Tänk att hela världen kan splittras för en männsika på 2 år, min värld har 2 sidor, en före och en efter. På två har har jag mistat de jag älskat så mamma nov 07 Josefine nov 08, bilden är från nov 06 då vi tre var till teneriffa, svårt att tänka sig vad livet gjort mot oss som är kvar på bara 2 år Så nu befinner jag mig i tiden efter!!
Ja igår var det första hela personalträffen och jag hade oroat mig för att möta , jag kan inte ta på¨varför jag varit orolig, bara jobbigt sådär att alla vet vad som hänt och hur de ska hantera situationen mot mig. Jag är så att jag vill helst inte att de ska ha funderingar som jag inte orkar svara på.
Hur som så gick det mötet helt utan jobbiga situationer för mig,(och dem) jag tror att de kunde läsa av mig och förstå mig utan ord, jag tackade för de vackra blommorna och sa att ni vet nog hur jag mår utan att jag behöver berätta..Jag skickade runt ett kort på min ängla skatt, ett kort som var taget bara 3 veckor innan hon lämnade oss, hon såg så pigg och fin ut och eftersom fler i gruppen inte ens hade sett henne ville jag visa ett kort så de fick veta vilken de samlat ihop till blommor och gåvor för, det kändes bra att få göra det sen sa jag nu kan vi gå vidare med mötet......En milstolpe var gjort kändes det som!!Sen är det ju det här med blogg hm hm läkaren och sköterskorna på iva skrev blogg varje dag om Josefine hur det gick framåt och bakåt, de och vi fick skriva ner tankar och kort tog de på Josefine i respen(respirator). Vi skriver det här så ni kan visa henne när hon är bra igen och undrar var de här veckorna tagit vägen, eftersom hon ligger nedsövd i respen....Det var när de occh vi trodde att hon skulle fixa det här som allt annat.
Det är bra sa de att blogga, för att kunna gå tillbaka och se att all har varit värre när man känner sig som mest ledsen. Så jag gör väl ett försök nu i stället, ett försök, jag kan inte lova att jag orkar men Josefine skulle bli så glad om hon visste att jag hade en blogg,"du är cool skulle hon sagt". ja det verkar ju så idag att man tydligen kan bli känd för sitt bloggande, nu tillhör jag ju inte kategorin som skulle kunna bli inbjuden till heta kändisställen pga min blogg *fniss*. Det är för mitt eget läkande jag skriver, och alla läser på egen risk för att drabbas av depp eftersom hela mitt liv är en enda depp just nu. Ja det låter krasst men ingen som inte har varit i den här situationen kan ens föreställa sig hur det känns. Ta hand om varandra nu......!!!!
Ja igår var det första hela personalträffen och jag hade oroat mig för att möta , jag kan inte ta på¨varför jag varit orolig, bara jobbigt sådär att alla vet vad som hänt och hur de ska hantera situationen mot mig. Jag är så att jag vill helst inte att de ska ha funderingar som jag inte orkar svara på.
Hur som så gick det mötet helt utan jobbiga situationer för mig,(och dem) jag tror att de kunde läsa av mig och förstå mig utan ord, jag tackade för de vackra blommorna och sa att ni vet nog hur jag mår utan att jag behöver berätta..Jag skickade runt ett kort på min ängla skatt, ett kort som var taget bara 3 veckor innan hon lämnade oss, hon såg så pigg och fin ut och eftersom fler i gruppen inte ens hade sett henne ville jag visa ett kort så de fick veta vilken de samlat ihop till blommor och gåvor för, det kändes bra att få göra det sen sa jag nu kan vi gå vidare med mötet......En milstolpe var gjort kändes det som!!Sen är det ju det här med blogg hm hm läkaren och sköterskorna på iva skrev blogg varje dag om Josefine hur det gick framåt och bakåt, de och vi fick skriva ner tankar och kort tog de på Josefine i respen(respirator). Vi skriver det här så ni kan visa henne när hon är bra igen och undrar var de här veckorna tagit vägen, eftersom hon ligger nedsövd i respen....Det var när de occh vi trodde att hon skulle fixa det här som allt annat.
Det är bra sa de att blogga, för att kunna gå tillbaka och se att all har varit värre när man känner sig som mest ledsen. Så jag gör väl ett försök nu i stället, ett försök, jag kan inte lova att jag orkar men Josefine skulle bli så glad om hon visste att jag hade en blogg,"du är cool skulle hon sagt". ja det verkar ju så idag att man tydligen kan bli känd för sitt bloggande, nu tillhör jag ju inte kategorin som skulle kunna bli inbjuden till heta kändisställen pga min blogg *fniss*. Det är för mitt eget läkande jag skriver, och alla läser på egen risk för att drabbas av depp eftersom hela mitt liv är en enda depp just nu. Ja det låter krasst men ingen som inte har varit i den här situationen kan ens föreställa sig hur det känns. Ta hand om varandra nu......!!!!
