Uppsala akademiska, final!

Här går elektroden in vid undre delen av skulderbladet och fram mot revbensbågen. Under prov tiden lägger de bara själva elektroden i bröstkorgen, kopplad till en mätare/batteri, utanför kroppen. Hade det fungerat så hade de vid en senare operation, lagt sladden in under skinnet och elektroden kopplat till ett batteri som läggs i ett snitt i nedre delen av buken.

De fixade och trixade innan det ens blev ngn liten kontakt. Blev en snabb liten kontakt, men resulterade bara i en kramp. När de ökade styrkan så högt de kunde, då skulle jag egentligen (om nerv fan fungerat)inte kunnat ligga still. Jag kände inte ngt alls!!! Jaha vad nu då? Ja, nerverna vid lungan (där dränet suttit, vid mina lungkolappser och operation, är för skadade.) Nu finns bara ärrvävnad och nerver, som inte kan sända eller ens ta emot riktiga signaler. Skit.Tyvärr jag är så ledsen men du få leva med det här, sa dr.Trodde jag var förberedd!! Ändå får man benen undanslagna, och inser, att jag inte alls hade låtit bli att hoppas! Säger som Josefine, ORKA,….med det här livet!! (Tack till er som bryr er) Trots min sorgliga person:/ Som jag egentligen inte är. I dåtiden före "lungfan" och allt annat runt mig/oss, var jag stark som ett urberg. Kanske blir jag det ngn gång igen...Den som lever får se!!!