Vilken helt jäkla sjukt dryg vecka det varit, allt rullar bara på och jag står bara still med panik i halsen vet inte hur jag ska orka ta ett andetag till..Fy fan säger jag..........Veckan har varit hektiskt och det har jag tyckt varit bra när allt bara snurrar på och jag inte hinner fundera så mkt, men nu idag var jag så uppe i varv och allt bara snurrade, vill ut och ställa mig och skrika, det gjorde jag fast i kudden på Josefines rum........Tack Lotta för att du ringde så jag kom upp på benen igen...Vänner vad gjorde man utan dem??I går så kom Månsen till Josefine han hade det jobbigt så direkt jag kom hem från jobbet fick jag tag i veterinären (karin) hon var så go, kom direkt sa hon, jag bäddade in månsen i bilen han jamade inte ens, så trött, han pep inte heller när han fick sin spruta låg bara i mitt knä och blev tyngre och tyngre somnade så skönt. Måns kom till oss som 12 veckors kattunge just ifrån Karin, det kändes liksom fint att hon som första matte till Måns även fick hjälpa honom komma till ro, cirkeln slöts på något vis. Det kändes konstigt att så var han borta vår 15 åriga Måns som aldrig varit sjuk.....Nu är han med Josefine och jag säger det som jag alltid avskytt när människor säger...han var bara en katt!!!!!! Tänk hur allt får så annorlunda proportioner när man varit med om det värsta som kan hända nämligen mista sitt barn, inget inget kan någonsin bli värre och allt annat känns plötsligt så litet.
