (och även min egen mormor )i sättet. Min lilla mamma vad jag saknar dig!!!! Fast ändå glad att du slapp vara med och uppleva saknaden av Josefine, fast nog skulle jag av egoistiska skäl vilja ha dig här, men vi som är kvar får dela den hemska jäkla tomheten och hopplösheten över att man bara känner en stor maktlöshet, finns inget som kan lindra smärtan. Josefine stod Inger (farmor) så väldigt nära och de höll ihop i vått och torrt, de var ett team...alltid. Josefine kunde ringa farmor flera ggr om dagen och alltid hade de något nytt att skratta åt, varje samtal avslutade Josefine med puss och kram jag älskar dig.....alltid när vi sa godnatt sa hon även det till oss, sedan när morfar blev själv sa hon också det till honom, jag tycker så synd om morfar som inte har mormor och jag tycker synd om dig som inte har någon mamma längre sa Josefine till mig (aldrig att hon tyckte synd om sig själv fast hon saknade mormor så jätte mkt) som vanligt var det alla andra hon tänkte på. Jag vet lilla gumman att du ville vara kvar hos här, och jag vet att du i din himmel tycker jätte synd om oss alla här som gråter av längtan efter dig, men vet du vad...det får du stå ut med hjärtat, för du är så saknad och vi kommer alltid att sakna dig hos oss inget mer blir som förr...Josefine älskade alla, men allra mest älskade hon livet, varje dag levde hon som om den vore den sista, glad sprallig och alldelens, alldelens underbar. Blir ledsen över allas sorg, men jag kan inget göra för att trösta, jag vet inte själv hur jag ska bära mig åt. Älskar Micke och han och jag gör verkligen allt för att vi ska orka vidare, men varje dag frågar jag mig hur??? Magnus och Maria jag hoppas ni alltid kommer att finna glädje i livet, den här sorgen vill jag inte att någon människa ska gå igenom....ingen människa ska behöva uppleva något sådant, mista sitt barn..........herregud får ångest bara av att skriva det.....

Livet, dålig, sämre, sämst

Vill inte säga något alls, har bara haft en jävla skitdag en sådandär då allt är åt helv... de flesta dagar är det och vissa ännu mera......hade personalmöte idag och var tvungen att gå undan en sväng, det bara kommer över en rätt som det är kabooooommm så har man hjärtat utanför kroppen, och paniken slår och sköljer över mig som en tsunamivåg.......jag kan sitta och prata om något och sedan kommer det något ord som bara påminner mig om något så då är det kört, hatar att sitta i folksamlingar, jag spänner mig som en fjäder och kan knappt andas.......ja nu säger jag inget mer. Inatt är det 4 månader sedan Josefine lämnade oss, 4 hemska jävla månader sedan vi satt där, jag, Micke ,syrran och hennes man för att kunna stödja oss, så fruktansvärt dessa sista timmar rullar dag och natt i mitt huvud....hör fortfarande ljudet över resplarmet som tjöt hela tiden , hör resperatorns väsande, men allra tydligast hör jag mig själv säga till Josefine krama mormor från mig, vi släpper dig nu ,vi älskar dig jämt och alltid, du är inte ensam vi är med dig.......sen hör vi läkarens röst ......nu hörs inte längre några hjärtljud.........................

Mars månad har kommit!!!!

Magnus och Marias kök har blivit klart, så himla fint, roligt att hjälpa till när de är så tacksamma, vi har ju bara Magnus och Maria kvar att skämma bort numera, men andra sidan, av kärlek blir man inte bortskämd:) Älskar våra turturduvor vår glädje i livet!I går tog vi en tur till örebro, vi ville ut åka lite, fikade och åt lite god mat. Fattar inte att det är mars idag, livet är som ett töcken reagerar inte på dagar eller månader, allt bara flyter förbi på något sätt. Allt var iaf bra med lilla pappsen, inga nya metastaser så nu håller vi tummarna att det håller sig lugnt ett tag. Har naturligtvis varit till Josefine också, kan inte gå dit utan att gråta,

undrar om vi någonsin kommer kunna vara där utan bli förtvivlade. Vår lilla änglaskatt hur livet blivit utan dig. pratade med dr Carl-Johan (min läkare) som även jobbar på Iva, han sa att de fortfarande pratar om dig lilla gumman på iva och hur tragiskt allt blev fast det såg ljust ut efter första veckan där, de grät både läkarna och sköterskorna när de var in och tog avsked av dig lilla hjärtat, du var så fin den vackaste lilla ängel med hunden på bröstet och dina fina kläder. Får fortfarande panik när jag tänker på sen.......när vi åkte hem och lämnade dig där.......ensam.......det absolut värsta och svåraste vi upplevt att åka hem..........utan dig!!!!!!!!!!!!!!
Vår älskade lilla änglaskatt
dig saknar vi dag som natt,
du lilla trollungen vår,
som alltid hade nära till skratt,
du finns för evigt i våra hjärtan,
där du förblir vår allra finaste skatt./mamma