Semester halvlek!

Jaha så var det då halvlek i semestern. En semester som är som ja jag vet inte riktigt vad den är som, som inget liksom, kanske eller ja inte vet jag. Hade iaf 2 riktigt trevliga dagar tisdag till torsdag. Tisdagen började med att min vän Lena var här i Rättvik pga. Classic veckans höjdpunkt crousingen . Vi träffade en del av Norbergs bilburna raggare;) vid Fricks konditori på fm. På em kom Lena hit och fikade lite med oss medan raggargubbarna hade lite annat för sig. Vi fick en trevlig stund i solen, för såklart när tisdagen kommer i vecka 31 då slår det aldrig fel…solen lyser och jag är glad att jag hann träffa min vän:)

Mot sen em kom sedan Magnus och Maria åh vad glad jag/vi var att de kom, gullungarna så fina så det är inte sant, fattar inte att de tillhör oss, eller tillhör och tillhör, jo de gör dom sjutton, hör till oss iaf;).På Tisdags kvällen så var det ju Rättviks centrum som gällde. Jag förstår inte hur så mkt människor får plats i lilla Rättvik som det gör när det är Classic, men trångt det är det minsann så det räcker. Vi var hem lite mellan bilarna och käkade ost och kex bara myste. På onsdagen grillade vi och strosade runt lite. Vi var till kyrkan där vi tändade ljus för Josefine och mamma. Så konstigt att Magnus ska behöva tända ljus för sin syster…hon ska ju vara med här hos oss!!!!

De åkte hem på torsdag fm för Maria skulle jobba på em. De var och köpte blommor som de skulle ner till ängla skatten med, från oss alla, lilla gumman ljuset lyser för dig hela dagarna här i husvagen, ser du det?? Finns du med oss? Vi Sakande Maria och Magnus redan då de stängt bil dörren. Det är just detta vi måste lära oss leva med. Den hemska tomheten. Alla som undrar det känns inte bättre, det kommer aldrig kännas bättre. Men det är något vi måste lära oss leva med, men bättre kommer det aldrig kännas, helt fel ord!!!

Classic Car Week 08

Förra året på Classic veckan. Först har Josefine varit och köpt en Classic t- shirt, sen var ängla skatten ut och tog en öl med Micke. Ja hon drack inte då förstås, men var noga att påpeka att nästa år när jag har leg, då när jag är 18, då ska jag beställa in en öl och se vad de säger. Jag är så liten i växten så de kommer aldrig tro mig när jag säger att jag ska ha en öl, haha vad de ska få när jag visar mitt leg…

.

Den dagen kom aldrig, hon hann beställa sitt leg, men hann aldrig hämta ut det. Dagen då hon skulle få visa att det minsann inte sitter i längden att ha åldern inne, fick hon aldrig uppleva. Josefine hade en underbar sista sommar, pigg och glad funderade hon inte så mkt över hur allt skulle bli till hösten när dialysen startade. Det vi märkte hennes sista sommar det var att hon var svälld, och trött, fast hon erkände det aldrig, vår underbara lilla kämpar tjej. I kväll när vi gick bland bilarna och alla glada människor, så var det en sådan saknad så det värkte i hela kroppen. Tårarna brände hela, hela tiden. Jag blundade och hörde bara Josefines ekande skratt, hennes lilla mjuka hand i min, ryckandes att jag skulle kolla än hit än dit. Vi var tillsammans och vi hade det så bra, varför fick vi inte fortsätta med det, varför, varför? vem bestämmer när ett liv ska ta slut???När det är som ledsammast, så ringer Magnus och säger vi funderar på att komma i morgon till på torsdag för Maria är ledig….. Åh vad glada vi blev, älskade unge, ser så fram emot att få lite liv runtomkring oss för ett tag. Vad gjorde vi utan er???

En sommar av saknad!

Ja man kan ju inte säga att man märker på vädret att det är sommar. Men vad spelar vädret för roll när man iaf bara har sorg i sitt hjärta. Det sägs att när det regnar så gråter himlens änglar…Jag hoppas verkligen att det inte är så, för då betyder det att Josefine har gråtit hela sommaren, och den tanken får mig att gråta ännu mer! Så jag hoppas att det är mina tårar som har blivit regn, för så mkt som mina/våra tårar har fallit under snart 9 månader, så måste det ha blivit översvämningar, vilket det också blivit b.l.a i vår källare!

Rättvik är precis sig likt för alla. Men inte för oss, inte ens änderna kommer till vårt tält längre och rycker i tältdraget, de märker nog att ingen mat mamma finns här längre. Sommaren är så tom, verkligen tom, även för Marie, det är ju hennes första sommarlov utan Josefine. Vad jag saknar de brudarnas flabb och tjatter, från morgon till kväll. Det var så hemskt tomt här, så vi var hem och hämtade Frida katten! Hon verkade lite chockskadad först, men nu har hon funnit sig och tittar intresserad ut genom fönstren, lite rädd är hon för de stora måsarna, trots att hon är katt:) Tur vi har larm hemma nu när vi inte har vår vakt katt hemma:) Nejdå inte tomt vi har våra vaktare där hemma! Kära svärmor är till Josefine och tittar till hela tiden,det lugnar mig lite.Men det är det jag känner hela hela tiden när vi är här, jag bara vill till graven hela tiden, fast jag vet att Inger är där! Det är tur jag har Micke som kan lugna mig lite, hon finns med oss i allt vi gör här….han har så rätt, men jag är ju som jag är !! Igår pratade jag med Eva som ringde. Vi pratade just om allt som händer runtomkring som jag inte har en aning om. Jag vet att det händer otrevliga händelser överallt med sjuka barn och ungdomar, ja elände i största allmänhet. Men det är så att jag tar inte in det som händer omkring mig. Jag har alltid varit så full av empati, och känslor, visst tycker jag synd om alla som befinner sig i svårigheter, men jag orkar inte liksom bry mig. Känner inte igen mig själv, men just nu så är jag så här, vi har liksom haft vårt, så varför ska jag ta in mer? Jag avskärmar mig på ngt vis.

Ja vi pratade om det, och tur jag har mina de här nära vännerna för de förstår. De känner mig så väl. Eva och jag ses inte ofta men talar desto mer. Likaså Lotta som jag nyss pratade med:), tack för ni finns för mig alltid mina vänner!!Tack Ingela min lilla "teraput" för mail, dina kloka råd betyder mkt för mig. Tack min vän! Låter som jag är med i grammisgalan..så vill jag tacka...*fniss**

Magnus har haft fullt upp därhemma, fiske med grabbarna och övernattning i husvagn i Malingsbo. Midnattstravet igår och i kväll skulle han och Maria på Hives som spelar hemma spelning på Greenman i kväll. Blir säkert roligt, det är bra att de roar sig ungdomarna, fast vi saknar dem förstås. Men har de roligt är vi nöjda. För övrigt i Rättvik så började Classic Car veckan idag, och campingen är fylld med fina gamla bilar och glada människor, nu kan vi bara önska att det blir lite sol som lyser på de vackra bilarna också. På tisdag är det höjdpunkten då det är cruising, kanske vi syns Lena! Tänker på dig! Livet får väl rulla på bäst det vill, kan ju inte göra annat än bara hänga med fast det gör förbannat ont, både natt och dag!

Hur kan det vara ett år sedan?

Lilla, lilla hjärtat det här kortet är precis idag ett år sedan det togs. En glad Josefine som vanligt, det sista doppet……..i livet, i Siljan!

Vet någon hur det känns att vakna på natten av att kippa efter andan? En Känsla av att man är jagad. Min nattliga vän “ångest” gör sina jävla besök hos mig, allra helst nattetid. Jag vaknar av att besöket vrider ihop min hals så svetten rinner i pannan. Den förbannade oinbjudna gästen, gör allt för att störa den lilla frid man får, när jag precis lyckats somna. Ni ska inte tro att den knackar på dörren lite fint, nej då, den anfaller direkt utan minsta förvarning. Det har varit många sådana besök nu.

Jag är så glad att jag har min bästa vän sådana gånger, vad vännen heter? Jo den heter oxascand, en liten vän, som blivit min bästa vän, just sådana nätter. Den finns alltid vid min sida, ligger så fint bredvid, alltid nåbar!!! Vi har varit i Rättvik. Som jag redan visste så har jag ingen ro i kroppen, känner mig verkligen inte redo för semester.. I morse for vi hem, ville ner till Josefine, lilla hjärtat jag får ingen ro i själen. Ibland önskar jag att vi alltid hade hennes urna här bredvid oss i hyllan. Vet att det kan låta sjukt för vissa, men det är för att det är sjukt, att mista sitt barn, helt åt helvete jävla sjukt är det.

För övrigt påminns vi ännu mer vid varje nyhetstillfälle på radion. Svininfluensa, ja inte av själva influensan men av fallet de pratar om, hundra ggr om dagen, killen som ligger i en konstgjord lunga, svårt sjuk i sina egna lungor. ECMO behandling kallas det. De var beredda på och hörde sig för ang den behandlingen för Josefine, det fanns ingen plats i Sverige då för henne, men de gjorde forskningar efter plats i andra länder med ECMO platser. Men…….Josefine var för sjuk……hon skulle inte ha klarat en transport……Men ändå vi funderar tänk om, tänk om…….Ja tänk om inte OM fanns, ja du hade vi haft ett svar!

Tid för Vila….

Ja nu så var det då semester då! Jag vill meddela att jag nu kommer att skriva lite mindre, eller inte alls, för en tid iaf. Varken jag själv eller någon annan blir gladare av mina inlägg. Jag känner att jag tar en paus nu. Jag ska ta min tid och gå tillbaka och läsa mina äldre inlägg. Jag har ju inte gjort det, men nu känner jag mig mogen och redo för det. Allt händer som vanligt här, oron ska vi aldrig få mindre av...tydligen.. Men två roliga händelser har ja iaf att rapportera. Fågelungarna har flugit sin kos! Sen det andra var att idag var Maria och lilla Isak hit på em, och han är ju bara så go lillkillen. Jag är glad att Maria och Isak vill komma till tant Lena, jag skulle ju faktiskt kunna vara hennes mamma…..nästan. Men vi har trevligt och att ha trevligt har ju ingen ålder…..

Bara depp dag!!

Tänk att en låt kan få en att bara explodera i gråt. Tittade på Lotta på Liseberg, Lasse Berghagen sjöng Teddybjörnen Fredriksson, Josefines baby låt, vi sjöng den jämt när hon var liten. Fortfarande när hon blev större hade hon den låten som en liten favorit. Likaså, jag vill ha en egen måne, av Ted Gärdestad. Den trallade hon för jämnan på. Ja hur allt bara kan ramla över en när man minst anar det. Känslor ska man vara tacksam över att ha, men vissa stunder önskar jag att jag inte vore så in i norden fullpoppad med känslor:/ Sådana här dagar då jag gråter av allt, till allt. Var upp till pappsen och fikade. Fundersam över honom är jag med, dags för hans kontroll på onsdag, den blir nog också en vägvisare på hur resten av sommaren kommer att bli. (Tur han inte fattar data och kan se min blogg med bild på honom, haha lite kul måste jag få ha! och förresten, han är lite äldre och gråare i skallen nu:)) Det är aldrig nog med prövningar i livet. Sen har vissa mage att säga att svårigheter ger en styrka..Bullshit!!! Det enda det gör är att bryta ner en, bit för bit, inget annat. Finns absolut ingen mening med allt som sker!! Magnus var in en stund alldelens nyss, han hade varit och fiskat med en kompis. Älskade unge, kan inte låta bli att fundera på honom och hans framtid också. Åh vill att han bara ska få ha det bra, och slippa dessa jävliga prövningar som livet så gärna delar ut…till vissa!!!!!

Inte alls spännande!

Egentligen har jag inget jag vill säga varken till mig själv eller andra. Jag pratade nyss med lilla svärmor, vi pratade förstås om Josefine. Pratade om hur det är att gå till Josefine, att stå där vid graven och känna att det här ordnar sig, det går snart över.Känslan av att det är en dröm. För att i nästa stund inse att det är ju den här verkligheten som är nu. Jag vet inte om det är kroppens försvar att inte ta in och inte vilja förstå. Jag kanske kommer att förstå, det gör jag nog, men acceptera……never, never, det kommer jag aldrig att göra!!! I veckan hade jag besök av Lena, min goda vän, vi som pratat mycket under alla år, fast mest om njurar, nu träffas vi och kan prata om annat…..också, min kämpar vän! Ulla var också hit så även vi fick träffas och surra om livet. Är så glad för mina vänner och arbets kamrater, de låter mig vara som jag är. De vet att jag för det mesta inte pratar om det som tynger mig, men de vet ändå alltid vad som tynger mig. Surr igen! Tack!. De vet att jag har svårt att ta mig för.…tråkig jag vet…..men säger som Josefine nu är det så, så då är det så!! Helgen tillbringade vi i ett mkt regnigt Rättvik. Det åskade och regnade hela helgen. Men vi grillade iaf mellan skurarna och åskan. Men idag när vi kom hem var ju vädret riktigt bra. Vi åkte förstås till Josefine direkt, sen klippte vi gräset. Kan meddela att fågelungarna lever och mår bra. Frida katten är väldigt sugen att sitta i trädet. Jag råkade kasta ett äppelskrutt i skallen på henne, jag skulle kasta det mot trädet, för att skrämma henne, hm sur blev hon iaf.

Nu är det ju denna vecka sen börjar vår semester, som vi inte planerat ngt för som vanligt. Vi tar en dag i taget, beroende på hur vi känner oss, alla dagar är olika. Ni vet det där med livets stege!!