Tänk att ibland måste man liksom stanna upp och summera i livet, när det känns som mörkast och man känner att nej jag orkar inte med mer nu, då finns plötsligt rösten där som säger, men du var inte bara Josefines mamma, du är min mamma, jag behöver dig också! Pling...jag tänker till, ja mitt liv som mamma finns ju kvar, men hon som behövde mig mest är borta!!Nej vi behövde varandra, mor och dotter alltid något speciellt fniss skratt och pinsamheter, som bara hon och jag förstod. Liksom jag och min mamma förstod varandra, vi planerade att när vi blev gamla skulle vi sitta i spanien gråhåriga och dricka vin på ngn uteservering och garva som bara vi kunde....mor och dotter...det där speciella bandet.
Men nu är det så här jag har världens underbaraste man , vår otroliga mest omtänksamma (mest tankspridda) son som är vår stolthet också ,som i sin tur har den goaste flickvän man kan önska , så antingen lägger jag mig ner och dör av sorg , vilket jag kan säga jag har övervägt att göra när ångesten slagit till som värst, eller så överlever jag och inväntar Josefines röst när hon tar i och säger....SKÄRP DIG NU MAMMA!!!!Jag ska försöka min lilla ängla skatt att se till att inte glömma mina nära och kära men just nu är det så att sorgen är större än lyckan....just nu...........
