söndag 18 januari 2009

Vem har rätt att säga hur jag ska sörja??














Ja jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, känns som jag bara nöter och nöter, man kan fråga sig hur det ska kunna vara så bra att skriva??.men men psyket lever ju ett eget liv. Blev iaf väldigt irriterad när jag läste expressens nätbilaga igår för det har ju varit så mkt med den här manifestationen mot våld, (för tjejen som blev mördad för 3 år sedan) men iaf så så sa den här tjejens mamma att om den sörjande inte pratar så dra orden ur dem.....ursäkta mig men när blev det så självklart att någon kan veta vad och hur alla sörjande vill bearbeta sin sorg???Jag pratar när jag känner för det och mina vänner låter mig göra det för de vet hur jag känner. Jag vill för det mesta inte prata med folk jag möter på ica....ytliga kontakter behöver inte veta hur jag mår ....de förnuftiga vet det ändå. Blir så sur på männsikor som tror att de har något jäv.. patent på att veta hur sorg ska bemötas*grr*. Sen kan man ju tycka vad man vill att gå ut i media med sin sorg...det får stå för en var, alla har väl sitt sätt. Hade middag här igår och som vanligt fick jag gå undan för saknaden blir så stark när vi gör något speciellt, Josefine älskade allt som hade med lite fest att göra, duka lite fint och klä sig lite tjusigt och ha folk hemma det gillade hon skarpt. Jag har så svårt att kunna skratta, jag har svårt att slappna av, jag har svårt att leva, för hela tiden fattas josefine, gråter när jag vaknar,gråter när jag lägger mig och däremellan gråter jag till och från hela tiden. Jag älskar min Micke och jag älskar Magnus, det är inte frågan om det, det är bara så att jag saknar så hemskt.