Livet som går!

Så var vi där igen…Har man inte upplevt sorg är den svår att förstå…..Man uppskattar det man har! Men tyvärr väger sorgen tyngre..Så får det lov att vara, tills man kan leva med båda delarna. (Har min terapeut sagt;););) Så låt det bara vara så, det är ändå vi som ska leva med det… För övrigt så är det kallt som attan, men det är vinter så då ska det vara det också. Det är iaf vykorts likt att titta ut över Kung Bores vita landskap;)

På måndag fyller min blogg ett år. Jag kan inte fatta det, ett helt år. Kanske blir det ett avslut då av bloggen. Samtidigt som jag kan bli lite rädd att jag inte skriver ur mig händelser. Men vad ska hända? Allt har redan hänt. Fortfarande är jag samma Lena som inte talar mkt. Jo talar gör jag;) men helst inte om mig själv. Har dock kunnat prata med vissa, utanför mina nära! Ni vet själva vilka ni är;)

För övrigt har vi varit till S och det gick så bra. Väldigt jobbigt att se honom i den miljön. Men han var nöjd, och det är det som räknas. Åren går. Det känns som det var igår han fyllde 50. Jag satt nykär och lite nervös på hans sängkant bredvid Micke när de uppvaktade honom på morgonen. Jag hade köpt en sån liten fin kristallvas, minns det som igår:) De har ju varit/ är en stor del av hela mitt liv, alla år! Så mkt vi gått igenom tillsammans. Livet förändras och dessa saker kan vi ju inte påverka. Att människor får vara med ett helt liv ser jag numera som ett väldigt privilegium.