Kvällstankar.

Ja då var sommarsemestern ansökningen inlämnad då. Fattar inte att det redan är April.

Sitter och funderar som så ofta, på just ingenting och allt! Vad vill jag med resten av mitt liv? Resten av mitt liv? Låter hemskt. ingen vet väl vad som egentligen är resten av sitt liv, kan vara en dag eller 50 år. Vill jag göra det jag gör, eller skulle jag kanske ta tag i mina drömmars utbildning, den drömmen jag hade när jag var 25. Som sedan blev lagt på is. Livet kom emellan. Men andra sidan har jag levt med sjukvård i 18 år. Jag har sett det för mkt, skulle jag orka jobba med det? Sjukhusvård! Nej, jag tror inte det, så det tar jag nog och skiter i!

Förresten så vet man ju egentligen ingenting, varken om tiden eller livet. Sorgen syns så tydligt i dina ögon, sa en tandsköterska till mig förut.

Ja det är nog så det är, ögonen, själens spegel. Jag har så mkt att vara glad och lycklig över också, men kanske är det så att just sorgen sätter ärr i ögonen, i sådana fall har jag mkt ärrbildningar där. Men visst är det konstigt, vi lever en så kort tid, jämfört med hur länge vi är döda. Helsnurriga tankar. Men så kan man ju också se det, ja det är väl dessa alla spår i hjärnan. Ibland behöver man dubbdäck för att ta sig fram i virrhjärnan med sidospår överallt. Ärr i ögonen och spår i hjärnan, ja livet delar med sig!