Min/vår älskade lilla ängla skatt. För 2 år sedan kämpade du för ditt liv på IVA. Ett kämpande som den djävla sjukdomen vann. I 2 veckor från detta datum kämpade du....för allt vad du kunde.....Varför??....Snart har du varit borta i 2 år, jag fattar det inte, jag/vi saknar dig så och kommer aldrig någonsin förstå och acceptera detta....Jag/vi älskar dig så mycket lilla stumpan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hejsan
SvaraRaderaBlir rörd när jag läser i bloggen. Måste vara fruktansvärt att missta ett barn. Min mormor berättade att hon misste sin son, bara 8 månader gammal, men att utav alla dödsfall av syskon, föräldrar och vänner så var det värsta att missta ett barn....det kom hon aldrig över.
Min tanke är hos er, ni känner mig inte men jag ville ge er en tanke och visa att det finns någon mer här ute i landet som bryr sig och och känner.