Vitt i luften!

Idag är en dag då jag helst skulle vilja ligga kvar under täcket. Snön vräker ner och våren känns mycket avlägsen. Men det är ju så, vi har bara Januari, och det är faktiskt vinter, så det gör detsamma hur mkt man längtar, faktum kvarstår det är vinter!! Tog iaf en liten promenad till Ulla, som piggade upp med gott fika. Sitter nu hemma igen. Sitter, är just ordet. Jag känner bara ett tomrum inom mig hela tiden, ett stort rum som jag inte alls vet vad jag ska fylla med:/ För mig har inget sår läkts. Det har inte ens blivit en skorpa över såret. För de som inte varit med om ngt svårt är det svårt att förstå hur allt fungerar. En del tycker säkert men nu har det ju gått ett helt år,nu måste hon väl känna sig lite bättre? Men ju mer man älskat en människa, desto större är sorgen. Vem kan man älska högre än sitt eget barn? Absolut ingen!!