Många morgon tankar.

Lediga ett par dagar här nu då. Är mkt som skulle behövas fixas men har liksom inte alls ngn fart i kroppen, går på tomgång. Jag låter det vara så, släpper mina krav som ibland bara är för mkt, helt mitt eget fel!

Värmen som kommit är iaf härlig. Att ta kaffekoppen och sätta sig på trappen och lyssna på fåglarna och känna lukten av sommar det är terapi. Fick ett brev igår från Huddinge Sjukhus. Underbara människor som fortfarande tänker på oss, där är vi verkligen inte bara en i mängden, utan omsorgen finns där hela tiden. Det gör oss glada, vill ju att Josefines minne alltid ska leva vidare. Det gör det, för nu skulle de skicka prover från hennes biopsi till München, ang nya upptäckter i hennes sjukdomsbild. Det forskars mkt i hela världen om dessa sjukdomar som slår så olika.

Men visst är det konstigt, när Josefine gick bort var det 3 olika läkare med oss, och alla sa att vi skulle ha en återträff när vi tagit igen oss om några månader….Ingen hörde någonsin av sig igen och ens funderade hur vi hade det…Är inte det helt sjukt? Josefines bas hade ändå varit Barnkliniken i Västerås under 18 år….När något händer verkar faktiskt även läkarna stå handfallna, jag menar de tycker det säkert är jobbigt, men vi då????Ingen hade ens kontaktat Huddinge och berättat…det gjorde vi själva efter någon månad och de blev mkt ledsna och vi fick i stället komma dit och prata. Men fortfarande ett och halvt år efter har vi inte hört ett ljud…Världen är konstig ibland.

Idag ska jag iaf ner till Lena och surra lite, alltid lika trevligt!