Josefine skulle blivit 19 år idag....varför?????

Hur kan det vara så grymt att någon inte ens ska få uppleva sin 19 årsdag. Livet är så fruktansvärt orättvist. Idag är en hemsk, om ännu mer ångestladdad dag. Vår älskade, älskade ängla skatt, det gör oss så ont att du inte finns med oss. Idag skulle du fyllt 19 år. Tänker tillbaka på alla våra år tillsammans, all glädje, alla svårigheter, som vi alltid fixade tillsammans. Nu får vi försöka fixa resten av vårt liv ensamma, utan dina glada kommentarer, alltid med glimten i ögat. Jag vet inte var vi ska få orken ifrån längre. Du såg alltid något positivt i allt, och i alla människor. Idag kan vi inte annat än tänka på förra årets födelsedag då du fyllde 18. I veckor hade du planerat din dag in i den minsta detalj. Vad vi skulle baka, hur du skulle duka, vilka servetter vi skulle ha. När det var fest ja då var det fest, det gick inte med något halvdant, allt skulle vara prefekt. Vi hade så roligt under vår planering, i allt vi gjorde med dig, för dig. Vi saknar dig så.

Din gravplats verkligen svämmade över av blommor idag, änglar och annat. Lilla gumman så älskad du var…..är. I dag har vi tagit hand om varandra så gott det gått. Ulla kom på fm. för att fika och skingra mina tankar en stund. Hennes Helena börjar i Linköping idag. Lycka till gumman, och kom ihåg att hit kan du alltid komma, välkommen jämt.

Magnus och Maria

har varit här och ätit. Pappa har också varit här. De har delat våra tankar, och de har hälsat på Karlsson förstås. Goa syster Anna-Carin var med hit nyss och vi fick gråta tillsammans, tack för du finns med oss alltid! Säger även lycka till Matilda gumman som börjar sin foto praktik i Sthlm idag, fick gulligt sms tidigt i morse från henne, puss gumman, älskar dig! Tack till er alla som skickat sms och mail, glad att ha er alla, era tankar värmer ska ni veta! Vi har tittat på alla de här korten från Josefines18 årsdag, hon var så pigg, så glad fast hon skulle läggas in i Huddinge dagen efter sin stora dag. Men som vanligt sa hon, måste man så måste man, vår kloka modiga tjej. Födelsedagen firades dagen lång,en jämn ström av gäster kom till dig hela dagen.

Det kom blomsterbud med blommor till dig också. Det kom en underbar korg från goa vännen Olivia. W. Du blev så lycklig och ringde direkt hem till henne och tackade. Du hade redan bestämt att hon skulle bli hembjuden när du kommit hem från Huddinge. Nu blev det aldrig så, du orkade inte, from september var du inte hemma många dagar emellan lasarettsbesöken. Men modet, nej det tappade du aldrig. Vi hade skickat in och berättat om din stundande 18 årsdag i Fagersta Postens, det ska vi fira. Du var så stolt över att bli “Vuxen”.

Så här stod det i F.P Josefine Pettersson fyller 18 år på söndag 31/8. Josefine går på gymnasiet, på Olsboskolan med inriktning estet och hemkunskap. Josefine gillar sin skola väldigt mycket, den är helt klart bäst tycker hon. På sin fritid sitter hon mkt vid datorn och chattar med kompisar på msn. Josefine gillar att vara med vänner, bada och bowla. Hon kollar även på film då och då. Josefines framtidsplan är att arbeta på ngt kontor, sedan skulle hon väldigt gärna vilja ha en egen hund. Hon beskrives som glad, omtänksam och positiv. Det gäller att gilla läget, avslutar Josefine med!

Vi fick låna en ängel som spred sitt ljus i vårt liv!!!!!!

Karlsson i Kallmora.

  

Vi hälsar Karlsson välkommen till Kallmora.

Resan ifrån Hallstahammar gick bra, han somnade i sin kattbur. Väl hemma här så åt han nästan direkt, men går såklart och piper lite efter sin mamma. Frida river ifrån med ett fräs då och då, men är samtidigt intresserad men kollar helst på avstånd. Syster m familj och pappsen var nyss här och besiktade kissen, han gick igenom u.a.

Något jag vill dela med mig!

Ja nu så är det ihop plockat i Rättvik. Det känns skönt att lämna Rättvik med känslan att det blev iaf så bra som det gick. I slutet av sommaren längtade ju vi hit också, det är ett gott tecken. Men nu är säsongen över, vi har nu också klarat av en sommar utan vår älskade lillgumma. Vissa säger, vi skulle aldrig ha orkat med er sorg, vi skulle inte ha fixat det! Nej men vad har vi för val, svarar jag, ingen fixar detta åt oss, vi kommer aldrig acceptera att livet blev så här. Att inte orka, det gör inte vi heller, men vi har ett val, lägga sig och dö eller kämpa på. Det är inte frågan om vilka som orkar eller inte, om man är stark eller svag, det har ingen betydelse. När något sådant här händer står vi alla inför samma fruktansvärda verklighet. Du måste ha upplevt svår sorg för att förstå, ingen annan kan det, hur väl de än vill. Jag har en annan sak jag bara måste få skriva av mig. Efter mitt förra inlägg som hette “Med hjälp av drömmen.   På em. kom ett mail till mig från en av Josefines kortids/fritids personal. Det mailet började, wow  gissa min känsla när du drömt den där drömmen! M på kortids skrev och berättade om sin och Josefines diskussion på kortids, de satt och pratade om katter. M sa till Josefine att hon hade en katt som hette Herr Karlsson. Josefine tyckte om det namnet och skrattade hon sa att hon med skulle vilja ha en katt med det namnet, men då sa hon att hon ville att den bara skulle heta Karlsson….Jag grät när jag fick M’s mail, det var en konstig känsla. Men det gjorde mig så glad samtidigt. Karlsson ja, det  namnet kan sätta känslor i brand. Det kan jag säga att detta gjorde. Det kan bara betyda att vår nya lilla misse vi ska hämta i morgon är sänd någonstans ifrån, det var bara meningen att vi skulle bli med katt. Jag tror det var ngn annan som styrde oss, inte vilken annan som helst, det var Josefine. Det är ngt speciellt med den här ungen sa gammelmormor Margit om Josefine när hon var liten, hon har ngt som inte vi andra har, hon har ngt mer, en uppgift. Det tror jag med. Hon var för god för denna värld. Men det gör vår saknad inte mindre, älskade lilla gullfia vad vi saknar dig. 

Med hjälp av drömmen!

I natt jag drömde något som jag aldrig drömt om förut…Nej just det, en dröm som jag tänker på nu hela tiden. Varsel brukar de ju kallas när människor drömmer om ngt som ska hända. Men vad ska det här kallas det som jag drömt? hjärnspöken eller närvaro? Det var ingen lång invecklad dröm utan bara en kort händelse. Det konstiga är att egentligen är det ju ingenting att drömma om det är liksom ingen speciell händelse. Surr, surr är tagen än av den iaf. Ja men nu ska jag berätta. Vi ska ju hämta en liten misse på söndag. Nu har det varit så att vi hela tiden letat efter namn till den. Vi ville ha ngt som förknippar namnet med Josefine. Vi tänkte Dag-Otto, hon älskar teater med honom. Men nej det kändes inte rätt. Vi har funderat på Scary, ett ord Josefine ofta använde, men nej inte det heller. Sen kom namnet Pytte det tyckte vi passade perfekt. Josefine älskade allt som var gulligt och sött. Hon älskade Anki och Pytte som gick på tv, det är barnsligt tyckte hon, men väldigt gulligt, hon gillade den lilla ankan där som hette pytte. Perfekt namn det bestämde vi i början på veckan, jättegulligt namn.

Nu äntligen ska jag komma till drömmen! Jag gick i en trappa vet inte var det var för jag var ensam i en lång trappa. Helt plötsligt kommer Josefine springande bakom mig. Ja just springande också, har aldrig drömt att hon kan gå eller springa.. Hon springer upp bakom mig och säger mamma ni kan inte döpa katten till Pytte, jag vill att den ska heta Karlsson!!!!! Skrattande sprang hon vidare efter att ha pussat mig…..Fatta att jag kunde inte somna om efter den drömmen, för jag vaknade direkt och kände på kinden…….Ja så nu är det glas klart vad katten ska heta, Karlsson förstås, vad kan vara mer riktigt. Hon fullkomligt älskade Kerstin på skolan, vad hette hon i efternamn…..KARLSSON förstås…..

I går kväll ringde vännen Lena så glad jag blev, låter piggare varje gång vi talar, vet att du kämpar och önskar det skulle gå fortare, men en dag i taget, ett kliv åt gången. Tänker på dig varje dag, det vet du.....Kram

Svininfluensa? Nej kattfeber!

Dagarna rullar som de vore jagade. Jag kan bara inte låta bli över att reflextera att idag är det bara 4 månader kvar till juldagen…..Fy nej inte tänka på det nu, fasar,bort , bort. Nu ska jag tänka på något trevligt. Det trevligaste som hänt, sedan det värsta hände. Vi hade inte tänkt skaffa en liten misse än eftersom Frida verkar njuta över att vara själv. MEN vi måste bara få till lite liv i huset, något som vi kan skratta åt, vad passar då bättre än en liten misse. Den här lilla kissen kommer från Hallstahammar. Jag älskar ju katter och mina absolut drömkatter är Maincoon och Ragdoll. Vi har inte lust att köpa en renrasig eftersom vi bara ska ha till sällskap. Men då hittade jag denna blandning, 50% Maincoon och 50% Ragdoll, mina älklingskatter blandade, kan inte bli bättre, hälften av varje:) Säljaren ägde föräldrarna så vi fick även se dem, åh så fina. Den lilla kissen vi ska ha var det sötaste jag sett. Blå Tabby med vitt insprängt och ett så litet sött ansikte och såklart lurvig;) Hittar hem till oss på söndag Josefines födelsedag är sedan på måndagen, så det är bra att kissen kommer på söndag, så det blir ngt att fokusera och skingra tankarna den dagen jobbiga dagen.:(

Åh älskade Josefine vad du skulle ha varit glad, du den största djurälskaren av alla. Varför kan jag bara inte glädjas, utan att tänka och känna att det är orättvist att vi får fortsätta ta del av livet, när inte Josefine fick. Jag vet att hon önskar inget hellre än att vi ska må bra och fortsätta våra liv, jag vet det, men kan ändå inte låta bli att tänka!

Till en vän!

Har jobbat sent idag, men måste göra ett inlägg. Idag skriver jag bara för dig min vän L.... Blev så himla glad att prata med dig idag. Höra att du börjar låta som vanligt, det tar tid vännen att hämta tillbaka dina krafter, men det är du och då vet jag att det funkar. Jag är så förundrad och så väldigt imponerad hur man som sjukdomsdrabbad har sådan ork och se på fan anda. Precis som Josefine! Ja se halkar in på Lill stumpan vad jag än skriver om. Men detta är till dig L... Kämpa på nu så närmar du dig snart hem adressen, du har ju kommit några mil närmare iaf, till och med flugit, över halva Sverige eller kanske mer, är ju så jäv.. dålig på geografi *hihi* Coolt att flugit ambulansflyg, skulle Josefine ha sagt:) Tänker på dig hela tiden…..Är stolt över dig….och glad att ha dig till vän. Vi vet ju lite för mycket om livet, hur skört allt är….Vi har många diskussioner framför oss att avhandla både om glädje och sorg. Så nu ser du till att visa kroppen vem som bestämmer……och det vet jag att du gör…Bestämmer alltså….Jätte jätte kram…….

Ljuvlig sensommardag!

 

Måste börja med att säga att gårdagen gick över förväntan. Visst mkt tårar men det visste vi ju. Grät redan när vi parkerade och hjärtat snörptes ihop på väg in. Förbi alla ställen, pressbyrån där Josefine ville handla varje dag, förbi fiken och förbi allt…..Saknaden var ju naturligtvis total. Blev så fint mottagna av Karin och Ulrika, där det förstås avhandlades många tårar, men även ett skratt då och då, för som sagt de har varit med oss i 18 år så det finns mkt minnen som vi har tillsammans.(På kortet ovanför är det sjuksyrran Linnea som var Josefines favvo syrra på Huddinge) Men vi kan nog säga både jag och Micke att vi åkte hem med ett lite lättare hjärta, det var skönt att träffa dem. Sen fick vi ju reda på den viktigaste frågan vi hade, men den frågan och det svaret behåller vi för oss själva…Jag har jobbat idag började 07, är helt klart bäst när jag får gå direkt till jobbet, avskyr att invänta e.m pass. När vi sedan var hemma båda två så for vi över till Fagersta igen för att gratta Maria som fyller 19 år idag.  

 

Hon bjöd på så mkt gott, en riktig bullmamma är hon:) så duktig. Vår Maria!! Roligt att träffa hennes gulliga släktingar också. I morgon kväll skulle de ut med Marias pappa och syskon på kräfttagning, hoppas det blir fullt i burarna:) Som alltid var det ett tomrum när inte lilla gumman fanns med oss. Vi pratade om förra året när Maria fyllde, hur förväntansfull Josefine var och sa, nu är det bara jag kvar, om 11 dagar är det min tur. Det som blev hennes sista födelsedag, den födelsedag som hon planerade så länge för, så stort att fylla 18 år. Hur kan det vara meningen att man ska behöva dö när man knappt har börjat sitt liv??