I morgon kommer en ny, tack. Idag har lilla gumman varit borta i 1 1/2 år, kan inte fatta, vill inte fatta. Hennes ärliga blå ögon följer oss i allt vi gör.
Jag vill vara glad, jag vill kunna le, jag försöker göra det för det mesta. Jag vet att lilla gumman vill det! Men vissa dagar bara kan jag inte hur jag än försöker.
Just sådana dagar känns det som om alla i hela världen är så förbannat lyckliga…Lyckliga i sin ovetskap om livets baksida. Baksidan som jag hela tiden försöker få en framsida och rätsida på. Invecklat? Ja jag är invecklad, hela jag, som människa, men rätt ok ändå, vissa dagar, och stunder, tycker en del,*fniss*.
Känner mig också tröttare i hela kroppen när “lungfan” kör sitt race, fattar inte att de bara inte kan ta bort den:(
Glädjen idag var när vi var till svärmor, hon var så pigg, hemgång troligtvis i slutet av veckan. Det gör mig glad, så jätteglad! Sjukdoms helvetet ska få känna på glöd:)
I morgon är en annan dag!!!!
